Varenda stycke söker sig rakt in till mitt hjärta
Jag sitter vid min dator och trycker på ett helt gäng knappar på tangentbordet, knapparna som är bokstäverna bildar ord som förökar sig till meningar som sedan blir till ett stycke. När jag sitter där och skriver är jag som i en bubbla, jag är helt okontaktbar och jag blir skogstokig om någon rubbar mitt flow. Mitt enda mål är att få ut mina ord, få ut vad jag tycker och dela med mig av det till er. Sedan händer något, man får ett gensvar, någon tar sig tiden att skriva en kommentar och inte bara läsa inlägget. Någon i den ibland löjligt anonyma publiken ger ett livstecken och man tänker KORS I JÖSSE NAMN.
För låt oss vara ärliga här. Jag förstår att du läser min blogg, så istället för att sitta och fnissa, smygkika och mer eller mindre peka, kom fram och säg hej vetja? Jag lovar att jag blir jätteglad. Jag kommer inte att slå dig. Det är otroligt enerverande att ha någon som sitter och tittar, man hör att de pratar om olika inlägg eller bilder och man vill bara titta på dem och skrika BUH! Kom fram och säg tjenamors, jag tycker du är tuff. Så kan du få pussa mig på handen och gå vidare med ditt liv igen.
Skämt åsido.
En del av er sänder mig era tankar via mail, kommentarer, facebook och twitter. Då blir jag så lycklig att jag vill skrika och studsa. Ett innerligt tack till er. Ni anar inte. Varenda bokstav räknas, varenda ord räknas, varenda mening räknas, varenda stycke söker sig rakt till mitt hjärta.
Låt mig visa vad jag menar:
Eller hur. Man blir nästan tårögd. Människor inser hur bäst jag är, de tycker att jag inspirerar. Det är en mysig känsla. Jag blir otroligt glad när ni hör av er, sluta aldrig med det. För det är era kommentarer, mail och ord som gör att jag orkar fortsätta och tar mig fram. Det var mängder av nya människor som hittade hit via e.l.fs intervju med mig och kommentarerna i det inlägget är det sista jag läser varje kväll. Jag blir så otroligt glad och rörd.
Ni inspirerar mig! Tack för det, ni är världsbäst.
Frågor inför stundande säsong samt ett otroligt bra erbjudande till er!

Nu närmar vi oss sakta men säkert bröllopssäsongen och det är ingen hemlighet att det är min absoluta favoritsäsong. Att fotografera bröllop är roligare än julafton för mig. Att få alla brudparets känslor och få in dem i en och samma ram är en fantastisk utmaning och så givande för själen.
För att jag ska kunna ge 100% till mina brudpar brukar jag försöka hålla antalet bröllop per säsong nere, jag vill inte befinna mig i en situation att jag inte orkar ge det där extra eller att paret känner sig som en i säsongens mängd. Deras stora dag är även min stora dag och vi ska ha roligt tillsammans!
Fråga mina tidigare par, en bröllopsfotografering med mig är lite utöver det vanliga, på ett bra vis.
Jag har fått några frågor på mail som jag tänkte ta tillfälle att svara på direkt här inne också. Jag märker att dessa frågor kommer ofta så det är lika bra att skriva ner det här inne också.
“Varför erbjuder du inga heldags alternativ?”
Svar: Återigen, jag vill ge mina brudpar det bästa av det bästa. Också det bästa av mig. Jag har märkt under säsongernas gång att porträttbilderna samt vigsel, och mingel är det som brudparen frågar mest om och eftersöker. Därför har jag valt att lägga fokus på dessa punkter, det är där jag kan briljera och ge 100%. Min kropp skulle starkt motsätta sig till ett heldagsalternativ och därför väljer jag att inte erbjuda ett sådant.
“Hur gör du när du fotograferar bröllop, sitter du i rullstolen?”
Svar: Oftast inte, jag har blivit lite av en expert på att leta upp platser där ljuset är magiskt och det finns någonting som jag kan sitta på eller luta mig emot på ett ytterst graciöst vis. Jag har alltid min fotoassistent Embla med mig på plats som hjälper mig, tar egna bilder från en annan vinkel och håller reflexskärmar. Är man bara påhittig hittar man alltid lösningar!
Erbjudande just nu: Boka ditt bröllopspaket innan den första maj och få 15% rabatt!
Är du intresserad av att boka ett bröllop med mig så finner du min prislista här. Du kan alltid kontakta mig per mail eller via formuläret om du har frågor!
Utmaning: I Malins väska


Ludwig har en teori om att jag köper en ny väska varenda gång min väska blir full och tung. Och att jag istället för att tömma den köper en ny. Som en cirkel, runt runt runt. Jag hävdar givetvis att det bara är lögner och förtal. Till 73 procent iallafall.
Men nu när jag städade i min väska idag (HA Ludde!) tänkte jag visa er vad jag går och bär runt på hela dagarna. Eller rättare sagt, vad som hänger bak på rullstolen dag ut och dag in.
Här är min lista:

