Jag misstänker att vi nu går in i den där känsliga delen av månaden då jag börjar gråta för minsta lilla kattunge som jamar, bebis som jollrar och pojke som sjunger kärleksserenader. I det senaste avsnittet av Glee sjunger Jakob Artist en version av låten “Let me love you”, en låt jag lyssnat på mängder av gånger i originalversionen som då framförs av Mario men jag har aldrig riktigt fastnat för den då. Den är liksom för poppig och snabb. Men den här versionen. Den är naken, ärlig och det är en fiol någonstans i mitten vilket jag alltid faller för.

Jag. Dör. Varje. Gång. Kompisar.

Första gången satt jag ensam i vardagsrummet och när tårarna började rinna och gåshuden spred sig över mina armar var jag inte beredd och blev rädd. Andra gången satt Ludde bredvid mig och när vi nådde den farliga punkten (1:39) så bara gapade jag och grät i femton sekunder.

Nu på morgonen hade jag den i bakgrunden när jag la en skuggning runt ögonen. Vid 1:55 hade min vackra skuggning förvandlat mig till en otroligt ledsen panda och jag insåg att det här fungerar inte, byt låt genast Fru Sörmlind. Ta någonting som gör att du vill kasta tallrikar i golvet och bita på blomblad. Resultatet blev Disturbed – Stricken. Då kunde jag arbeta vidare.

Ni måste bara se på den här videon och berätta om ni blir lika berörda som jag.

Och den fulla versionen (Här kommer de farliga partierna runt 2:20) :

Varenda gång kompisar. Varenda gång.