TV & Film

Ursäkta min frånvaro. Under helgen hälsade en ordentlig förkylning på och jag har legat med hög feber i dagarna tre. Det känns som att min senaste grej 2013 är att tillbringa all min fritid med att vara sjuk på ett eller annat vis. Jag börjar bli olidligt trött på det hela nu. Det är liksom inte kul.

Jag har spenderat mina dagar genom att titta på Skilda Världar – volym 1,2,3,4. Jag minns att jag avskydde det när det sändes på tv, jag skrek rakt ut när introt började och slog genast över till en annan kanal. Men nu i vuxen ålder är jag helt förbluffad över det inte så bra skådespeleriet, den högst osannolika handlingen och hur fullkomligt fast jag är. Jag är djupt involverad, vrålar saker åt tvn och googlar som en dåre för att förstöra spänningen för mig själv.

Inte bra. Men, har man inte nog av egen dramatik får man väl gräva ner sig i andras, även om den är påhittad.

Nu sitter jag på jobbet, jag beslöt mig för att jag var frisk nog för att ta tag i lite arbete som fullkomligt skriker efter min omedelbara uppmärksamhet, det är mycket just nu. Men en sak i taget, det är ingen mening att stressa, det blir inte bättre för det.

Så där ja, nu har ni fått ett litet livstecken och jag ska arbeta vidare, vi hörs senare mina hjärtan.

Jag har saknat er!

Här sitter jag med en stor kopp kaffe och tittar på ännu ett avsnitt av en serie som jag blivit helt besatt utav. Det här med att koppla netflix och viaplay via min laptop till tvn har förändrat hela mitt liv. Inte ens att jag behöver resa mig för att starta något nytt, nej det har jag en smidig app i telefonen till. Teknologi, jag älskar dig. På riktigt, inte bara som man säger. Det kommer från hjärtat!

Serien vi kikar på, som faktiskt är gjord för Netflix, heter “House of cards” och är ett politiskt drama om en ack så smart man som manipulerar sig fram genom politikens djungel. Jag misstänker att han försöker bli president, något som vi alla säkert kan relatera till. Kevin Spacey spelar denna manipulativa man och gör en helt briljant insats enligt mig. För er som inte har sett den så är den ett absolut måste. Man blir väldigt paranoid och faktiskt ganska imponerad ändå på något märkligt vis.

Nu gör vi oss redo för att bada grabbarna grus, Iso är typ off white nu för tiden så det är på tiden att han besöker Bolsvägens Spa. Lite bad, lite inpackning, lite borstning och klippning av diverse klor och hårstrån känns som en god idé.

Jag hoppas att ni alla har en mysig eftermiddag!

Jag misstänker att vi nu går in i den där känsliga delen av månaden då jag börjar gråta för minsta lilla kattunge som jamar, bebis som jollrar och pojke som sjunger kärleksserenader. I det senaste avsnittet av Glee sjunger Jakob Artist en version av låten “Let me love you”, en låt jag lyssnat på mängder av gånger i originalversionen som då framförs av Mario men jag har aldrig riktigt fastnat för den då. Den är liksom för poppig och snabb. Men den här versionen. Den är naken, ärlig och det är en fiol någonstans i mitten vilket jag alltid faller för.

Jag. Dör. Varje. Gång. Kompisar.

Första gången satt jag ensam i vardagsrummet och när tårarna började rinna och gåshuden spred sig över mina armar var jag inte beredd och blev rädd. Andra gången satt Ludde bredvid mig och när vi nådde den farliga punkten (1:39) så bara gapade jag och grät i femton sekunder.

Nu på morgonen hade jag den i bakgrunden när jag la en skuggning runt ögonen. Vid 1:55 hade min vackra skuggning förvandlat mig till en otroligt ledsen panda och jag insåg att det här fungerar inte, byt låt genast Fru Sörmlind. Ta någonting som gör att du vill kasta tallrikar i golvet och bita på blomblad. Resultatet blev Disturbed – Stricken. Då kunde jag arbeta vidare.

Ni måste bara se på den här videon och berätta om ni blir lika berörda som jag.

Och den fulla versionen (Här kommer de farliga partierna runt 2:20) :

Varenda gång kompisar. Varenda gång.

När jag kom hem idag och varit ute med grabbarna, gett dem mat och busat en stund medans kaffet kokade klart så deklarerade jag att nu kompisar, kräver jag 21 minuter av total tystnad. Ska ni busa, gör det lite tyst. Ska ni tugga på ett ben, samma sak där. Men Iso, du kan sova och Mandus, snarka helst inte, lägg dig på sidan redan nu. För tysta leken börjar nu.

Igår kväll började säsong åtta av min absoluta favorit – How I met your mother. Och idag skulle jag se det första avsnittet. Jag var laddad, jag var redo, nu skulle det äntligen ske. Som jag har väntat och funderat. Jag orkade inte fundera mer, jag måste veta! NU!

Tre minuter in börjar Kerstin och Stinson gräla i hallen. Jag pausade, skrek “TYSTA LEKEN. Take it outside eller inse redan nu att kärlek att börjar med bråk.” Kattluckan lät och det blev genast tyst. Och sedan fick jag mina tysta minuter och jag njöt må ni tro.

Äntligen är vi igång. Jag är så taggad!

Har du någon serie som du slaviskt följer och aldrig vill missa?

Välkommen in!

Just nu är ni kompisar här.

Malin Sörmlind


Jag har en magisk romans med smink, är kär i ironi, förtjust i mina två hundar, galen i matlagning, djupt förälskad i min man och betuttad i skor. Jag är faktiskt lite snudd på fantastisk. Det är egentligen allt du behöver veta.
E-mail
Vill du komma i kontakt med mig?
e-mail:hej@malinsormlind.se

Företag, vänligen klicka här för att se bloggens policy. Ser fram emot ditt mail!
Arkiv
Twitter
Google translate

Copyright
Tack för att du förstår att samtliga bilder tillhör Fotograf Malin Sörmlind och är skyddade enligt upphovsrättslagen. Bilderna får ej sparas ner på något vis. Vid frågor - kontakta mig per mail.
Senaste Nytt
Övrigt

Tourn





e.l.f. Cosmetics Danmark