Skip to main content

BTS från Cecilia Jägenmarks Plåtning med Annika Gustavsson Jewllery

Jag hade den otroligt stora äran att agera fotoassistent och BTS-fotograf till den ytterst talangfulla Cecilia Jägenmark när hon plåtade ursnygga smycken som Annika Gustavsson skapat. Emma Cervin stod för makeupen och modellen var Sofie Lloyd.

 

Vi hade en sjukt kul dag någonstans i Bräkne-Hoby och det var spännande att plåta på ett lite annat vis än vanligt. Att fotografera vad som händer bakom kulisserna och ge en överblick över hela situationen istället för att sikta in sig på modellen, produkten och eventuellt få in lite omgivning är helt annorlunda och helt olikt varandra. Jag tycker att det är nyttigt att ta del av andra delar av processen också för att kunna avancera, låta kreativiteten flöda och lära sig mer. Sen vill jag ju givetvis finnas där för Cecilia så som hon har gjort för mig. Hon är den som gång på gång dragit med mig på roliga saker och mer eller mindre peppat mig hela vägen när min inspiration legat på noll och jag tjurat ihop. Jag är henne evigt tacksam för det. Så när hon än behöver mig så vill jag mer än gärna hänga på. Det är både roligt och otroligt lärorikt, så why not liksom.

 

Jägenmarks bilder blev precis som förväntat helt amazing, ni kan se dem här. (Lämna henne gärna en kommentar!) Men nedan följer ett inlägg med mina bilder från dagen bakom kulisserna, håll tillgodo!

 

sofie-lloyd-jagenmark, malin sörmlind, cecilia jägenmark

Say it don´t spray it Bro

Den här veckan leker vi en otroligt rolig lek i det Sörmlindska hushållet. Vi har lekt något som jag valt att kalla;

Say it don´t spray it Bro..

Ni vet själva hur det kan vara ibland, man kommer in i perioder då man fastnar för olika uttryck och sedan använder man dem så frekvent att ens omgivning fnittrandes börjar räkna hur ofta du faktiskt säger just detta ord eller denna fras. Och ofta är man inte ens medveten om att man gör det. Det bara händer.

När jag var liten hade familjen en vän som alltid och då menar jag alltiiid använde ordet vettu. Jag räknade en gång och i en spännande berättelse på fem minuter använde han ordet vettu med en liten paus efteråt för reaktion hela 78 gånger. Det är ändå ganska imponerande. Framförallt om man inte alls är medveten om det hela.

Under åren har även jag haft några personliga favoriter. En liten hall of fame if you will En utav dem var “Hoppsan Kerstin!” Men sedan skaffade vi ju katten Kerstin och det blev en sådan taskig stämning varje gång jag sa det och hon trodde att jag ville henne någonting. En annan är whaddapp people. Den kan fortfarande slinka in ibland om man inte passar sig väldigt noga. Fantastiska nyheter är en som jag har kampats med de senaste månaderna. Problemet med den är inte själva orden i sig, för de är ju faktiskt ganska trevliga att mötas av. Nej, det är tonfallet. Orden spottas ut i ton som är en härlig kompott av ironi och bitterhet. Om något går helt fel, om jag till exempel ramlar eller spiller så är det enligt min åsikt bättre att säga "Men.. Fantastiska nyheter" än att gå direkt till trucker mouth.

En annan är "Jooo då.." Också sagt i en ganska bitter ton. Om något är så urbota dumt att det inte ens finns något att säga, eller man lyckas göra någonting som absolut inte alls var som man tänkte sig, liksom helt fel.. Det är här frasen kikar in och kirrar jobbet. Det är lite nuff said efter det. Man kan säga ABSOLUT istället om man hellre vill det. Båda fungerar, jag har provat massa gånger.

Ludwig däremot är en liten kameleont när det kommer till att använda speciella fraser. Han delar upp det så pass att man inte reagerar. Eller så säger han det hela tiden, jag har ju så taskigt närminne numer så han kanske säger det tjugo gånger på en timme. Ingen vet.