- Almanacka
- Penna
- Plånbok
- Gammal Bingolott
- Antiseptisk handspray
- Två snusdosor
- En mini dosett
- Två tablett kartor
- En drick yoghurt
- En styck flaska vatten
- Ett puder från NYX
- Ett läppglans från NYX – Färg Tokyo.
- Ett läppglans/läppstift från Loreal – Färg 400.
- Två läppstift från Sleek – Färg 793 Loved up och 788 Mullberry.
- Två läppstift från Isadora – Färg 148 Red rush och 160 Golden Glitz.
- Två läppennor från Isadora – Färg 34 Vintage pink och 31 Prime red.
- En styck Iphone 5
- En styck Canon 7D med ett 50 mm 1.4
Det var väl inte så farligt?.. Eller?
Vad har du i din väska? Jag utmanar nu dig, ja just dig! Att visa mig vad du har i din väska och glöm inte att länka detta inlägg! Kom igen nu vänner, ni måste hjälpa mig att visa Ludde att han har fel. Det är inte bara jag som har en tung väska!
Skoj skoj!
Utmaning: Åtta sanningar om mig

Jag har blivit utmanad av både Zarah-Lou och Leja att skriva åtta sanningar om mig så nu skall jag göra ett tappert försök!
1. Jag är en jäkel på att sjunga, på riktigt. Men jag skulle dö av skam om någon hörde mig. Jag sjunger inte ens framför Ludde. I mina forna dagar, på den tiden jag nyttjade alkohol, gick det dock bra att dra av ett par truddelutter. Men tillslut ville inte Ludde spela Singstar med mig längre. Det hette tydligen att jag hånade människor.
2. Jag dricker inte alkohol. Varför undrar ni nu? Joho för jag tycker inte att det är gott, jag gillar inte att vara bakfull, jag gillar inte att sluddra när jag pratar och jag kan inte ta mina tabletter som jag ska så det är absolut inte värt det för mig.
3. Jag har lätt att hamna i perioder då jag skaffar mig ett intresse och POFF så är hela huset fullt av det, inget annat existerar. Jag började sticka mössor med en quickknit, garn överallt. Jag började baka muffins, arbetskamraterna gick upp i vikt, jag bestämde mig för att nagellack var fint och hade inom en månad sjuttio olika lack. Jag fick en symaskin i julklapp, tyg och nålar överallt. Ni hajjar grejen.
4. Jag biter på naglarna. Usch och fy så äckligt! Ja det är det verkligen, men jag började med det i mammas mage och det är svårt att bryta en vana. Stopp och väx fungerar inte, man vänjer sig vid smaken, tro det eller ej,’
5. Jag kallar inte Ludde för Ludde. Vi kallar varandra för bäääjbi. Sjukt töntigt egentligen. Men det har hängt med i sju år och som skrivet, det är svårt att bryta en vana. Jag försöker dock att inte kalla honom för det när vi arbetar på Sörmlinds. Då kallar jag honom för make.
6. Jag är löjligt mörkrädd. På kvällarna brukar jag ligga och fundera på vad som gömmer sig i mörkret och hur jag eventuellt skall fly om det kommer en zombie upp för trappan. Det enda jag har kommit fram till är att hoppa ut genom fönstret. Och det är ju inte riktigt ett alternativ från andra våningen så nu vill jag givetvis bygga ut mitt hus så jag får ett sovrum på nedre plan.
7. Jag hittar nya favoritlåtar varje vecka, så spelar jag dem nonstop tills jag tröttnat på dem. Människor i min omgivning brukar vara så trötta på den låten vid det laget att de kräker lite i munnen varenda gång jag startar den. Men jag bryr mig inte, har man dåligt minne glömmer man bort att man har lyssnat på den sju miljoner gånger samma dag.
8. Jag snusar. Usch och fy för det också. En halv dosa om dagen av starkt snus smaksatt med chili. Det är min melodi. Om det inte bränner är det inte roligt. Jag försöker dock sluta och har dragit ner ordentligt. Bara så ni vet.. Liksom.
9. BONUS: Jag hatar det som så fint kallas för “horungar” i skrift. Jag kan skriva om en mening hur många gånger som helst för att slippa att det där sista ordet hamnar på en helt egen rad innan ett nytt stycke. Jag får på riktigt ont i magen.
———-
Nu är det min tur att utmana lite väl valda folk och fä. Jag väljer följande åtta:
Missmaddis, Jessica, Hejainternet, Markus, Emelie Ohlsson, Nevnarien, Nina Ruthström och Hanna.
Lycka till kompisar!
Utmaning: Sminka sig utan en spegel
Michelle Phan har gjort det, Ijustine har gjort det. Länge har jag sett att människor i USA gör denna utmaning på Youtube och idag vågade jag mig också på det hela. Utmaningen är att sminka sig utan att titta i spegeln. Otroligt svårt, men ack så roligt!
Jag gjorde det, började packa ihop all utrustning och satte mig tillrätta i soffan för att titta på spektaklet i kameran. Döm om min irritation och förvåning när de sista fem minuterna var puts väck. Borta med vinden. Kameran hade stängt av sig.
Jag morrade lite, tvättade av mig sminket och gjorde det en gång till.
Här är resultatet:
Vill du hänga på i denna utmaning? OJ så roligt! Lämna en kommentar och länka sedan till detta inlägg så gör jag en sammanfattning av de som valt att vara med. Kom igen nu kompisar, våga vägra spegel!










































