L & M

1 2 3 7

Bild lånad av ludwigsormlind.se

 

Vänner. Jag gjorde det. Eller ja, tekniskt sett vi. Men jag tänker ta 78% av all cred för denna resan. Det är helt enkelt bara så jag arbetar. Nu kanske ni fortfarande är i ren chock efter att äntligen ha fått något som helst livstecken efter semestern. Jag kunde ju ha ramlat ner i en fjord någonstans i Norge utan att många av er ens hade fått veta någonting.  Jag förstår, men ni behöver inte vara ledsna, låt oss istället se det som så här, vi går en ny spännande höst tillmötes och jag har efter den här semestern noll som helst rätt att skrika bloggtorka. Alot of shit went down om vi säger så. Så pass mycket att vi behöver dela upp det på dagar. Ludwig startade konceptet och har ett försprång på några dagar så om ni vill kan ni gå in och läsa dessa inlägg först så är ni förberedda sedan när sanningen dyker upp här på min blogg. Inte för att vara sådan alls, meeeen jag har efter att ha läst Luddes tolkning av de första dagarna insett att män och kvinnor tolkar samma händelse totalt olika. (Läs Luddes inlägg här.)

 

Paus för harkel och effekt.

 

Men för att snabbt sammanfatta efter semestern. Jag hade en man och två hundar med mig till Norge och samma antal med mig tillbaka (phew). Jag åkte från Bolsvägen med en mjölkvit hudton och har så här flera veckor senare av både sol och sommar precis samma hudton. (Heja solskyddsfaktor en miljon). Jag har ätit otroligt mycket god mat som jag alltid har glömt bort att både fotografera och skriva mer receptet på och jag har utan någon som helst aning om varför färgat håret lila. Vi kan kalla det för en trettioårskris, eller så kan vi kalla det för vad det är. Skitballt.

Så, jag har nu hur många skojiga bilder som helst och sagor från världens alla hörn, läs norden, att dela med er.

Imorgon kör vi. Let´s kick this off.

 

I HAVE MISSED YOU!!

malin sörmlind

Hörrni, vilken sommar vi fick helt plötsligt. Vad hände.. Jo, precis som vanligt var jag inte ens lite beredd på att svettas och dö en smula. Så när skogsmullen från Stockholm, det vill säga Ludde föreslog en dag ute i trädgården log jag utåt men skrek inombords.

 

Okej, sidospår, men jag lovar att det är värt det. En hemlis. Jag fullkomligt avskyr allt som har med trädgård att göra. Allt som har med trädgård att göra älskar dock mig. Jag brukar få höra att jag har gröna fingrar, men nej, det har jag inte. Jag har tur. En väldig tur och otroligt dåligt minne. Förra året glömde jag totalt bort mina tre tomatplantor. Jag vattnade dem typ sex gånger och sen fick moder natur sköta resten av vården. Jag tror att vi plockade runt åttio tomater den sommaren. Minst.

Nu kanske ni tänker att ett hus med en tomt runt tusen kvadratmeter inte är att föredra om man inte njuter av att peta i rabatter. En lägenhet kanske vore smidigare. En liten mysig hyresrätt på sjuttiotre kvadrat, nyrenoverat kök och en balkong i söderläge. Och ja, kanske det. Men jag tycker om att duscha när jag vill och Ludde älskar att klippa gräset. Och jag har nog inga rabatter. Så det är bra. Slut på sidospår.

 

Ludde ville väldigt gärna klippa gräset just denna dag och jag ville väldigt gärna inte det, så jag stapplade till grannen, a.k.a Konsum och köpte en liten pool istället. Jag hade en liten idé att hundarna kanske skulle älska att ha en plats att svalka av sig när det är så förbaskat varmt. Mandus är en liten självplågare och ligger alltid i solen, även om det bara är solfläckarna genom fönstret. Och så flyttar han sig allt eftersom att tiden går. Till slut kokar nästan stackarn, men det är han för korkad för att inse. Jag hade sett så många filmer på youtube innehållande hundar som plaskade och lekte i pooler. De hade så kul och de älskade livet! Mina hundar däremot stod orörliga i en kvart och avskydde livet medans jag plaskade, lekte och hade så kul. Mysfaktorn var på sju av tio. Iso tjurade i flera timmar efteråt.

 

Bildbevis:

mandus-iso-badar

Trots insmörjning av kroppen upprepade gånger med solskyddsfaktor FEMTIO (Va i hela fridens namn??!) brände jag min likbleka rygg till en snygg nyans av beigeröd med mjölk i. Jag fick, som en ren bonus, till ett snyggt kryss över hela ryggen också. Jag har ju nu en given plats i X-men ligan, jag ska bara komma på min superkraft först.

