Skip to main content

Fyrtioåtta kilo senare

Oj oj oj, ni må tro att jag fick en chock när jag såg bilden till vänster. Jag satt och gick igenom lite bilder från de bröllop som jag hade äran att föreviga år 2011 och såg en jättefin bild från ett bröllop i augusti. Bilden är tagen utför kyrkan när brudparet kom ut. Jag började granska bilden lite närmare och tänkte att nej, det här minns inte jag. Det här måste vara en av BTS-bilderna som assistenten tog. Vänta, vem är det där som står i den blå klänningen med det stora objektivet…?

DET ÄR JU JAG skrek jag så högt att Kerstin vaknade och sprang iväg. Ludwig såg oförstående på mig och gjorde någon form av grimas. Jag vinklade skärmen så att han kunde se och jag gapade så stort att en lastbil hade kunnat vända inuti min mun där och då.

Sedan satt vi där tysta en stund. Ludde med sin grimas och jag med min öppna mun. Total tystnad. Tills jag gjorde ett “kan du hajja eller”-ljud och väntade på någon form av respons.

Vi har ju pratat om det här innan, jag ser fortfarande inte att jag har gått ner så här mycket i vikt.  48 kilo nu, hell yes. (!) Okej jag ser det om någon tar en bild på mig och visar mig, men jag ser fortfarande inte det i spegeln. En högst märklig känsla kompisar.

Jag har femton kilo tills läkarna har bestämt att jag är.. “Klar”, eller vad man ska säga. Och jag kämpar på här. Äter, tränar och lever. Hur många gånger som helst. Men jag har inte bråttom, det får ta den tid som det tar, den tid min kropp behöver. Men att tappa 48 kilo på nio månader är inte så illa pinkat ändå.

Nej baskemig, jag har varit duktig!

Copy Protected by Chetan's WP-Copyprotect.