Skip to main content

Say it don´t spray it Bro

Den här veckan leker vi en otroligt rolig lek i det Sörmlindska hushållet. Vi har lekt något som jag valt att kalla;

Say it don´t spray it Bro..

Ni vet själva hur det kan vara ibland, man kommer in i perioder då man fastnar för olika uttryck och sedan använder man dem så frekvent att ens omgivning fnittrandes börjar räkna hur ofta du faktiskt säger just detta ord eller denna fras. Och ofta är man inte ens medveten om att man gör det. Det bara händer.

När jag var liten hade familjen en vän som alltid och då menar jag alltiiid använde ordet vettu. Jag räknade en gång och i en spännande berättelse på fem minuter använde han ordet vettu med en liten paus efteråt för reaktion hela 78 gånger. Det är ändå ganska imponerande. Framförallt om man inte alls är medveten om det hela.

Under åren har även jag haft några personliga favoriter. En liten hall of fame if you will En utav dem var “Hoppsan Kerstin!” Men sedan skaffade vi ju katten Kerstin och det blev en sådan taskig stämning varje gång jag sa det och hon trodde att jag ville henne någonting. En annan är whaddapp people. Den kan fortfarande slinka in ibland om man inte passar sig väldigt noga. Fantastiska nyheter är en som jag har kampats med de senaste månaderna. Problemet med den är inte själva orden i sig, för de är ju faktiskt ganska trevliga att mötas av. Nej, det är tonfallet. Orden spottas ut i ton som är en härlig kompott av ironi och bitterhet. Om något går helt fel, om jag till exempel ramlar eller spiller så är det enligt min åsikt bättre att säga "Men.. Fantastiska nyheter" än att gå direkt till trucker mouth.

En annan är "Jooo då.." Också sagt i en ganska bitter ton. Om något är så urbota dumt att det inte ens finns något att säga, eller man lyckas göra någonting som absolut inte alls var som man tänkte sig, liksom helt fel.. Det är här frasen kikar in och kirrar jobbet. Det är lite nuff said efter det. Man kan säga ABSOLUT istället om man hellre vill det. Båda fungerar, jag har provat massa gånger.

Ludwig däremot är en liten kameleont när det kommer till att använda speciella fraser. Han delar upp det så pass att man inte reagerar. Eller så säger han det hela tiden, jag har ju så taskigt närminne numer så han kanske säger det tjugo gånger på en timme. Ingen vet.

Regler:

Ni väljer vardera tre ord eller fraser som den andra icke får säga under hela veckan och skriver upp dessa på någon form av lokal anslagstavla. När ni sedan råkar säga något utav dessa ord eller fraser som står på tavlan är det fullt tillåtet att både peka, skratta och eventuellt lite hån. Sedan skriver ni helt enkelt upp detta fatala misstag på anslagstavlan och tro mig under veckans gång kommer pappret att bli fullt med små pinnar och streck. Iallafall under mitt namn. Vad man vinner bör man bestämma innan leken börjar. För allas trevnad.

De ord eller fraser jag icke får säga:

“Men, vad säger du nu för dumt..?” (Används av mig när jag inte förstår vad Ludde säger eller frågar mig. Ganska ofta med andra ord.)

“Okej.. Det var så här..” (Används när jag ska förtälja en fantastisk saga från mitt liv.)

De ord eller fraser som Ludde icke får säga:

“Tror du…” (Tätt följt av frågor så som att man kan fiska där, eller parkera där, eller köpa det där. Du har bott här i sju år, det finns typ sju gator. Come on dude.”)

“Men…” (Används av Ludde när han ska motbevisa mig, tydligen viktigt att ha händerna på höften och köra någon form av vickning på rumpan.)

————

Game on. Bring it. Let´s do this.

Spänningen är sisådär olidlig. Man skulle kunna säga att jag leder på det icke braiga viset.

Att jaga en gädda som eventuellt inte existerar

Malin Sörmlind, Ludwig sörmlind

I helgen for vi för att fiska. Ludwig packade iordning sin gigantiska fiskelåda som han byggt upp de senaste 25+ åren och jag såg över min lilla låda som jag byggt upp de senaste tio timmarna. Den är så liten och söt och alla mina fina drag har fått ett dragname. Firre Laguna, Lickmy Hook och Sahara Ocean för att nämna några. Jag hade givetvis fått en mindre livskris om någon utav dem fastnat på botten. Möjligtvis hade jag tagit ett dopp för att rädda dem och sedan sjungit en vaggvisa innan jag la ner dem i säkerhet i sitt lilla rum. Vi håller det lite öppet.

Nej, jag äter inte ens fisk. Men jag sväljer kapslar som säger sig innehålla fiskleverolja i stora mängder men nej, jag varken äter eller valfritt tuggar på någonting som kan ha varit med i den lilla sjöjungfrun, det gäller även statister. Men jag tycker att det är mysigt att vara vid havet och låtsas att jag jagar dem. Ni vet, stövlar, pippitröja, lugn musik i öronen, doften av hav och en magisk utsikt. Den delen gillar jag. Själva fiskandet brukar bara pågå i någon minut. Att kasta med spö är inte direkt något min kropp är helt bekväm med. Så jag sitter där på en klippa, metar och låtsas att jag är fullt delaktig. I själva verket fikar jag mest. Det stavas nästan likadant som fiskar. Så det räknas.

Vi var ute i många timmar. Den sista timmarna satt jag mest och kärleksfullt tittade på Ludwig hur han tålmodigt slogs med en gädda vars blotta existens jag tvivlar på. När vi kom hem så tog jag ett långt varmt bad och Ludde lagade kvällsmat. Jag säger inte att det är så, men det kan ha varit så att jag somnade med hela munnen full av tacos.

