– Mail & Kommentarer

1. Vad är det du jobbar med?

Jag arbetar sedan 2007 på familjeföretaget Sörmlinds Reklam. Jag har en hel del arbetsuppgifter här, för att nämna några så svarar jag i telefonen, sköter mailen samt vår facebook sida, en hel del originalarbete och tar hand om kunder samt säljare som besöker oss här på Norra infarten. Jag har även fotograferingar när kroppen tillåter. Företagsporträtt, kärleksfotograferingar, barnporträtt samt bröllop. Men min roll är först och främst säljare samt.. Internet Guru. Jag arbetar fyra timmar om dagen, det är min maxgräns innan kroppen totalt checkar ut.

2. Hur mycket använder du din rullstol? I detta fallet, du använder den istället för att gå, alltså att ta sig till platser, men inne i kontoret när du kom fram, använder du då rullstolen och så eller går du då?

Min rullstol och jag har ett ack så komplicerat förhållande. Den avgudar mig, men jag replikerar inte hans känslor. Det är en inre kamp som jag vet att jag inte kommer att vinna, men jag försöker. Jag är otroligt envis och det både hjälper och stjälper. Jag tar varje chans jag kan att gå armkrok med någon istället för att sitta i stolen. Så.Himla.Dumt.

När det blir kallt ute eller jag springer rakt in i väggen och tappar fotfästet finns det inget alternativ för mig. Det är rullstol som gäller och det måste jag bara köpa. Jag kan gråta precis hur mycket jag vill. Men ni må tro att jag njuter av de perioder som jag inte har behovet av att sitta (enligt mig.) Okej, jag ramlar lite titt som tätt, jag tappar balansen, det gör ont. Men jag är.. Som alla andra en liten stund.

Jag har i dagsläget  tre rullande stolar. Två stycken i huset, en på vardera våning. Och en som är specialanpassad för mig, det är den som jag har ute i den stora vida världen. Jag har även en permobil så att jag till exempel kan gå ut och “gå” mina promenader med hundarna. Under stora perioder av året är det rullstol som gäller och jag har fått berättat för mig av både läkare, psykologer och familj att jag måste sluta vara så envis, för jag förstör mer än jag hjälper ibland. Låt mig förklara, jag måste koncentrera mig som en tok för att inte tappa balansen, att sätta den ena foten framför den andra och röra sig framåt är en kamp som tar en otrolig mängd energi och gör obeskrivligt ont. Så om jag sitter i stolen, som jag borde göra, så sparar jag energi och kan vara pigg längre. De står redo och väntar på mig as we speak.

Så för att svara på din fråga, jag använder min stol nästan hela tiden. Och för att känna mig fin i en situation som jag inte känner mig bekväm i har jag snygga skor som piggar upp det hela. Skor är magiska. De är snygga när du står, går, sitter eller rullar.

3. Är din assistent med dig hela tiden eller bara vissa stunder?

Assistansen är någonting som jag nästan aldrig skriver om här. Anledningen till det är att jag fick en hel del hot och jag blev och är faktiskt uppriktigt rädd. Vi har valt att lägga min assistans på de tider som jag inte arbetar. För här på min arbetsplats finns mina arbetskamrater, min man, min mamma och min far som alltid finns här för att hjälpa mig. På det viset känner jag mig lite självständig iallafall fyra timmar om dagen. PAJ (personlig assistent Jessica) hämtar mig här när arbetsdagen är slut och sedan är hon klistrad  vid min sida tills jag går och lägger mig strax efter åtta. Ett inlägg om hur det är att leva med personlig assistans är efterfrågat och det kommer i sinom tid.

Jag måste alltid ha en “Malinvakt” som vi kallar det. Jag är aldrig ensam. Någonsin. Inte ens på toaletten. Sug på den vetskapen en stund. Jag har så lätt för att ramla, skada mig när jag lagar mat eller sätta i halsen för att jag inte kan svälja för att nämna några saker som kan hända under en vanlig dag. Så jag måste alltid ha någon vid min sida som ser till att allt är okej, hjälper mig med tunga saker, att tolka mina små märkliga tecken och charader, personlig hygien, att minnas vad jag håller på med och förflyttning. Det är några av de hundratals saker som PAJ gör. Utan henne skulle inte någonting i mitt liv fungera, mitt liv hade sett helt annorlunda ut och jag vill aldrig tillbaka dit. Det är min värsta mardröm. Så ni förstår säker att jag är så otroligt tacksam för henne.

———-

Hanna, jag älskar att du älskar min blogg och instagram, jag har funderat så många gånger på att bara lägga ner och sluta. Men det är ni som håller det levande, jag älskar er, var och en av er. Era kommentarer sporrar mig, inspirerar mig och ger mig sådan otrolig lycka. Från djupet av mitt hjärta – TACK.

