Skip to main content

En veckas semester for förbi

malin sörmlind, långasjön

Jo, semestern kom och gick. Eller ja, förspelet till den kommande semestern det vill säga. En vecka går fort hörni. Sen har jag i och för sig jobbat en hel vecka också, men det var en tuff vecka och jag var inte riktigt bloggig där och då. Men ett inlägg om detta kommer så fort jag hamnat i rätt mode.

I vilket fall som helst..

Jag överraskade Ludde med en ny kamera i för tidig födelsedagspresent och den anlände lyckligtvis samma kväll som semestern började. Så jag tror att ni har en liten aning om vad vi gjorde hela veckan. Vi var inte direkt hemma så mycket. Nej, vi for mest land och rike runt med varsin kamera i handen. Tiden bara flög förbi när vi satt där i bilen, lyssnade på musik lite för högt för våra öron skull och höll handen precis som ett nyförälskat par i tonåren.

Ludde plåtar ju i en helt annan stil än vad jag gör, men jag har alltid varit ytterst fascinerad över det sätt han ser världen. Och det är så vackert att jag ibland tappar andan. Kika absolut in på hans sida, jag lovar att du kommer att trivas där inne. Jag älskar att lära mig nya saker så mitt mål för veckan var att jag skulle lära mig att plåta HDR. Problemet här är att jag är mer en instant gratification kind of girl. Jag vill ta en bild och ganska direkt se att den är magisk eller att den tar upp värdefullt utrymme på mitt minneskort och direkt måste elimineras. Så jag hade ganska stora problem att ta tre eller fem bilder och sedan behöva VÄNTA tills jag kommer hem och dra igenom bilderna i hela två program innan jag ser om det är bajs eller bra. Stora issues här. Väntan är ju inte direkt någonting som jag skulle vinna en tävling i… Någonsin.

Men vi hade roligt och vi var tillsammans, det är väl huvudsaken. Ovan ser ni en av mina alster från veckan. Jag tycker om den.

Man måste testa båda sidor liksom. – Plåtning med Cecilia Jägenmark

cecilia-jägenmark, malin sörmlind

Foto av Cecilia Jägenmark

Ibland hamnar man i situationer där man behöver ta lite självporträtt. Jag som då bloggar om skönhet gör ju detta ganska ofta. Då står jag ensam i mitt sovrum, Kaj står där så ståtligt på stativet och jag har en fjärrutlösare i näven. Ofta har jag lite peppande musik för att komma i rätt stämning och jag har stenkoll på mina vinklar. Jag styr komposition, ljus, bländare och bestämmer hur bilden kommer att bli redan innan jag har startat kameran.

Men så har man tillfällen där en vän tillika modell frågar om hon kan få öva och ta lite bilder med sin kamera. Då blir jag lite som bambi på hal is. För jag har så svårt att slappna av när jag inte har kontroll.

Jo, kontrollbehov är en av de fina egenskaper som jag besitter.

Så kom dagen, det var en måndag. Jag var redo. Nu skulle jag modella skiten ur den här sessionen och alla skulle jubla över mina ack så briljanta moves. Det var planen. Men när jag väl ställde mig mot väggen blev jag så blyg. Och det ligger inte riktigt i min personlighet. Men Cecilia var så duktig och instruerade mig längs vägen. Det var så svårt att inte få vara bakom kameran! Jag tänkte hela tiden som en fotograf och flyttade mig efter hur hon flyttade sig för att hon skulle få till den bilden som jag hade i mitt huvud. Om ni förstår hur jag menar.

Men att liksom slappna av och vara någonting på kommando så där var svårt. Ord som sexig, snygg, glad, sprallig, farlig och cateye slängdes till höger och vänster.  Jag tror att det var nyttigt för mig att vara på andra sidan, jag lärde mig väldigt mycket på den halvtimmen.

