Frågor & Svar

1 2 3 5

1. Vad är det du jobbar med?

Jag arbetar sedan 2007 på familjeföretaget Sörmlinds Reklam. Jag har en hel del arbetsuppgifter här, för att nämna några så svarar jag i telefonen, sköter mailen samt vår facebook sida, en hel del originalarbete och tar hand om kunder samt säljare som besöker oss här på Norra infarten. Jag har även fotograferingar när kroppen tillåter. Företagsporträtt, kärleksfotograferingar, barnporträtt samt bröllop. Men min roll är först och främst säljare samt.. Internet Guru. Jag arbetar fyra timmar om dagen, det är min maxgräns innan kroppen totalt checkar ut.

2. Hur mycket använder du din rullstol? I detta fallet, du använder den istället för att gå, alltså att ta sig till platser, men inne i kontoret när du kom fram, använder du då rullstolen och så eller går du då?

Min rullstol och jag har ett ack så komplicerat förhållande. Den avgudar mig, men jag replikerar inte hans känslor. Det är en inre kamp som jag vet att jag inte kommer att vinna, men jag försöker. Jag är otroligt envis och det både hjälper och stjälper. Jag tar varje chans jag kan att gå armkrok med någon istället för att sitta i stolen. Så.Himla.Dumt.

När det blir kallt ute eller jag springer rakt in i väggen och tappar fotfästet finns det inget alternativ för mig. Det är rullstol som gäller och det måste jag bara köpa. Jag kan gråta precis hur mycket jag vill. Men ni må tro att jag njuter av de perioder som jag inte har behovet av att sitta (enligt mig.) Okej, jag ramlar lite titt som tätt, jag tappar balansen, det gör ont. Men jag är.. Som alla andra en liten stund.

Jag har i dagsläget  tre rullande stolar. Två stycken i huset, en på vardera våning. Och en som är specialanpassad för mig, det är den som jag har ute i den stora vida världen. Jag har även en permobil så att jag till exempel kan gå ut och “gå” mina promenader med hundarna. Under stora perioder av året är det rullstol som gäller och jag har fått berättat för mig av både läkare, psykologer och familj att jag måste sluta vara så envis, för jag förstör mer än jag hjälper ibland. Låt mig förklara, jag måste koncentrera mig som en tok för att inte tappa balansen, att sätta den ena foten framför den andra och röra sig framåt är en kamp som tar en otrolig mängd energi och gör obeskrivligt ont. Så om jag sitter i stolen, som jag borde göra, så sparar jag energi och kan vara pigg längre. De står redo och väntar på mig as we speak.

Så för att svara på din fråga, jag använder min stol nästan hela tiden. Och för att känna mig fin i en situation som jag inte känner mig bekväm i har jag snygga skor som piggar upp det hela. Skor är magiska. De är snygga när du står, går, sitter eller rullar.

3. Är din assistent med dig hela tiden eller bara vissa stunder?

Assistansen är någonting som jag nästan aldrig skriver om här. Anledningen till det är att jag fick en hel del hot och jag blev och är faktiskt uppriktigt rädd. Vi har valt att lägga min assistans på de tider som jag inte arbetar. För här på min arbetsplats finns mina arbetskamrater, min man, min mamma och min far som alltid finns här för att hjälpa mig. På det viset känner jag mig lite självständig iallafall fyra timmar om dagen. PAJ (personlig assistent Jessica) hämtar mig här när arbetsdagen är slut och sedan är hon klistrad  vid min sida tills jag går och lägger mig strax efter åtta. Ett inlägg om hur det är att leva med personlig assistans är efterfrågat och det kommer i sinom tid.

Jag måste alltid ha en “Malinvakt” som vi kallar det. Jag är aldrig ensam. Någonsin. Inte ens på toaletten. Sug på den vetskapen en stund. Jag har så lätt för att ramla, skada mig när jag lagar mat eller sätta i halsen för att jag inte kan svälja för att nämna några saker som kan hända under en vanlig dag. Så jag måste alltid ha någon vid min sida som ser till att allt är okej, hjälper mig med tunga saker, att tolka mina små märkliga tecken och charader, personlig hygien, att minnas vad jag håller på med och förflyttning. Det är några av de hundratals saker som PAJ gör. Utan henne skulle inte någonting i mitt liv fungera, mitt liv hade sett helt annorlunda ut och jag vill aldrig tillbaka dit. Det är min värsta mardröm. Så ni förstår säker att jag är så otroligt tacksam för henne.

