Skip to main content

Vila, pussla, fotografera och laga mat

malin sörmlind

Helgen är åter förbi. Det går så fort. I det Sörmlindska hushållet har vi dessa dagar lagt fokus på vila. Vädret var emot oss så våra ursprungliga planer att vara ute i trädgården blev nästintill en omöjlighet. Jag passade då på att verkligen bädda ner mig i soffan, starta Netflix, kicka igång en omgång av 308-bitars pussel på min ipad och deklarerade att nu, nu är jag inte här. Stör mig icke om huset inte brinner ner förstås. Och om det brinner, snälla vänta med att skrika tills jag har lagt hörnbitarna bara, för hela pusslet hänger på dem. Sedan var jag borta. Helt plötsligt sov jag med paddan i knät och jag kände inte igen någon på tvn. Oklart hur länge jag hade haft ögonen stängda. Men skönt var det.

Vi trotsade vädret på lördagen och gav oss ut på en fotografisk expedition av det Blekingska landskapet. Ludde kör sina HDR bilder och är så fantastiskt duktig (Ludde på instagram) och jag låg raklång längs stranden med grus och små musslor på ställen där grus och små musslor icke skall vara.

Någon timme senare var jag hemma i min soffa igen och tillbringade resten av helgen med att laga mat, planera och pussla. Nu känner jag mig utvilad och laddad inför kommande arbetsvecka. Det är mycket på gång nu. I veckan har jag ett möte som jag dragit mig för att ta tag i. Något som jag inte varit redo för men som nu är oundvikligt, det måste liksom ske för så här kan jag inte ha det längre. Och när den stenen väl föll känns det okej. Inte bra, men okej. Mer om detta kommer i ett separat inlägg, men ni som hängt med mig länge vet nog vad det kan gälla.

Jag har en hel mängd recept till er som jag har knåpat ihop också! Ni ser, veckan har bara börjat men jag känner redan att vi är på gång. NU KÖR VI!

Ingen vet people

Ingen vet people, ingen vet vart den här veckan tog vägen mer än att jag kan som vanligt beskriva den med ett enda ord. KAOS. Jag borde försöka hitta ett annat ord tänkte jag och gjorde en sökning. Så enligt synonymer.se kan jag numera kalla mina veckor fulla av oordnad materia. Passande.

Ikväll ska jag steka torsk till min man och jag som är självvalt allergisk mot allt som möjligtvis hade en roll i filmen den lilla sjöjungfrun, även statister, tänkte mig att jag skulle steka någonting annat till den filsås, den kokta potatisen och de rivna morötterna som jag redan förberett. Var icke oroliga, jag äter omegatre tabletter större än hela Gotland. Så jag rapar fisk, men jag tuggar den inte.

Vad händer i helgen då? Jo, imorgon skall jag plåta det fina paret Cissi och Julius för Marinex. Det kommer bli precis lika magiskt som vanligt. På eftermiddagen ska jag träffa en Pah, eller ja.. Och sedan mina vänner när allt detta är förbi så ska jag sova, slappna av, ta ett bad och bara.. Avlida en stund. Varva ner i ett dygn innan jag vevar igång kroppen igen.

It will be amazing.

Helgen är här people!

20130921-151759.jpg

Lördagen är kommen, jag är vacker i håret och kylskåpet är laddat för hela helgen och lite till.

Det enda jag har planerat för dagen är att plocka, fixa och pimpa lite uppe i hallen på ovanvåningen. Jag köpte en helt magiskt vacker kandelaber igår och har funderat ut hur jag ska få det dit jag vill. Jag ska bara orka resa mig ur soffan. Lördag är ju till för vila här hemma. Men jag blir snabbt rastlös här under filten. Kanske för att jag tillbringade hela veckan här under, haha!

Jag hoppas att ni alla har en fantastisk helg!

Vänner ger energi precis som solens strålar

Jag har druckit så mycket kaffe idag att hela min kropp går på högvarv. I förmiddags åkte jag och Luddepludd till Lisa för att kela lite med dottern Saga och bara umgås en stund utan att prata om arbete, planering och framtidens alla spännande projekt. När vi parkerade bilen på deras infart fick jag ett sms med informationen om att vår gemensamma vän Alexandra också var där.