Nu har Cecilia redigerat några bilder, jag har fått dessa två som ni ser ovan och jag är så stolt över henne! Bilderna är jättefina och det är så härligt att hon börjar hitta sin personliga stil. GRYMT bra jobbat Cissi, ser verkligen fram emot att göra det här fler gånger. Minst femton, så känner jag.

Så stolt. ♥

Mallan Testar: Too Faced Sweetheart Beads Radiant Glow Face Powder

too_faced

“Fånga ljuset med byggbar färg och en hint av skimmer. Inspirerad av naturens mest smickrande nyanser, som rosa och gyllene ljus vid skymningen, så blandas dessa multi-färgade hjärtformade pärlor för att ge dig en otrolig glöd!

Dessa hjärtformade pärlor jobbar tillsammans för att skapa den perfekta kombinationen av färg, täckning och glöd för en friskt strålande hy!

Innehåll: 24 gram“

– Informationen är från eleven.se

En produkt med ett sånt här långt namn borde vara en tio poängare. Alltså, jag älskar konceptet. Jag älskar förpackningen i all sin vintage-glans, jag älskar att förpackningen känns stabil i något plåtliknande material, jag älskar att pärlorna är hjärtformade och jag älskar att den är rosa med guldiga detaljer.

Men…. Ja, det kommer ett ganska stort men här.

Den ger mig ingenting. Jag menar på fullaste allvar att jag kan kladda runt hur mycket jag vill, men jag ser nästintill inget sparkli sparkli. Och det är inte direkt något nämnvärt glow. Första gången var jag lite försiktig, man vet ju inte hur pigmenteringen är. Men de nästkommande tio gångerna tog jag i för kung och fosterland, jag gjorde nästan allt utom att krossa pärlorna i en mortel. Men tyvärr, fortfarande inget healthy glow eller sparkli sparkli.

Ha i åtanke att jag är vit som mjölk och jag är redan en stjärna. Det är inte direkt svårt att få mig till att glänsa.

Pigmenteringen finns helt enkelt inte där och den är enligt mig inte värd sina 349 kronor. Det känns som att jag köpte en söt liten ask som jag kommer att spara, givetvis för all framtid, för 349 kronor. Lite surt. Nu undrar jag naturligtvis om Sweethearts Perfect Flush Blush är av samma kvalité eller om den faktiskt ger lite färg och glow..? Om någon har provat den vill jag gärna veta vad du tyckte!

Nej Too Faced, skärpning. Gör om gör rätt. Ni brukar inte göra mig så här besviken.

Om du vill köpa Too Faced Sweetheart Beads Radiant Glow Face Powder så finns den på eleven.se för 349 kronor.

Ryggmärgsprov var beställt – min upplevelse

För en vecka sedan tog jag nya ryggmärgsprov. En hel del av er ville veta mer, inte varför, men hur. Mina tankar om provtagningen, hur det kändes och lite mer praktiska saker.

Ni som har varit med mig länge minns kanske att inte upplevelsen var så angenäm sist. Jag minns och jag blir kallsvettig bara jag tänker på det. Den neurologen stack fel sju gånger och sa till mig att jag skulle sluta pipa när jag grät. Jo, jag vet. Jag borde kanske ha anmält händelsen.

Som ni förstår var jag alltså ganska nervös när måndagen väl var kommen. Sköterskan mötte mig och Ludde vid dörren och jag fick gå in i undersökningsrummet direkt. Med oss hade vi en söt (typ posterboy söt) AT-läkare som var där för att lära sig. Det hela kändes väldigt “Scrubs".

Sköterskan förklarade återigen hur provtagningen skulle gå till och jag deklarerade högt att alla skulle få vara med om en magisk upplevelse som är förunnat få, de skulle få se mig gråta och eventuellt be till en gud som jag vanligtvis inte har så stor tilltro till. Dörren öppnades och narkosläkaren kom in. Han ingav en himla massa pondus. Lite som Persbrandt. Jag frågade honom om han sovit gott, ätit en bra frukost och inte var ovän med någon så att han kände att han hade en massa ilska inombords. Han skrattade och vi blev kompisar direkt på en bästishjärta nivå.

