Skip to main content

Att jaga en gädda som eventuellt inte existerar

Malin Sörmlind, Ludwig sörmlind

I helgen for vi för att fiska. Ludwig packade iordning sin gigantiska fiskelåda som han byggt upp de senaste 25+ åren och jag såg över min lilla låda som jag byggt upp de senaste tio timmarna. Den är så liten och söt och alla mina fina drag har fått ett dragname. Firre Laguna, Lickmy Hook och Sahara Ocean för att nämna några. Jag hade givetvis fått en mindre livskris om någon utav dem fastnat på botten. Möjligtvis hade jag tagit ett dopp för att rädda dem och sedan sjungit en vaggvisa innan jag la ner dem i säkerhet i sitt lilla rum. Vi håller det lite öppet.

Nej, jag äter inte ens fisk. Men jag sväljer kapslar som säger sig innehålla fiskleverolja i stora mängder men nej, jag varken äter eller valfritt tuggar på någonting som kan ha varit med i den lilla sjöjungfrun, det gäller även statister. Men jag tycker att det är mysigt att vara vid havet och låtsas att jag jagar dem. Ni vet, stövlar, pippitröja, lugn musik i öronen, doften av hav och en magisk utsikt. Den delen gillar jag. Själva fiskandet brukar bara pågå i någon minut. Att kasta med spö är inte direkt något min kropp är helt bekväm med. Så jag sitter där på en klippa, metar och låtsas att jag är fullt delaktig. I själva verket fikar jag mest. Det stavas nästan likadant som fiskar. Så det räknas.

Vi var ute i många timmar. Den sista timmarna satt jag mest och kärleksfullt tittade på Ludwig hur han tålmodigt slogs med en gädda vars blotta existens jag tvivlar på. När vi kom hem så tog jag ett långt varmt bad och Ludde lagade kvällsmat. Jag säger inte att det är så, men det kan ha varit så att jag somnade med hela munnen full av tacos.

Tre gånger.

En trött och lycklig tjej

malin sörmlind, christines

Kaffe, kaffe och åter lite ångor från kaffe. Det är dessa saker som min kropp drivs av just nu. Sekunden koffeinet lämnar kroppen kan jag tala om att denna kropp faller i en omedelbar koma. Men det är en skön sorts trötthet. Den som endast kommer ifrån hårt arbete. När man vet att man kämpat tappert och gett hundra procent av sin kropp och själ till ett projekt som man verkligen tycker är roligt.

Mycket har blivit gjort på kort tid och jag känner mig stolt över resultatet så här långt. Jag vet att det kommer bli fantastiskt när vi väl får en färdig produkt i handen och kan skörda frukten av vårt arbete.

Men just nu ska jag försöka ta mig upp för trappan och ta en ordentligt genomgång i sminkrummet, det är på tiden att vi kör en ny liten inblick där känner jag, det har ju tillkommit en del sedan sist om man så säger. Jag tog beslutet att flytta fram dagens tema i Make Up Theme Week till lördag istället. Jag är helt enkelt för trött, livet har kommit lite i vägen idag. Så dagens tema, Cleopatra kör vi istället på lördag. Men imorgon kör vi som vanligt.

Jag undrar om det skulle vara hemskt märkligt eller festligt om jag tog morgondagens bröllopskonsulation iförd temat Cirkus?

Bakelser, chaílatte, fint sällskap och en magiskt god schnitzel

Efter jobbet igår for jag och PAJ in till stadens gator. Jag skulle ha ett möte med Christines angående några spännande, kommande arbeten, som jag är sjukt peppad inför(!). Jag och min vän och tilika min största markandsföringsguru i livet köpte oss varsin chailatte och slog oss ner vid fönstret, man måste ju se vilka som går förbi. Och eftersom att Christines ligger på Drottninggatan, som här på landet är the main road om man så säger har verkligen det mest ultimata spaningsläget.

Vi fick senare sällskap av vår vän Helena, hennes sambo Erik och deras son Love. De käkade lite lunch och jag och Lisa gjorde vårt yttersta för att lura Erik att han skulle titta åt ett annat håll så att vi kunde stjäla några av hans pommes som var så goda att man bara inte kunde stjäla en. Som vi skrattade och så roligt vi hade!

Men till slut blev jag ju så där hungrig som bara en gastric bypass opererad människa kan relatera till. Jag blev som en lejonhona och sökte av hela lokalen efter ett byte att förtära. Jag insåg snabbt att det var smartare att gå fram till disken och beställa någonting, så jag beställde en schnitzel och nu vill jag aldrig mer äta någonting annat i hela mitt liv. Det låg så mycket känsla i maten, så mycket omtanke och känsla. Otroligt gott!

Efter någon timme viskade jag till Lisa att jag inte varit så här länge på ett fik sedan jag var tonåring, då tyckte jag att man hängde där hela tiden, återigen – spaningsmöjligheterna och latte. Jag bestämde mig för att jag skulle starta en ny trend, latteNOmama, istället för lattemamma.

Är ni på Karlshamns gator och vandrar så tycker jag absolut att ni ska ta en tur inom till Christines, käka en schnitzel, dricka en chailatte och hälsa från mig! Gilla gärna deras sida på Facebook där ni får ta del av erbjudanden, tävlingar och mycket mer!

Copy Protected by Chetan's WP-Copyprotect.