Skip to main content

På väg mot ljusare tider

malin

Det känns som måndag. Kanske för att jag har legat hemma hela veckan. Det känns som att arbetsveckan just ska börja fast den är i sitt slutskede. Lite som arbets jet lag. Jag har saknat mitt kaffe, min mugg, mitt skrivbord, mina pennor, min dator och mina arbetskamrater så klart.

Om en timme slutar jag och jag hade tänkt att jag skulle försöka hinna och handla innan jag ska klippa mig halv tre. ÄNTLIGEN skriker mitt hår. Den senaste veckan har det varit helt okontrollerbart. För att inte tala om utväxten på femtio meter som också pryder mitt huvud. Jag kan rocka vilken färg som helst, men inte utväxt. Så jag den här månaden har jag haft keps på mig och lekt hippeli hoppare.

Not my thing.

Alla verkar färga håret i mörkare toner nu inför hösten, typiskt mig att gå mot strömmen. Nästa sommar ska jag vara blond, min naturliga färg. Mitt hår växer för fort för att det ska vara ekonomiskt försvarbart att färga och klippa var femte vecka. Ibland är jag väldigt vuxen i mitt tankesätt.

Helgen närmar sig och jag ser fram emot att bara få rå om familjen, huset och kärleken i två dagar. Har ni några spännande planer inför helgen?

Femton kilo hår lättare och mitt hår brinner!

hår

Här har ni det, resultatet efter tre timmar med fantastiska Filippa. Jag kom dit som ett blont förvirrat yrväder med på tok för mycket hår och när jag åkte hem hade jag en tuff röd färg med mörkare undertill och inte alls lika mycket hår. Vi tog inte mycket på längden och behöll luggen för den här gången, men jag fick en helt annan form när vi tunnat ut vad som kändes som femton kilo hår.

Jag har sjukt tjockt hår. Sjukt.

Men nu känner jag mig riktigt fin! Det kommer självklart lite nya fräscha bilder som inte är tagna med en iphone 3. Men tiden räckte inte riktigt till för det idag och jag ville visa er hur fin jag blev i den röda fräsiga frillan. Ni ska se det i dagsljus, jag nästan brinner! Hela håret lyser och det är lite mer jag, för vi vet ju alla att jag är inte direkt den tysta diskreta typen, haha!

Hiss eller diss kompisar?

Rött rött rött och så lite mörkrött

Idag ska fru Sörmlind klippa sig och inuti mitt huvud råder otroligt delade meningar om vad som ska ske. Varje månad är det samma visa. Ja, jag måste klippa mig var fjärde max var femte vecka för mitt hår växer som att det vore cinco de mayo. Och gärna liksom uppe på hjässan så jag får någon form av märklig munkfrilla och ser ut som att jag skulle vara med i Gökboet.

Storasyster Maria som är en otroligt begåvad och snajsig frisör i Malmö och som nästan med våld slet mig in i badrummet när hon var löjligt trött på min rosa period kan sluta läsa nu. För du kommer nog inte att tycka om det här.

Jag har kommit så pass långt att jag har bestämt mig för att det ska bli rött. Riktigt riktigt rött med lite mörkt undertill. Att möta hösten med en varm eldig röd färg är lite mysigt, och jag rockar rött. Så varför inte.

Del två, där vi inte riktigt har bestämt oss ännu och planerar att vela i några timmar till, är om vi ska klippa en fin tjock lugg. Jag har haft lugg i hela mitt liv nästan och trivs bra med det, men jag är rädd att jag 1. ångrar mig och 2. att det ska se dumt ut när håret fortfarande är så pass kort. Jag har alltid velat ha lång lugg men klipper alltid av den någon månad innan den liksom är nere på rätt plats och allt ser fint ut. Jag vet, värsta dilemmat. En riktig tankenöt.

Men det är ju bara hår liksom. Egentligen.

Gräsgödning i håret?

 

Jag ber om ursäkt för dålig mobilbild. Iphone 3 är inte riktigt på min sida längre. Jag längtar så jag dör efter iphone 5 nu. Kom fort?

Men, lägg allt åt sidan och fokusera på mitt hår. När jag stod framför spegeln nu på morgonen med kammen i högst hugg så tänkte jag bara men va? Mitt hår ser ju helt awesome ut, jag behöver inte ens kamma mig. Jag bara skakar huvudet lite och kapow.

Perfektion.

Mitt hår gör alltid så här mot mig. Dagarna innan jag äntligen ska klippa mig så blir det helt bäst. Och jag vill inte längre klippa mig. Nåväl, jag måste färga och ordna lite för ser ni den brutala utväxten? På sex veckor växer mitt hår som en blomma i djungeln som växer väldigt mycket. Ni hajjar, det är som att jag har hällt gödning för en gräsmatta där i och masserat in. Helt galet.

Men imorgon, då smäller det. Då ska Filippa få bli helt lyrisk och göra lite som hon vill och jag får prata strunt i flera timmar.

Vi längtar efter Filippa.

Ett helt inlägg tillägnat mitt hår

Jajjemänsan, ett helt inlägg tillägnat mitt hår. Ingen vet hur det blev så. Men om detta ämne är någonting som du inte känner något speciellt intresse av så är det bara till att bläddra vidare och kika på någonting annat. Okej, då kör vi.

Jag har en kris.

Samma kris som jag alltid får, vid precis den här längden. Jag har en hemlig dröm, en dröm om långt hår som blir helt fantastiskt vackert när det blåser lite. Den här drömmen har jag haft så länge jag kan minnas och jag var på väldigt god väg att lyckas sommaren 2005. Sedan klippte jag av allting. Åh herrejösses som jag ångrade mig. Men jag kämpade tappert och sparade igen. Vi vet ju alla att historier har en tendens att upprepa sig och ja. Klipp klipp.

Nu kämpar jag igen, och jag har kommit ganska långt i min jakt på en pippilotta. Men så idag, ramlade jag in på min fina vän Emmas blogg och såg en bild på P!ink. Ni vet när hon rockade stilen med snaggat på sidorna och långt i mitten så det var helt snajsigt… Och pang. Nu vill jag klippa av allting igen.

Jag ska klippa mig nästa vecka och vet verkligen inte vad jag vill göra här. Jag vet att mitt lila förmodligen kommer dämpas den här gången. Att vi kör någonting i den bruna familjen så det blir lite mer milt inför bröllopssäsongen.

Men kompisar, hjälp mig. Ska Malin spara eller ska Malin låta frisören snagga?

Vad tycker ni?

Missa förresten inte att jag nu har en fantastisk funktion här på bloggen där du kan se relaterade inlägg som du kanske gillar. En funktion som gör att du kan få flera timmar av Malin-underhållning. Och det mina vänner – är aldrig fel.

Copy Protected by Chetan's WP-Copyprotect.