Jag hörde orden ingen bedövning, två ord som aldrig ska vara nära varandra enligt min mening. Men jag nickade och la mig ner på den lilla britsgrejen. Nu blev det stimmigt. Sköterskan började springa runt i rummet, narkosläkaren och AT-läkaren hade någon form av lektion och innan jag visste ordet av hade jag byxorna i knävecken, tröjan upp i nacken och en uppknäppt BH med kroppen halvt liggandes utanför sängen och snett på sidan. Inte en smickrande vinkel. Det var ungefär här som jag insåg att mina underkläder inte direkt var, läkaranpassade. Men han kanske tycker om lila spets, vad vet jag.

Nu börjar jag att andas sakta och visualisera, som jag har lärt mig på yogan. Jag blundade och kände att jag hade kontroll tills Ludwig la sin hand på min kind och började klappa mig. Tårarna kom och jag fortsatte bara att blunda, andas lugnt och gå in i mig själv. Läkaren försöker skämta och liva upp stämningen. Alla skrattar, men inte jag. Sköterskan frågar om jag vill ha en kudde men jag ligger skönt på min arm, det går bra svarar jag utan att ens titta på henne. Är du säker, det finns kuddar utbrister hon och jag bara säger nej tack gång på gång. Jag är löjligt fokuserad på smärtan och rädslan som komma skall. Försöker förbereda mig mentalt. Hon stör mig, men jag inser att hon vill bara väl.

När nålen går igenom huden känns det som ett getingstick. Det bränner till i en sekund. Efter det tappade jag andan, mådde illa och när nålen nuddade min ryggrad viskade jag ett tyst aj samtidigt som en tår rullade ner för min kind. Andas Malin, andas. Jag minns att jag tänkte att läkaren skulle vara grym på att knacka sten. För så kändes det. Precis som att han knackade till på nålen hårt två gånger och sedan kom igenom till någonting som var mjukt.

Så där frun, då var nålen inne konstaterade han precis som att det vore världens mest naturliga grej att ha ett svärd på tre meter i sin ryggrad. Vi skulle ha sju rör med olika mängd droppar, tjugo eller fyrtio droppar i vardera rör. Sköterskan räknade medans läkaren försökte ta tillfället i akt och lära AT-läkaren ett och annat om provtagningen och hur kroppen fungerade. Vi fick oss några goda skratt när den unga AT-läkaren rättade den erfarna narkosläkaren gång på gång. Till slut bollade narkosläkaren över våra frågor till AT-läkaren istället. Sköterskan räknade, vi väntade, narkosläkaren pratade med den unge och nu något malliga AT-läkaren om Stockholm och en fiskebåt som han eventuellt hade någonstans i en sjö som jag inte minns namnet på.

Trettio minuter senare skulle nålen ut och det kändes som en ilning i hela kroppen. Du känner ingenting under hela provtagningen, mer än rastlöshet för att du måste ligga still i en halvtimme. Det är tjugo sekunder i början där du tror att din stund är kommen, nu avlider jag. Och sedan femton sekunder när nålen skall ut. Det är en halv minut av trettio som är jobbig och olidlig. Men där emellan är du ganska social och busig, iallafall om du heter Malin Sörmlind.

Ryggmärgsvätskan skulle nu skickas till olika ställen för olika analyser. Några rör skulle till Karolinska, några till Lund och några skulle vara kvar här i Karlshamn. Nu skulle blodprov tas som skulle jämföras med ryggmärgsvätskan. Jag vet, jag visste inte heller det. Jag har ätit kortison i över femton år, mina kärl är tunna som löv och rullar som att det vore julafton. Den stackars sköterskan hade inte en chans. Hon stack två gånger men fick tomhänt backa ut och börja undersöka min kropp efter andra kärl. Hon kallade in en annan sköterska som också försökte på två ställen. De bad om ursäkt gång på gång när de letade efter ett kärl som skulle godkänna ett inträde. Jag svarade att det är bara att köra på damen, jag har haft en nål i min rygg i över en halvtimme, jag är ganska kaxig nu.