———-

Hanna, jag älskar att du älskar min blogg och instagram, jag har funderat så många gånger på att bara lägga ner och sluta. Men det är ni som håller det levande, jag älskar er, var och en av er. Era kommentarer sporrar mig, inspirerar mig och ger mig sådan otrolig lycka. Från djupet av mitt hjärta – TACK.

1. Bita på naglarna.

Jag har bitit på mina naglar så länge jag kan minnas. Jag vet inte varför jag gör det, oftast reflekterar jag inte ens över att jag sitter med hela handen i munnen och tuggar som att den vore en majskolv. Och det är inte så att jag har någon hemlig gräns att hit men inte längre. Nej, jag biter så pass långt ner att det gör ont i någon dag.. Ibland börjar det till och med att blöda. Skämskudde på den.

Stopp & väx fungerar inte, man vänjer sig vid den smaken. Lösnaglar är som en extra rolig hinderbana innan man kommer till den riktiga nageln. Inte ens gellack fungerar på mig. Jag är för inbiten. Pun intended. Man skulle kunna tro att den envishet som jag känner inför att bita på naglarna borde kunna omplaceras till att inte bita på naglarna. Det kan fungera, en gång höll jag uppe i tre veckor och mina naglar var fantastiskt fina. Men sedan glömde jag bort att jag inte bet på naglarna längre och mitt tre veckor långa uppdrag föll på mindre än fem minuter. Jag vet inte vad jag skall göra. Men jag måste verkligen sluta, jag vill verkligen det. Hypnos kanske vore något?

2. Snusa.

En otroligt ful ovana, på alla plan. Dyrt, ohälsosamt och inte direkt smickrande för leendet. Det här är höstens stora projekt. Vi kan ha mycket roligare för alla de pengar vi lägger på snus, helt klart. Varenda gång jag ska klicka en selfie får jag plocka ut snusen och jag saknar att kunna le ordentligt utan att läppen måste hålla upp någonting. För att inte tala om att jag alltid ser ut som en ekorre som sparar nötter inför vintern. Inte attraktivt.

3. Vara så godtrogen.

Jag sätter människor på en hög piedestal och tror på vartenda ord de säger. Utan att vara källkritisk eller rädd om mitt eget hjärta. För sårad, det blir jag. Jag lägger ofta ner hela min själ i något eller någon och ibland besvarar de min godtrohet genom att sticka en kniv i min rygg eller fullständigt köra över mig utan att ens se sig om.

Jag har väldigt många bekanta, men jag kan räkna på en hand de vänner som alltid står vid min sida och finns i mitt hjärta. Ordet vän är ett starkt ord för mig. Jag har väldigt mycket mobbing i bagaget så att jag faktiskt har en vän är stort för mig. Jag är så otroligt tacksam för dem. Men jag måste helt klart sluta vara så himla godtrogen. Jag borde kanske köra efter Luddes regel; Alla är idioter tills de har bevisat motsatsen, på så vis blir man väldigt sällan sårad. Det ligger kanske något i det.

4. Pilla på sårskorpor

Varenda kväll när jag sitter i soffan och tittar på tv så kan jag inte låta bli att med hjälp av mina fingertoppar liksom skanna av mitt ansikte för att se om det finns någon liten sårskorpa att pilla på. Någonting som jag borde låta bli, men jag kan inte. Det är helt omöjligt! Jag vet inte ens varför jag tycker om det, för det är ju ganska nasty. Men när jag hittar en liten finne, en skorpa eller ett skäggstrå på hakan (!) så bara måste jag pilla. Det tar ju längre tid att läka, men jag bara måste.

5. Vara en vandrande poster för “Shut up and take my money!”

Jag arbetar med reklam, jag borde veta bättre, men varenda gång det rullar en reklam på tv med en ny tandkräm, tvål, body lotion, smink, sköljmedel, hundben, eller någonting som har med mat att göra så kan du vara helt säker på att det finns i mitt hushåll inom tjugofyra timmar. Jag kan inte hjälpa det.