 

Har ni några förslag? Jag är öppen för allt.

Igår las de sista förslagen och förändringarna inför sommarens kommande semester. Det var inget märkligt på något vis i världen men det var lite som skulle pysslas med vilka vecka vi kunde stänga så att mamma och pappa kunde ta en veckas ledighet, vilket är otroligt viktigt för mig. Egna företagare och allt det där och jag köper det, men alla behöver vila upp sig för att orka inför vinterns kalla och gråa månader. Då är det lite pyssligt att få det till att klicka på ett bra vis med alla andras semester så att det är en jämn belastning och arbetsstyrka kvar på arbetsplatsen. Vi är en liten personalstyrka med sex personer på Sörmlinds och vi har alla olika uppgifter och områden. Jag vill gärna ha semester med min man och min mamma vill gärna ha semester med sin så då försvinner två personer hur man än gör, så ni förstår – pyssel. Men på ett fantastiskt vis, för det är i sådana situationer som man märker hur man kan kompromissa och arbeta tillsammans för att alla ska bli nöjda och glada, som en liten arbetsplatsfamilj.

 

Ludwig och jag har pratat och drömt länge om att göra något lite annorlunda i år. Det är inte riktigt ristat i sten ännu men när det är det kommer jag att bubbla om det fram tills dess så ni kommer förmodligen att toktröttna på allt prat om resan. Vi har snart varit tillsammans i nio år, om bara några dagar faktiskt, men vi har aldrig tidigare gjort en sådan här grej. Vilket i sin tur är märkligt då vi båda älskar äventyr. Men tidigare år har jag inte mått så bra, så halva semestern har tillbringats i hemmets lugna vrå så att jag kunnat sova ikapp mig och jag har inte kunnat fysiskt röra mig från soffan på grund av all smärta. Så det har varit lite annorlunda.

 

Men nu i år. Nu gör vi det.

 

Jag kommer fortfarande vara trött, jag kommer fortfarande ha ont. Men nu gör vi det. Äventyret är vårt.

 

Vi kommer att ha en sen semester i år. Vilket jag i ärlighetens namn föredrar. Vädret brukar ändå inte vara så kanon i juni och juli. I augusti har de flesta också återvänt till sina arbetsplats så man är lite alone så där, vilket jag gillar. Världen är liksom lite mer ”normal” igen i och är iallafall på väg tillbaka till sin vanliga rutt med öppettider och priser.

 

Alla tänker ju givetvis olika kring det där. Hörni kompisar. Vad föredrar ni och hurdan semester skall ni ha i år? Har ni några roliga tips på vad man kan hitta på i detta avlånga land?

Den här veckan leker vi en otroligt rolig lek i det Sörmlindska hushållet. Vi har lekt något som jag valt att kalla;

Say it don´t spray it Bro..

Ni vet själva hur det kan vara ibland, man kommer in i perioder då man fastnar för olika uttryck och sedan använder man dem så frekvent att ens omgivning fnittrandes börjar räkna hur ofta du faktiskt säger just detta ord eller denna fras. Och ofta är man inte ens medveten om att man gör det. Det bara händer.

När jag var liten hade familjen en vän som alltid och då menar jag alltiiid använde ordet vettu. Jag räknade en gång och i en spännande berättelse på fem minuter använde han ordet vettu med en liten paus efteråt för reaktion hela 78 gånger. Det är ändå ganska imponerande. Framförallt om man inte alls är medveten om det hela.

Under åren har även jag haft några personliga favoriter. En liten hall of fame if you will En utav dem var “Hoppsan Kerstin!” Men sedan skaffade vi ju katten Kerstin och det blev en sådan taskig stämning varje gång jag sa det och hon trodde att jag ville henne någonting. En annan är whaddapp people. Den kan fortfarande slinka in ibland om man inte passar sig väldigt noga. Fantastiska nyheter är en som jag har kampats med de senaste månaderna. Problemet med den är inte själva orden i sig, för de är ju faktiskt ganska trevliga att mötas av. Nej, det är tonfallet. Orden spottas ut i ton som är en härlig kompott av ironi och bitterhet. Om något går helt fel, om jag till exempel ramlar eller spiller så är det enligt min åsikt bättre att säga "Men.. Fantastiska nyheter" än att gå direkt till trucker mouth.

En annan är "Jooo då.." Också sagt i en ganska bitter ton. Om något är så urbota dumt att det inte ens finns något att säga, eller man lyckas göra någonting som absolut inte alls var som man tänkte sig, liksom helt fel.. Det är här frasen kikar in och kirrar jobbet. Det är lite nuff said efter det. Man kan säga ABSOLUT istället om man hellre vill det. Båda fungerar, jag har provat massa gånger.

