Skip to main content

Min brorsdotter Astrid älskar verkligen Mandus

Jag kan inte låta bli att le med både hjärta och själ när jag ser detta lilla bildspel. Man ser verkligen kärleken dem emellan och jag blir så stolt över Mandus som är så lugn och fin i barns närvaro. Man kan dra och klämma som man vill på honom, han vill bara kramas och pussas och Astrid är så fin med dem båda två. Hon gick runt och sa Mandus, Iso..  KOM och så vinkade hon dem till sig och blev så glad av alla pussar och kramar. Barn och djur, det är magiskt.

Jag älskar det!

En dekoration för golvet

Igår var jag och besökte stadens djuraffär. Jag hade egentligen tänkt att fara till min favvis butik i Sölvesborg, men energin fanns inte riktigt där och jag behövde verkligen ha ett nytt schampo till Iso per omgående. Eller som jag numera kallar honom – Iso TovPontare.

Han är i den där jobbiga fasen nu där han byter hår och det är tovor precis överallt. Jag skulle förklara för Ludde att det kanske var bäst att vi rakade honom kort och skallig så det växte ut som det skulle, rätt och riktigt. Sen att jag råkade säga att vi skulle skalla honom är en annan historia. Luddes blick var helt obetalbar.

Ett balsam spray och nytt schampo för vit päls väntar herren nu inför helgens spa. Båda grabbarna ska badas, borstas samt klippas, både hår och klor.

Jag fann också lite olika mumsiga godisbitar som var 100% naturliga. Enbart frystorkat kyckling och lever, inga tillsatser. Jag tycker om att veta vad jag stoppar ner i deras små magsäckar och gör allra helst eget godis till dem. Jag vet, det kanske är lite överambitiöst, men de förtjänar det bästa. De är ju mina grabbar!

Jag såg också ett horn, ett renhorn för att vara mer exakt och jag tänkte att det där ser ju häftigt ut och ska bara bra för dem. Iso kommer älska den av hela sitt hjärta! Tugg tugg tugg hela dagen lång tänkte jag och kunde se det hela framför mig. Hur han skulle omfamna mig och skrika tack matte, ett horn! Det har jag alltid önskat mig!

Fel. Gjorde han inte. Han verkar tro att det är någon form av dekoration för golvet.

Mina grabbar – jag och en himla massa löv

Igår när vi kom hem från fotograferingen passade jag på att ta lite fina bilder på grabbarna bus i den gigantiska högen av löv som vårt trehundra år gamla kastanjeträd bestämt sig för att helt plötsligt släppa. Bara så där.

Iso tyckte att det var otroligt roligt med alla löv. Mandus ville mest gå in och sova. Men några fina bilder hann jag minsann knäppa innan de tappade intresset helt för mig och mitt eviga kastande av löv.

Ludde tog en fin bild på mig och grabbarna också. Mina fina killar!

Till djurdoktorn vi for!

Finaste Kerstin mår inte så bra.

I lördags noterade Ludwig att hennes blinkhinna var över halva hennes ögon och att den liksom satt fast där hur mycket hon än blinkade. Vi googlade som dårar och fann att det kunde bero på mask, så vi avmaskade henne direkt. Vi läste även att det kunde bero på stress, så jag släckte ner överallt, tände lite ljus och startade en skiva med Enya samtidigt som jag satt och strök henne över magen. Det här borde ju fungera tänkte jag och klappade på där i godan ro.

Icke.

Jag ringde veterinären och frågade om jag kunde ta med Kerstin till pojkarnas tid nästkommande dag. Det kunde jag. Nästa utmaning var att åka hem och be till en Gud som jag inte riktigt tror på att hon var hemma. Planen var annars att gå runt utanför huset, skrika hennes namn och skaka en burk med godis som en maracas. Tack och lov låg hon hemma på soffan och lyssnade på P4.

Så in vi for med Kerstin i bur, killarna i tvillingkoppel och pärmen med alla deras stamtavlor och viktiga papper. Jag glömde givetvis både plånbok och jacka hemma. Vi var så tidiga att jag hann bekanta mig med både en kaxig lite Shitzu-blandis och den största rottweilerhona jag någonsin skådat.

Väl inne i undersökningsrummet bekantade sig min fina djurdoktor Emelie med både Iso och Kerstin, Mandus fick flera pussar då de känner varandra sedan länge. Hon undersökte Mandus och fann ett litet blåsljud på hjärtat, vilket inte är ovanligt för en Cavalier, och det var inget som var direkt alarmerande. Hon rekommenderade att vi bokade en tid för att plocka bort tandsten samt en tid för en kastrering då han har en hängpung som är lite väl stor. Han ska ändå inte avlas på och med en kastrering minskar ju riskerna för cancer och så vidare, så varför inte. Han får dö som oskulden med hängpung.

Ingen utav killarna gav ett ljud ifrån sig när de fick sina vaccinationer och jag fick flera komplimanger för hur lugna mina djur var. (Då blev Fru Sörmlind mallig.) När killarnas undersökningar var klara somnade de tvärt på golvet och vi gick över till Kerstin. Hon hade en normal temperatur men helt klart dämpad i sig själv vilket kan tyda på en infektion, så vi fick ordination om antibiotika i fyra dagar och att vi skulle återkomma om problemen kvarstod.

Nu är vi äntligen hemma efter en dag full av uppdrag och upptåg. Alla ligger helt utslagna i soffan och jag tänker joina dem med gott samvete. Ludde får kirra kvällsmat tror jag bestämt.

Nu kan du komma hem Iso, storebror väntar på dig!

Imorgon hämtar vi hem vår lilla Iso! Allt är redo och vi har köpt hem leksaker, matskål, valpismat, godis, sovplats, koppel, halsband, schampoo, kam och alla möjliga saker som behövs. Namnbricka till halsbandet är även beställt till både honom och Stinson. Så imorgon efter jobbet åker jag till Lena-Maria och hämtar hem det lilla livet. Och tar en kopp kaffe eller tre, givetvis.

Jag har tagit en semesterdag på fredag så att jag kan vara hemma hela dagen för att mysa, leka och se till så att han kommer tillrätta här hemma med alla galna katter och de rutiner som finns här redan. Det ska bli så mysigt med en valp i huset igen!

Jag for till djuraffären här i staden för att förhöra mig om foder, vilket som är bra och vad som är mindre bra. Det var en djungel som heter duga, men försäljaren hade väldigt bra koll måste jag säga. Jag kom hem med två påsar, en för valpar och en för vuxna. Det var örnar, vargar och en bison på framsidan av påsen så vi får väl se om de förvandlats till brutala vilddjur efter en säck av det här fodret. Eller om det bara är något PR-knep för att sälja mer påsar. Sånt funkar alltid på mig. Jag jobbar ju själv med reklam fem dagar i veckan och förstår precis hur de tänker med sin marknadsföring, men är det en nyhet så har jag lagt ner det i min korg innan någon hinner säga prosit Fru Sörmlind. Min familj tycker om att reta mig för det vill jag lova.

Exempel:

När vi var på semester i Cypern när jag var mindre fick jag ansvar för att gå till affären en trappa ner och köpa frukost en morgon. Jag köpte weinerbröd, för säljaren sa att det var en nyhet. Sedan gav jag pappas plånbok till kassörskan och sa “Take what you want!” Jag fick inte handla frukost efter det.

Copy Protected by Chetan's WP-Copyprotect.