Regler:

Ni väljer vardera tre ord eller fraser som den andra icke får säga under hela veckan och skriver upp dessa på någon form av lokal anslagstavla. När ni sedan råkar säga något utav dessa ord eller fraser som står på tavlan är det fullt tillåtet att både peka, skratta och eventuellt lite hån. Sedan skriver ni helt enkelt upp detta fatala misstag på anslagstavlan och tro mig under veckans gång kommer pappret att bli fullt med små pinnar och streck. Iallafall under mitt namn. Vad man vinner bör man bestämma innan leken börjar. För allas trevnad.

De ord eller fraser jag icke får säga:

“Men, vad säger du nu för dumt..?” (Används av mig när jag inte förstår vad Ludde säger eller frågar mig. Ganska ofta med andra ord.)

“Okej.. Det var så här..” (Används när jag ska förtälja en fantastisk saga från mitt liv.)

De ord eller fraser som Ludde icke får säga:

“Tror du…” (Tätt följt av frågor så som att man kan fiska där, eller parkera där, eller köpa det där. Du har bott här i sju år, det finns typ sju gator. Come on dude.”)

“Men…” (Används av Ludde när han ska motbevisa mig, tydligen viktigt att ha händerna på höften och köra någon form av vickning på rumpan.)

————

Game on. Bring it. Let´s do this.

Spänningen är sisådär olidlig. Man skulle kunna säga att jag leder på det icke braiga viset.

Mallan testar: Real Techniques, jag älskar er!

Jajjemän, Fru Sörmlind är förälskad i dessa två borstar från Real Techniques. Jag har nu en ganska fin mängd av penslar och borstar men dessa två, herregud vilka resultat!  De är syntetiska och är 100% Cruelty Free, vilket är viktigt för mig.

De känns fantastiska, är lätta att arbeta med och ger ett magiskt resultat. Sen är de ganska snygga också.

Den guldiga heter Expert Face Brush och är perfekt för foundation, cream eller flytande. Jag använder den också till bronzer då den har en perfekt form för mitt ansikte till just detta syfte. Den kostar 169 kronor på smink.net

Den lilla rosa heter Real Techniques Setting Brush och den använder jag under ögonen för att fixera concealer med puder. Jag använder den även för att applicera highlighter på väl valda ställen. Den kostar 139 kronor på smink.net

Jag kan varmt rekommendera dessa. De är månadens bästa köp för mig, helt klart! Nästa investering blir det här.

Debatt: Jag mobbar mig själv till att ta ett steg tillbaka

malin sörmlind

Nu skall jag vara väldigt ärlig i min blogg, men det är jag ju i och för sig alltid här inne. Och jag hoppas att ni läser detta på rätt vis. Tar mina ord till er och att ni kanske kan relatera, ta det till er och att vi tillsammans kan stötta och peppa varandra.

Nio komma sjuttiotre dagar av tio älskar jag mitt arbete, den där sista stunden är den stund då jag sitter framför datorn, ser på mina bilder och jag gör mig redo för att påbörja urval och redigering. Jag gör som vanligt, min lilla ritual som jag måste göra innan jag kommer igång ordentligt. Jag måste sträcka ut kroppen, ha mitt kaffe redo och rätt playlist på Spotify måste väljas.

Sedan drar jag igång och hamnar i en märklig zon av detaljer. Det går fort, bilden hinner inte ens bli riktig skarp i bridge innan jag har valt om den är bra nog och fortsatt till nästa. Man blir snabb i ögonen när man har jobbat ett tag. Man ser detaljer, positioner, ljus, ögon och leenden så snabbt att det ibland kan bli läskigt. Efter det skall redigeringen påbörjas och man måste välja i vilken riktning man vill gå med bilderna, alla måste ju vara enhetliga och hålla samma klass och stil. För mig kan det här steget ta längre tid än själva urvalet. Man provar sig fram och ibland klickar det helt enkelt inte. Man hittar inte inspirationen.

Det är då det kan bli farligt. För det är i det här steget som den andra Malin kommer in i bilden. Tjejen som mer än gärna klankar ner på sig själv, som jämför sig med andra fotografer. Hon intalar sig själv att hon är en dålig fotograf. Hon duger inte till. Hon har misslyckats och nu kommer alla veta att hon är en stor bluff. Jag ser framför mig hur folk viskar, pekar, tisslar och tasslar. Någon gång har jag fått en tomat i slängd i ansiktet och alla har skrattat.