Ludwig däremot är en liten kameleont när det kommer till att använda speciella fraser. Han delar upp det så pass att man inte reagerar. Eller så säger han det hela tiden, jag har ju så taskigt närminne numer så han kanske säger det tjugo gånger på en timme. Ingen vet.

Regler:

Ni väljer vardera tre ord eller fraser som den andra icke får säga under hela veckan och skriver upp dessa på någon form av lokal anslagstavla. När ni sedan råkar säga något utav dessa ord eller fraser som står på tavlan är det fullt tillåtet att både peka, skratta och eventuellt lite hån. Sedan skriver ni helt enkelt upp detta fatala misstag på anslagstavlan och tro mig under veckans gång kommer pappret att bli fullt med små pinnar och streck. Iallafall under mitt namn. Vad man vinner bör man bestämma innan leken börjar. För allas trevnad.

De ord eller fraser jag icke får säga:

“Men, vad säger du nu för dumt..?” (Används av mig när jag inte förstår vad Ludde säger eller frågar mig. Ganska ofta med andra ord.)

“Okej.. Det var så här..” (Används när jag ska förtälja en fantastisk saga från mitt liv.)

De ord eller fraser som Ludde icke får säga:

“Tror du…” (Tätt följt av frågor så som att man kan fiska där, eller parkera där, eller köpa det där. Du har bott här i sju år, det finns typ sju gator. Come on dude.”)

“Men…” (Används av Ludde när han ska motbevisa mig, tydligen viktigt att ha händerna på höften och köra någon form av vickning på rumpan.)

————

Game on. Bring it. Let´s do this.

Spänningen är sisådär olidlig. Man skulle kunna säga att jag leder på det icke braiga viset.

Malin Sörmlind, Ludwig sörmlind

I helgen for vi för att fiska. Ludwig packade iordning sin gigantiska fiskelåda som han byggt upp de senaste 25+ åren och jag såg över min lilla låda som jag byggt upp de senaste tio timmarna. Den är så liten och söt och alla mina fina drag har fått ett dragname. Firre Laguna, Lickmy Hook och Sahara Ocean för att nämna några. Jag hade givetvis fått en mindre livskris om någon utav dem fastnat på botten. Möjligtvis hade jag tagit ett dopp för att rädda dem och sedan sjungit en vaggvisa innan jag la ner dem i säkerhet i sitt lilla rum. Vi håller det lite öppet.

Nej, jag äter inte ens fisk. Men jag sväljer kapslar som säger sig innehålla fiskleverolja i stora mängder men nej, jag varken äter eller valfritt tuggar på någonting som kan ha varit med i den lilla sjöjungfrun, det gäller även statister. Men jag tycker att det är mysigt att vara vid havet och låtsas att jag jagar dem. Ni vet, stövlar, pippitröja, lugn musik i öronen, doften av hav och en magisk utsikt. Den delen gillar jag. Själva fiskandet brukar bara pågå i någon minut. Att kasta med spö är inte direkt något min kropp är helt bekväm med. Så jag sitter där på en klippa, metar och låtsas att jag är fullt delaktig. I själva verket fikar jag mest. Det stavas nästan likadant som fiskar. Så det räknas.

Vi var ute i många timmar. Den sista timmarna satt jag mest och kärleksfullt tittade på Ludwig hur han tålmodigt slogs med en gädda vars blotta existens jag tvivlar på. När vi kom hem så tog jag ett långt varmt bad och Ludde lagade kvällsmat. Jag säger inte att det är så, men det kan ha varit så att jag somnade med hela munnen full av tacos.

Tre gånger.

1 2 3 7
Välkommen in!

Just nu är ni kompisar här.

Malin Sörmlind


Jag har en magisk romans med smink, är kär i ironi, förtjust i mina två hundar, galen i matlagning, djupt förälskad i min man och betuttad i skor. Jag är faktiskt lite snudd på fantastisk. Det är egentligen allt du behöver veta.
E-mail
Vill du komma i kontakt med mig?
e-mail:hej@malinsormlind.se

Företag, vänligen klicka här för att se bloggens policy. Ser fram emot ditt mail!
Arkiv
Twitter
Google translate

Copyright
Tack för att du förstår att samtliga bilder tillhör Fotograf Malin Sörmlind och är skyddade enligt upphovsrättslagen. Bilderna får ej sparas ner på något vis. Vid frågor - kontakta mig per mail.
Senaste Nytt
Övrigt

Tourn





e.l.f. Cosmetics Danmark