L & M

malin sörmlind, malin, sormlind, ludde, ludwig sörmlind

Nämen hallå där lilla nostalgibilden som man hittar om man letar tillräckligt länge i hårddisken. På den här bilden mina damer och herrar är inte vårt förhållande gammalt.. Alls. Året var 2006, platsen var hemma hos min mor och far, årstiden var sommar och Ludwig hade lika långt hår som Pocahontas.

Ser ni hur jag vant flinar mot kameran som att det gällde en tidningsintervju, hur jag lägger min arm om honom precis som att om jag bara får den här bilden, då har jag honom för alltid, eller iallafall hans själ. Ludwig ser inte alls lika road ut, men han har ju alltid varit en blyg viol.

Mammas torkvinda kör en photobomb också. Well played mister torkvinda. Well played indeed.

Jaja, något fångade jag iallafall, både själ och hjärta skulle jag tro. Och tur var väl det, för vad hade jag gjort utan honom. Han är mitt ljus i livets mörka tunnlar. Jag vet, det var så otroligt djupt och inte alls min stil egentligen. Men jo. Så är det. Jag är så beroende av honom för att överhuvudtaget överleva, känn ingen press Luddmeister. Det finns hemtjänst och väldigt mysiga hem som du kan skicka mig till om vinden skulle blåsa åt det hållet.

… Vänta.

Snälla sätt mig inte på ett hem. ?

Det var en helt vanlig söndags morgon. Solens strålar lirkade sig in mellan gardinerna och hundarna låg och solade på en fläck mitt på golvet. Vi hade precis ätit frukost när Ludwig fick vårkänslor och utbrast att han minsann skulle byta däck på bilen och sedan tvätta den. Han skulle dessutom tvätta av trappan utanför med högtryckstvätten. Han log nöjt. Han var en man med en plan.

Min mamma och pappa har uppfostrat mig väl vad gäller vett och etikett, så givetvis log jag och frågade om jag kunde hjälpa till på något vis. Jag väntade mig att han skulle svara något i stil med, nej älskade fru, vila du! Du behöver dina krafter inför den kommande veckan. Ligg kvar här, se på en film och bara ta det lugnt.

Han svarade inte så.

Innan jag visste ordet av hade jag inte längre några pyjamasbyxor på mig utan jag befann mig utomhus iförd gröna gummistövlar. I min hand hade jag själva skjutdelen på högtryckstvätten och det var nu mitt jobb att få bort smuts och dylikt från den trappa som en månad tidigare bitit mig med sitt ilskna bett.

Hämnden är ljuv om man säger så.

Jag var ganska missnöjd i ungefär tio minuter. Men sedan insåg jag att det var ganska mysigt att lulla omkring där och ta hand om bankens ägor. Ja, alltså ägorna är inte riktigt våra förrän Juli 2029 om man ska vara exakt. Tills dess är vi mest hyresgäster som betalar allt själva. Så där lullade vi omkring, Ludde bytte däck, hundarna solade och jag lyssnade på musik medans jag tvättade trappan. Gick så där, efter ett tag stammade högtryckstvätten då jag inte orkade hålla handtaget inne så länge. Då tog Ludde över och jag gick och la mig på en sten och lyssnade på åttiotalsmusik en stund. Tog en liten powernap och drog igång en sista gång. Dödsryck skulle man kunna kalla det.

Nu sitter jag här i soffan efter ett långt bad. Jag är så trött att jag ser prickar lite överallt, men vi hade det så mysigt idag min lilla familj och jag.

Under kvällen kommer ett otroligt spännande inlägg om en utmaning som jag har kickat igång i samarbete med min grymma sminkpolare molkan.se – Missa inte det!

Vad är det för dag idaaaaag sjöng Ludwig högt imorse när han väckte mig. Jag log och skrek IT´S MA BIRTHDAY som att jag vore tre år.