Jag sitter vid min dator och trycker på ett helt gäng knappar på tangentbordet, knapparna som är bokstäverna bildar ord som förökar sig till meningar som sedan blir till ett stycke. När jag sitter där och skriver är jag som i en bubbla, jag är helt okontaktbar och jag blir skogstokig om någon rubbar mitt flow. Mitt enda mål är att få ut mina ord, få ut vad jag tycker och dela med mig av det till er. Sedan händer något, man får ett gensvar, någon tar sig tiden att skriva en kommentar och inte bara läsa inlägget. Någon i den ibland löjligt anonyma publiken ger ett livstecken och man tänker KORS I JÖSSE NAMN.

För låt oss vara ärliga här. Jag förstår att du läser min blogg, så istället för att sitta och fnissa, smygkika och mer eller mindre peka, kom fram och säg hej vetja? Jag lovar att jag blir jätteglad. Jag kommer inte att slå dig. Det är otroligt enerverande att ha någon som sitter och tittar, man hör att de pratar om olika inlägg eller bilder och man vill bara titta på dem och skrika BUH! Kom fram och säg tjenamors, jag tycker du är tuff. Så kan du få pussa mig på handen och gå vidare med ditt liv igen.

Skämt åsido.

En del av er sänder mig era tankar via mail, kommentarer, facebook och twitter. Då blir jag så lycklig att jag vill skrika och studsa. Ett innerligt tack till er. Ni anar inte. Varenda bokstav räknas, varenda ord räknas, varenda mening räknas, varenda stycke söker sig rakt till mitt hjärta.

Låt mig visa vad jag menar:

Eller hur. Man blir nästan tårögd. Människor inser hur bäst jag är, de tycker att jag inspirerar. Det är en mysig känsla. Jag blir otroligt glad när ni hör av er, sluta aldrig med det. För det är era kommentarer, mail och ord som gör att jag orkar fortsätta och tar mig fram. Det var mängder av nya människor som hittade hit via e.l.fs intervju med mig och kommentarerna i det inlägget är det sista jag läser varje kväll. Jag blir så otroligt glad och rörd.

Ni inspirerar mig! Tack för det, ni är världsbäst.

Jag vill idag dela med mig av ett mail jag fått i veckan. Detta mail gjorde mig väldigt rörd och värmde hela mitt hjärta. Jag har fått liknande kommentarer under hela den här veckan, framför allt efter skandalen med trappan. Till alla er som har hört av sig på ett eller annat vis vill jag bara säga tack, ni anar inte hur glad jag är för era vackra ord och peppande kommentarer. Jag har faktiskt sparat skärmdumpar på telefonen så att jag kan läsa dem när jag har en dålig dag och känner mig liten på jorden.

Många av er skriver att jag är en inspiration, att jag är inspirerande. Jag har märkligt nog aldrig någonsin tänkt så om mig själv. Jag mest vandrar på genom livet känns det som. Kan väl ha med den där himla jantefjante att göra antar jag. Men jag tar åt mig av era ord må ni tro. Ni är verkligen underbara människor som tar er tid för att skriva så fina ord till lilla mig.

Psykologen som jag träffade i måndags frågade mig om jag inte tänkt någon gång på att skriva en bok eller föreläsa runt om i landet. Du hade klarat det galant sa han. Då började jag tänka på det på ett helt nytt vis.

Det kanske vore roligt att föreläsa? Man kanske kan hjälpa någon. Man kanske kan nå ut till människor. Man kanske kan inspirera. Man kanske kan få människor till att skratta. Mitt medium Lotta som jag går till en gång i månaden sa för ett halvår sedan att hon såg mig på en scen. Att jag stod och pratade och att hela lokalen var full av människor som lyssnade på mig och skrattade åt mina historier.

Jag kanske ska ta mig en ordentlig funderare på detta, eller vad tycker ni? Hade du velat gå på en föreläsning med mig och ha lite kul? Vad hade ni velat att jag skulle prata om?

Lämna gärna en kommentar med dina tankar så blir jag glad, jag läser och svarar på alla era mail och kommentarer. ♥

Välkommen in!

Just nu är ni kompisar här.

Malin Sörmlind


Jag har en magisk romans med smink, är kär i ironi, förtjust i mina två hundar, galen i matlagning, djupt förälskad i min man och betuttad i skor. Jag är faktiskt lite snudd på fantastisk. Det är egentligen allt du behöver veta.
E-mail
Vill du komma i kontakt med mig?
e-mail:hej@malinsormlind.se

Företag, vänligen klicka här för att se bloggens policy. Ser fram emot ditt mail!
Arkiv
Twitter
Google translate

Copyright
Tack för att du förstår att samtliga bilder tillhör Fotograf Malin Sörmlind och är skyddade enligt upphovsrättslagen. Bilderna får ej sparas ner på något vis. Vid frågor - kontakta mig per mail.
Senaste Nytt
Övrigt

Tourn





e.l.f. Cosmetics Danmark