Tre gånger.

Malin mitt i smeten

Vi vet alla att Malin tycker om att dra igång projekt säger Ludde och skrattar som en elak Disneyfigur. Där mitt på köksgolvet sitter jag och är helt nollställd. Jag hade totalt missuppfattat hur stort det lilla växthuset som jag köpt veckan innan skulle vara. I min värld var den som en pallkrage i storlek och jag hade utan svårigheter kunnat klicka ihop alltihop där i köket och sedan i princip kasta ut hela grejen genom köksfönstret. Bam kapp boom, klart ba. Inga problem, max en kvarts arbete.

Nej då.

Ludwig skulle hävda att det beror på min totala brist av respekt för instruktionsböcker. Jag kör mer trial and error metoden, jämt. Man kan nästan applicera det på hela mitt liv och allt jag tar för mig. Jag är en liten rebell. Att vara försiktig, sitta och läsa femton sidor av komplicerad svenska samt högst märkliga ritningar som mer är streck och små små siffror får mig till att vilja ringa någon och fråga hur jag över huvud taget kunde klara av grundskolan. Nej, aint nobody got time for that.

Det sorgliga är att Ludwig alltid, med en sådan stark betoning på alltid att det nästan är löjligt, gör sin entré när jag misslyckas fatalt. Inte när jag lyckas med någonting, utan alltid det ögonblick där jag misslyckas på så många plan, samtidigt. Ni vet, när man har kastat sig upp och greppat tag i en gardinstång för att man får ett infall halv två på natten att gardinerna i sovrummet borde bytas, per omgående. Kamikaze-style. Och där likt en apa hänger man och gardinerna är överallt och ingenstans innan de i en spiral faller mot golvet. Och jag med dem. DÄR kommer Ludde in i rummet med en flin på läpparna. RIDÅ! Skit också. Ännu en grej han kan lägga i minnesbanken och använda emot mig.

Men jag tänker så här, varför ändra ett vinnande koncept. Jag är fantastisk på mitt egna lilla vis. Och alla mina små infall blir roliga minnen och i slutändan är det ju det enda man har.

Jag gillar inte oväntat besök

Ibland får man oväntat besök. Uppfattningen som jag har fått är att min generation uppskattar någon form av kontroll innan det plingar på dörren. Ett samtal, sms, röksignaler. Vad tusan som helst. Missförstå mig icke, när den initiala chocken har lagt sig, finns det en stor chans att jag tycker att ditt besök är ganska trevligt, men allt som oftast inte. Låt oss vara ärliga här. Om klockan är runt halv nio, du sitter i dina pyjamasbyxor, bh´n har åkt av, du har poppat popcorn, sminket är avtvättat och du kanske har en mintgrön ansiktsmask, då studsar iallafall inte jag över att någon får ett spontant infall, känner sig ensam och vill ha kaffe. Inte ens om de har en kaka med sig.

Ja, jag inser att jag kommer bli den där kärringen som alla skolungar pallar äpplen av bara för att det är så roligt när hon blir upprörd och kastar sin käpp. Och jag skall gladeligen ta mig an denna roll. Men jag har inga äpplen, bara körsbär, så vi får alla anpassa oss, både jag och barnen.

Vart ville jag komma med det här nu då… JO! Jag tycker inte om oväntat besök, jag lever inte i en reklamfilm för kaffe. Så döm om min totala besvikelse när jag vaknade upp igår med en oväntad gäst inuti min kropp. En bacill kände sig som hemma och stegade rakt in. Detta yttrade sig i feber och ett dunkande huvud som ekade vid varje steg jag tog. Men jag var tapper, tills jag ringde min pappa och genast blev fem år igen. I samråd med mappsi bestämdes det att jag skulle vara hemma och vila bort det. Så mot soffan vi stegade och jag satt med dubbla filtar, tjock tröja, dubbla strumpor och innetofflor. Vatten, kaffe, alvedon, youtube, värmeljus och jag hade en dejt hela långa dagen och nu mår jag bättre.

Ludde däremot… Han är ju… Man. Nuff said där känner jag.

Nämen hallå där lilla nostalgibilden

malin sörmlind, malin, sormlind, ludde, ludwig sörmlind

Nämen hallå där lilla nostalgibilden som man hittar om man letar tillräckligt länge i hårddisken. På den här bilden mina damer och herrar är inte vårt förhållande gammalt.. Alls. Året var 2006, platsen var hemma hos min mor och far, årstiden var sommar och Ludwig hade lika långt hår som Pocahontas.

Ser ni hur jag vant flinar mot kameran som att det gällde en tidningsintervju, hur jag lägger min arm om honom precis som att om jag bara får den här bilden, då har jag honom för alltid, eller iallafall hans själ. Ludwig ser inte alls lika road ut, men han har ju alltid varit en blyg viol.

Mammas torkvinda kör en photobomb också. Well played mister torkvinda. Well played indeed.

Jaja, något fångade jag iallafall, både själ och hjärta skulle jag tro. Och tur var väl det, för vad hade jag gjort utan honom. Han är mitt ljus i livets mörka tunnlar. Jag vet, det var så otroligt djupt och inte alls min stil egentligen. Men jo. Så är det. Jag är så beroende av honom för att överhuvudtaget överleva, känn ingen press Luddmeister. Det finns hemtjänst och väldigt mysiga hem som du kan skicka mig till om vinden skulle blåsa åt det hållet.

… Vänta.

Snälla sätt mig inte på ett hem. ?

Copy Protected by Chetan's WP-Copyprotect.