Skip to main content

Vi hör ihop han och jag

20130606-220959.jpg

Idag har jag och min bättre hälft varit tillsammans i sju år. Jag vet, det är så löjligt länge, om man räknar i hundår.

Men om sanningen ska fram så är han det absolut bästa med mig. Utan honom vore mitt liv så tomt, grått och trist. Han kan få mig till att skratta som ingen annan och ingen annan i hela världen förstår mig så som han gör.

Vårt liv tillsammans har inte varit enkelt. Vi har sörjt tillsammans, gråtit, tagit djupa andetag och tagit oss igenom kroppslig storm efter storm. Men vi har anpassat oss efter de spelregler som livet har gett oss och nu är vi på någorlunda stabil mark. Hand i hand.

Vi hör ihop han och jag. Det gör mig så lycklig att veta att vi är bara i början på vår resa tillsammans. Jag ser fram emot att vakna upp bredvid honom för resten av mitt liv.

För dit du går, går också jag Ludwig. Jag älskar dig. ♥

Nämen hallå där lilla nostalgibilden

malin sörmlind, malin, sormlind, ludde, ludwig sörmlind

Nämen hallå där lilla nostalgibilden som man hittar om man letar tillräckligt länge i hårddisken. På den här bilden mina damer och herrar är inte vårt förhållande gammalt.. Alls. Året var 2006, platsen var hemma hos min mor och far, årstiden var sommar och Ludwig hade lika långt hår som Pocahontas.

Ser ni hur jag vant flinar mot kameran som att det gällde en tidningsintervju, hur jag lägger min arm om honom precis som att om jag bara får den här bilden, då har jag honom för alltid, eller iallafall hans själ. Ludwig ser inte alls lika road ut, men han har ju alltid varit en blyg viol.

Mammas torkvinda kör en photobomb också. Well played mister torkvinda. Well played indeed.

Jaja, något fångade jag iallafall, både själ och hjärta skulle jag tro. Och tur var väl det, för vad hade jag gjort utan honom. Han är mitt ljus i livets mörka tunnlar. Jag vet, det var så otroligt djupt och inte alls min stil egentligen. Men jo. Så är det. Jag är så beroende av honom för att överhuvudtaget överleva, känn ingen press Luddmeister. Det finns hemtjänst och väldigt mysiga hem som du kan skicka mig till om vinden skulle blåsa åt det hållet.

… Vänta.

Snälla sätt mig inte på ett hem. ?

Välkomna till sjukstugan!

20130323-130645.jpg

Välkomna till sjukstugan Sörmlind incorporated, det är jag som är föreståndarinnan, Malin. Det känns iallafall som det. Ludwig har under natten nästan hostat sönder sina lungor , ont i halsen och han har feberfrossa lite till och från. Han vilar, dricker mycket vatten och tar faktiskt alvedon, vilket Ludde inte är ett stort fan av. Så jag är stolt över honom när det kommer till det.

Jag försöker hjälpa honom så mycket som jag bara kan. Lite ombytta roller om man säger så. Han tar hand om mig, jag tar hand om honom. Även fast jag också har lite feber. Men det gör ingenting, för när Ludde är sjuk blir jag som en hönsmamma och trycker undan min egen feber. Jag vill bara att han ska må bra. Är ni likadana när den du älskar mår dåligt?

Jag hoppas att ni alla har en fin helg!

Att bara rå om varandra en helg

Jag sitter med en kopp kaffe i soffan och googlar runt mig som en dåre efter olika herrgårdar, slott och hotell. Jag och Ludde satt och pratade igår om att vi behöver komma iväg bara jag och han en helg. Vi är inte riktigt typen som far iväg en vecka till Turkiet så det har vi aldrig gjort. Jag har dock varit i Turkiet sisådär 18 gånger om man höftar lite.

Nej, vi behöver komma iväg bara han och jag. Åka iväg till någon mysigt lite slott ute på landet en helg och bara äta gott, dricka champagne, gå på promenader hand i hand och ta hand om varandra. Vi vet dock inte vart vi vill åka. Jag fick tipset av en fin vän att åka till Teleborgs slott utanför Växjö och det ser verkligen jättemysigt ut. Jag märkte direkt hur arbetsskadad jag var när jag tittade på bilderna och direkt började planera en bröllopsfotografering där längs murarna, vid de fantastiska fönstren och kring dammen där utanför. Hallå magiska omgivningar! Men jag hejdade mig efter en stund.

Jag hoppas att vi kanske kunde komma iväg en helg innan jul. Som en extra julklapp till vårt äktenskap, för det är vi värda.

Har ni några tips på bra platser?

Ludwig informerar:

Ludwig är den som är ansvarig över min dosett. Han är den som fyller på, bestämmer i vilken ordning piller ska tas och håller koll på hur mycket som finns kvar av vardera tablett. Det är en del att hålla koll på med över åttio tabletter per vecka. Varje tisdag kommer han rusandes med lådan där alla burkar bor och skriker – TISDAG ÄR PILLERFYLLARDAGEN! Sedan skakar han lådan och skapar någon form av musik, dansar sig fram genom vardagsrummet och slår sig ned i soffan. Sedan är han okontaktbar i en halvtimme. Djupt koncentrerad. Lika bra är väl kanske det.

Igår plingade det till i min telefon. Ett sms, ett mail, ett mail på facebook alla med samma innehåll. Vilka piller som nu var slut och behöver hämtas ut. Jag nickade mot honom, jag hade förstått informationen. Men nej. Det plingade till ännu en gång och vips var samtliga vänner på facebook involverade. Nu kan jag ju helt omöjligt glömma bort det?

Copy Protected by Chetan's WP-Copyprotect.