Ibland behöver själen åka iväg på spa. Bara vara, ladda batterierna och få tillbaka känslan av vad livet innebär, vad lycka står för just för dig. Förutom Ludwig, givetvis, som är min själs största kärlek i livet. Han är den som alltid kan få mig till att le, hur trött, arg, besviken eller sårad jag än blir av människors kommentarer, blickar eller ibland synliga tankar. Han är hela alfabetet för mig.

Men sen har jag en annan plats som är precis som hemma. Ni vet en sådan där plats som känns precis som hemma, där man får vara precis hur man vill och det finns ingenting som heter handikapp eller sjukdom. En plats där personerna älskar mig så otroligt högt och skulle kunna ta ner månen för min skull utan att jag ens behövde be om den. Och jag känner detsamma för dem.

Min bästa vän och tillika hustru Hanna har varit väldigt sjuk och legat inne på sjukhus veckan som var. Jag har varit så orolig att jag nästan bitit på väggarna. Men nu är hon hemma igen och hennes man arbetar oftast iväg på veckorna. Så i måndags fick jag ett sms av mamma Gunilla som löd:

Hej snygging! Om du vill och kan behöver Hanna supportrar den här veckan. Puss och kram från mams undercover!

Jag tvekade inte en sekund, jag ordnade upp min kalender och frågade Ludde om det var okej att jag sov där tisdag till onsdag för att försöka underlätta lite för Hanna. Så mycket som jag nu kunde liksom. Ludde, som såg fram emot att bli en gräsänkling svarade givetvis ja och när jag kom hem packade jag och PAJ en väska, lagade lite kvällsmat för att ha med oss och så for vi. Vi hade en så mysig kväll med god mat, popcorn och film. När klockan var dags att sova skedade jag och Lillebror i soffan och när klockan slog 06:03 hade jag en liten Ella nergosad bakom mig. Vi pratade om fjärilar som eventuellt inte existerar och hon drack välling medans Hanna fixade med frukost.

Dagen var full av spännande äventyr! Vi sminkade oss länge i köket med massa bra musik och Ella fann en djup kärlek till bronzer, Noel körde mer highlighter. Ja, jag är en sådan där person som inte riktigt bryr mig även om sminket eller penslarna kanske är dyra, jag vet att de är försiktiga och skulle någonting hända så är det inte direkt så att jag har världens enda exemplar. Men det är klart att de måste få prova! Vi ska ju ha roligt tillsammans! Och jag vill att de ska minnas att vi hade det, inte att jag fyade dem stup i kvarten och inte lät dem röra mina saker. Där och då är allting vårt.

Vi satte oss sedan i bilen och begav oss ut på äventyr, eller som jag och Hanna säger – en toadie! Vi sökte efter vatten, ett träd och gärna skugga. Vi hittade mängder av slott och herrgårdar som vi fantiserade om att köpa, att vi skulle ha varsin flygel och köra en segway mellan våra rum.  Barnen sjöng i baksätet, Ella körde lille katt och Noel ville hellre sjunga Scream and shout. Så de körde någon form av kanon av de båda. Högst underhållande!

Till sist hittade vi en plats som vi aldrig mer kommer att finna och jag tog lite fina bilder innan vi begav oss hem till mamma Gunilla för grillning. Ludde mötte upp oss där och han hade med sig Iso som gillar att busa med Lillebror. Mandus är lite rädd för stora hundar så han fick stanna hemma denna gång. Skratt, god mat, Noel tog lite bilder med min kamera, det var fantastiskt väder och det bjöds på en Semifreddo som inte var av denna värld! Jag deklarerade att precis som på nästan alla andra era familjetillställningar så är jag också här. Alla skrattade, men de vet att de inte blir av med mig. Jag är som en tatuering.

När vi kom hem tog jag bara ett snabbt bad innan jag direkt for ner i sängen. Jag tror att jag sov innan klockan slagit halv åtta. Helt slut i kroppen, men själen är så full av energi att jag nästan borde skämmas. Underbara ungar och fru som jag älskar er, vad vore jag utan er!