Precis när vi skulle ge upp gav kärlet med sig och vi fick lite blod. Alla jublade nästan. Jag fick rådet av läkaren att vila resten av dagen, ligga med huvudet i samma linje som ryggraden för att slippa huvudvärk och dricka massa kaffe och coca cola. Koffein var nyckeln. Det gjorde att man producerade ny vätska fortare enligt narkosläkaren. Nemas problemas svarade jag. I´m on it.

Jag fick en kopp kaffe av sköterskorna och de bestämde att jag skulle ligga kvar i en halvtimme och vila. Jag måste verkligen ge en stor eloge och en hel bukett med rosor till personalen som var med mig. Vilka människor. Jag kände mig så säker och omhändertagen under hela processen. Jag fick till och med deras direktnummer så att jag kunde ringa när helst jag ville om jag hade några frågor.

Om cirka tre veckor får vi svar på ryggmärgsprovet och jag får komma in och träffa min nya neurolog. Nu håller vi alla tummarna för bra svar, det känns som att det skulle vara min tur att vinna på någon form av kroppsligt lotteri. För att reklamera är ju inte direkt ett alternativ här.

Det var alltså hela min upplevelse. Har du gjort samma undersökning och i så fall vill jag gärna veta hur du upplevde det? Låt oss finnas här för varandra!

Tack för att ni tog er tiden att läsa hela den här långa texten, ni anar inte hur mycket ni betyder för mig. Var och en av er. ♥

Uppdrag: Fina Frida skall på bal

malinsörmlind,frida loeb

I lördags var det då dags! Jag skulle sminka Frida inför hennes bal och jag var taggad till tusen. Jag hade med mig så mycket smink, borstar och penslar att man nästan kunde tro att jag skulle sminka varenda kvinna som skulle till balen. Men icke!

Fridas mamma, tillika min arbetskollega Cissa hade dukat upp en buffé som gjorde hela händelsen ännu mer magisk, jag gillar mat och det var typ hotellnivå på denna frukost. Vi satt en bra stund, käkade frulle, skrattade och bara hade det mysigt i solen. Men sedan drog vi igång lite musik och det var dags att skapa magi! Frida ville ha en klassisk sotning med silver och blev lika nöjd som jag med resultatet. Det var så skönt att vi hade lång tid på oss så jag inte behövde stressa min kropp. Utan vi kunde ta lite spontana pauser och jag kunde sitta i en timme och bara ta det lugnt medan frisören kirrade håret. För efter att håret var flätat, uppsatt och lockat skulle de sista detaljerna fixas med sminket, läppar, fransar och allt sådant skoj ni vet.

När frisören gjorde en inbakad fläta så satt jag och stirrade på henne med öppen mun. Jag var så imponerad, det såg ut som att hon masserade hennes hårbotten men i själva verket gjorde hon någonting helt annat Det såg så enkelt ut, jag blev så avundsjuk på hennes briljans. Ni vet, Mallan kan bara två frippor, uppsatt eller kammat.

Vi hade en sådan mysig dag och när Frida blev hämtad i en fin, turkos(?) gammal amerikansk bil som jag inte minns namnet på begav jag mig för att hämta mina pälsbarn som sovit borta över natten. Sedan for jag hem för att vila en stund innan vi begav oss hem till mamma och pappa för lite grill och skoj.

Igår skall jag villigt erkänna att det enda vettiga jag gjorde var att handla. Jag sov, vilade, dreglade och sov lite till. Men nu är jag taggad till max för denna vecka. Woop woop!

Och givetvis, bättre bilder på sminket kommer, Kaj följde givetvis med på denna upplevelse.

Copy Protected by Chetan's WP-Copyprotect.