Jajjemän, idag är det tjugosju år sedan jag tog det stora beslutet att bege mig på en expedition utan dess like och lämna min mors kropp. Tjugosju år, jag vet inte vart den tiden tog vägen. Det kan ju bero på att jag har svarat tjugofem de senaste två åren när någon frågat hur gammal jag är. Tjugosju år. Så här nära trettio har jag aldrig varit, det känns lite läskigt om jag ska vara ärlig.

Jag har fått fina blommor av mina arbetskamrater och mängder av gratulationer på sms, instagram och facebook sedan klockan slog 00:01. Jag blir helt varm när jag ser hur många det är som faktiskt skänker mig en tanke denna dag. Ni är underbara!

Jag hjärta er!

20130323-130645.jpg

Välkomna till sjukstugan Sörmlind incorporated, det är jag som är föreståndarinnan, Malin. Det känns iallafall som det. Ludwig har under natten nästan hostat sönder sina lungor , ont i halsen och han har feberfrossa lite till och från. Han vilar, dricker mycket vatten och tar faktiskt alvedon, vilket Ludde inte är ett stort fan av. Så jag är stolt över honom när det kommer till det.

Jag försöker hjälpa honom så mycket som jag bara kan. Lite ombytta roller om man säger så. Han tar hand om mig, jag tar hand om honom. Även fast jag också har lite feber. Men det gör ingenting, för när Ludde är sjuk blir jag som en hönsmamma och trycker undan min egen feber. Jag vill bara att han ska må bra. Är ni likadana när den du älskar mår dåligt?

Jag hoppas att ni alla har en fin helg!

Ludwig sov i gästrummet inatt. Nej, vi var inte ovänner. Det är vi aldrig. Men ni förstår, en förkylning svepte över honom igår kväll och tog honom som gisslan helt hänsynslöst. Jag tyckte att det var bättre att han sov i gästrummet så att jag får sova utan att behöva peta på honom hela tiden och han får sova utan att någon petar på honom hela tiden.

Jag bäddade ner honom och bäddade sedan ner mig själv. Jag kände mig sjukt vuxen.

Iso, Mandus, Kerstin och Alva höll mig sällskap i sängen och turades om vem som skulle ligga i min famn. Jag vaknade till under natten av ett märkligt ljud och kikade nyfiket mot tvn som jag givetvis glömt att sleepa. Jag tittade tydligen på en dokumentär om plastikoperationer och var mitt i en operation av en näsa. På en 40-tums TV, i HD. En hammare, blod, en näsa och annat smått och gott. Jag var så trött att det enda jag fick fram var – Men iiiiischa bischa.. Och sedan somnar jag genast om.

När jag vaknade imorse kände jag mig löjligt utvilad. Ludwig var givetvis nästintill inte så levande. Han tog en lång dusch och kom sedan in i sovrummet för att hjälpa mig. Han såg inte pigg ut. Jag tror att han får ta det lugnt och vila hela helgen. Känns skönt att inte vara den enda. Jag tycker mig ana en helg i soffan.

Jag tror att jag ska köpa lite naturgodis till honom, då blir han glad. Min lilla sjukling. ♥

Välkommen in!

Just nu är ni kompisar här.

Malin Sörmlind


Jag har en magisk romans med smink, är kär i ironi, förtjust i mina två hundar, galen i matlagning, djupt förälskad i min man och betuttad i skor. Jag är faktiskt lite snudd på fantastisk. Det är egentligen allt du behöver veta.
E-mail
Vill du komma i kontakt med mig?
e-mail:hej@malinsormlind.se

Företag, vänligen klicka här för att se bloggens policy. Ser fram emot ditt mail!
Arkiv
Twitter
Google translate

Copyright
Tack för att du förstår att samtliga bilder tillhör Fotograf Malin Sörmlind och är skyddade enligt upphovsrättslagen. Bilderna får ej sparas ner på något vis. Vid frågor - kontakta mig per mail.
Senaste Nytt
Övrigt

Tourn





e.l.f. Cosmetics Danmark