Min första tanke var – Åh herregud. Det här kan sluta hur som helst.

Alexandra är en vän som jag lärde känna i nionde klass. Jag drogs till henne för att hon alltid vågade vara sig själv, hon vågade säga vad hon tyckte och brydde sig inte ett dugg om vem som lyssnade. På både gott och ont, skall tilläggas. Jag, som var väldigt mobbad under denna period av mitt liv. (Från femte klass till gymnasiet, världens karusell av ångest, tårar och polisanmälningar.) Jag behövde någon som Alexandra. Någon som kunde ”skydda” mig. Vi började umgås, blev snabbt vänner och även om vi inte umgås nu som vi gjorde förr så har vi hållit ihop i alla dessa år. Jag kan på rak hand svära på att nästan varenda historia som låter helt ofattbar fast den är sann, är Alex alltid högst inblandad. Jag tror att alla har en Alexandra i sitt liv. För någon är jag säkert deras Alexandra, för nu i vuxen ålder har jag åsikter, som jag står för och våga slåss för. Jajjemän, jag gjorde precis ditt namn till ett verb Alexandra. Deal with it.

Vi satt ute i solen i flera timmar, drack kaffe, skrattade så tårarna sprutade när vi började dra den ena rövarhistorien efter den andra där på Lisas gräsmatta. Kaffet hann bli kallt innan jag hann dricka upp det. Men det gör ingenting, för som mina skrattmuskler har arbetat idag!

När vi kom hem tvättade Ludde bilen medans jag tränade hundarna i trädgården. Både tillsammans och individuell träning idag och jag är otroligt nöjd. Någon dag till, sedan kan Iso nog knyta upp mina skor, vi är på god väg. Mandus briljerade på de tysta kommandona och sökte väldigt mycket ögonkontakt, vilket jag uppskattar om en situation skulle uppkomma.

När jag var färdig med träningen kom min finaste Embla cyklandes och vi drack lite kolsyrat vatten och umgicks en lång stund. Den här helgen har inte betytt så mycket vila för denna fru, men det gör ingenting för vänner ger den vackraste av energi, precis som solens strålar.

Nu beger jag mig dock mot sängen, tröttheten infann sig för ungefär tre immar sedan, så det är på tiden. God natt finaste människor, vi ses imorgon!

Helgen börjar lida mot sitt slut

20130210-182914.jpg

Helgen börjar lida mot sitt slut och jag känner mig väldigt utvilad. Det kan bero på att jag har sovit nästan omänskligt mycket, ökade doser på diverse piller har den effekten har jag märkt. Men vi har bara tagit det lugnt jag och min familj. Tittat på film, ätit gott och myst.

Igår var vi i och för sig på ett litet äventyr. Jag har köpt ett skåp med lådor till mitt smink. Det stora bordet ska flytta ut och jag kommer få lite ordning och reda bland alla mina produkter. Känns skönt!

Vi for långt ut till skogs där familjen bodde och det var otroligt vackert med all snö. En trevlig familj med en jättestor gullig hund som jag blev helt förälskad i. Jag tror att kärleken var ömsesidig. Ludde lastade in skåpet i bilen och vi begav oss hem igen. Ett kort litet äventyr men det räckte precis. För jag blev väldigt trött, precis som vanligt, haha!

Nu står en köttgryta på spisen och efter maten ska jag ta ett bad innan sängen skriker mitt namn. Imorgon är en lång dag med först jobb och sedan läkarbesök. Vem tror att Malin vill sova efter barnprogrammen imorgon? Upp med en näve!

Imorgon lägger jag in bilder från gårdagens EFIT (ett foto i timmen) samt det efterlängtade inlägget om NYX. Det kommer även lite djupare inlägg under veckans gång, dels om min gbp-operation, året som har gått och de framsteg jag gjort men också ett viktigt inlägg om att leva med assistans och hur vårt liv ser ut med mina funktionsnedsättngar. Ett inlägg som många av er frågat efter under året och jag känner mig stark nog att skriva det nu. Gilla gärna detta inlägg eller lämna en kommentar om detta är något ni vill läsa!

Ha nu en trevlig kväll kära vänner!

Copy Protected by Chetan's WP-Copyprotect.