Om man inte passar sig tar den tjejen över och man stänger ner mappen, man vill inte, det blir ju inte bra ändå hur jag än gör. Jag kan lika gärna slänga hela mappen. Man påbörjar någonting annat, tar en paus och lägger tankarna på ett annat håll men efter tag kommer stressen krypandes i magen. Jag måste ta tag i de där bilderna nu, kunden väntar. En klump bildas nästan i magen och jag som var väldigt mobbad i min ungdom kan endast härleda denna känsla dit.

Osäkerheten, rädslan och känslan av att alltid ha gråten i halsen.

Nu tar vi en paus, för ni måste notera det som är viktigt här. Det jag vill förmedla. Det var ingen annan än jag själv som klankade ner på bilderna och fick mig till att tveka på min kunskap och förmåga. Jag mobbar mig själv till att ta ett steg tillbaka. Jag mobbar mig själv så att jag inte vågar utvecklas. Jag vågar inte ta klivet över, dit jag vet att jag hör hemma. Och när man ser det så blir hela situationen så absurd. Jag tillät mig själv att nedvärdera mina verk. Jag tillät mig själv att förminska och tvivla. Ser ni hur löjligt det är? Ute i den stora vida världen skulle jag aldrig någonsin tillåta att någon gjorde mig så illa. Jag hade likt en lejonhona spänt blicken och attackerat utan att ställa frågor.

Vad är då skillnaden? Varför tillåter jag mig själv att attackera det jag håller så kärt? Någonting som får mig att må så bra?

Jag tror att det är viktigt att lyfta fram och lufta den här debatten. För jag är nog inte ensam om dessa känslor. Jag har blivit ganska duktig på att slå bort henne innan hon biter mig. När jag känner att hon närmar sig så tänker jag på någonting som gör mig glad och försöker istället motbevisa henne, Att jag är duktig på det jag gör, jag vet om det och du behöver inte försöka få mig att tänka annorlunda. För jag vet vad jag kan prestera, vad jag kan förmedla och hur jag skall ta mig dit. Så tack och hej. Sedan vinkar jag till henne lite kaxigt inuti mitt huvud. Jag tar ett djupt andetag och blundar en stund och startar om.

Kan ni känna igen er i mina ord?´

Hur gör ni?

Dagens looky: In your face – it´s pink, and I love it

Dagens look är enkel, somrig och full av ren och skär glädje! Vi låter helt enkelt läpparna sköta snacket lite mer än vanligt. Jag valde att hålla ögonen lite enkla för att läpparna verkligen skulle poppa. Jag koncentrerade mig iställlet på basen genom att använda min face lift från sleek. En tre stegs palett som du använder för att skapa skuggor, skimmer och lätt rosiga kinder. En produkt som har blivit helt oumbärlig för mig. Jag förstår inte hur jag har kunnat leva i tjugosju år utan den.

Till ögonen använde jag min Sleek Au naturel palett med färgerna Nougat, Cappuccino och Bark. börja med den ljusa och arbeta dig utåt med de andra färgerna med lätta rörelser. Blanda väl! En enkel eyeliner ordnade jag lätt med Isadoras Colorful Eyeliner och jag gav den en klassisk liten vinge för att forma ögonen.

Läpparna fick en rejäl dos av Sleeks True Color Lipstick i färgen Loved up. En härligt in your face rosa som jag fullkomligt älskar! Den bara skriker sommar rakt ut och jag vill genast gå på grillfest och ha solglasögon på mig. Läppstiftet får fem solar av fem möjliga. Full pott med andra ord!

Här är de produkter som vi har använt samt vart ni kan köpa dem!

  • NYX HD Primer (Länk)
  • Make up store concealer – Care and cover / Light (Länk)
  • NYX High Definition Foundation / Natural (Länk)
  • Sleek MakeUP – Face Form / Light (Länk)
  • Idun mineral puder / Saga (Länk)
  • Mario Badescu Facial Spray (Länk)

  • Sleek MakeUP – True Colour Lipstick / Loved Up (Länk)

  • Artdeco eyeshadow base
  • Sleek MakeUP – I-Divine palette / Au naturel. (Länk)
  • IsaDora Colorful Eyeliner / Black (Länk)
  • Isadora Big Bold mascara (Länk)

hot-pink

Gilla gärna detta inlägg och lämna en kommentar – då gör ni hela min dag!

Copy Protected by Chetan's WP-Copyprotect.