Står det NYHET är jag direkt där och nosar som ett fnittrigt barn. Det kanske faller inom ramen för godtrohet, för jag litar helt blint på mannen som säger att aldrig förr har tänderna blivit så vita. Eller kvinnan som säger att hennes barn kan rulla i gyttja, kasta sig i rosa målarfärg och det går ändå bort i tvätten. Jag litar till och med på den talande hunden som säger att den nya formulan i tuggbenet både smakar gott och är bra för tänderna. Jag vet.. Det är skämskudde på den också.

Det här var min lista med fem ovanor som jag behöver sluta med. Vilka är dina? Om du vill skriva ett eget inlägg på din blogg länka gärna hit så att jag kan se den! Vore roligt att känna att man kanske inte var så ensam i sina konstiga små egenheter och fula ovanor!

Som alltid, love ya!

hej[2]

Jag har höstpimpat bloggen lite. KAPOW! Lila är ju en favorit som vi alla vet. Jag ville skapa en lite mysig hörna av internet. Där bilderna kommer fram och tar plats. Stilrent, snyggt, lättnavigerat och enkelt. Jag är inte riktigt klar, men vill ändå fråga er vad ni tycker.

Jag vill veta hur ni tycker att bloggen kan bli bättre. Vad ni saknar här inne och vill se mer av, vart ni tycker att jag ska lägga krutet så att säga. Smink, videos, bilder, arbete, hundar, sjukdom & hälsa. Det finns många sidor av ett mynt och jag vill inte lägga min blogg i ett specifikt fack. Det vore inte jag. Men jag vill ändå veta lite vilka inlägg som drog just dig hit till mig från första början. Vilka inlägg som får dig till att le och vilka inlägg som inspirerar dig.

Det vore även intressant att veta vart ni bor och er ålder. Det är alltid lättare att anpassa om man vet lite mer om sina läsare. Och som jag ser det är vi ju nästan bästisar. Eller hur?

Vore otroligt tacksam för all respons och feedback. Jag har lagt bloggen åt sidan det här året, jag trodde att jag skulle må bättre av att släppa pressen lite, men det visade sig att jag mådde sämre när jag inte hade någon plats att ventilera, på gott och ont. Så nu under hösten kommer jag försöka vara så aktiv som möjligt, komma in i rutinen igen att blogga 3-5 gånger om dagen med varierade inlägg och på så vis mår jag bättre, det är ju sjukt logiskt.

Puss och tack på förhand. Ni är underbara, var och en av er.

1. Jag har aldrig i hela mitt liv använt lösögonfransar. Jag vet, skandal. Men jag jobbar på att våga.

2. Jag har en märklig tumme efter en olycka som involverade ett flexikoppel, en kall vinternatt samt en hund med en matchvikt på femtio plus. Jag fastnade i kopplet och skulle laga, hunden såg en annan hund och tog ett drastiskt beslut att studsa framåt. Tummen gick av, jag skrek. Mot akuten där jag fick en löjlig strumpa. Så nu kallar jag den för min ailien och bojkottar allt vad flexi heter. It´s a big no no for me.

3. Jag AVSKYR att prata i telefon. Dels för att jag inte kommer ihåg vad som sägs under samtalet, därför är sms bättre för min del. Men också för att jag pratar i telefon så mycket under arbetstid att jag inte alls är sugen på att prata när jag är hemma och är ledig. Jag tycker inte om det alls.

4. Jag har en tablett som jag måste ta dagligen livet ut med vitamin d och kalcium. Den smakar mint och ska liksom smälta i munnen och lämna en läskig hinna av äckel. Jag avskyr den och brukar gömma den överallt i hela huset och hoppas att ingen hittar dem. De hittar alltid dem, så vi drar slutsatsen att jag är sämst på kurragömma.

5. Jag har en tendens att behandla min BH som en extra väska. Pengar, telefon, tabletter, snusdosa, läppstift, konsumkort. Allt går ner om man liksom placerar ut det hela rätt. Men sen glömmer jag bort det och när jag klär av mig på kvällen faller allting ut på golvet framför mig. Då blir jag glad för det känns som att jag vinner i en sån där enarmad bandit.

Där har ni fem saker som ni kanske inte visste om mig, jag hoppas att ni har en fin torsdag, nu tar jag helg!

Jag sitter vid min dator och trycker på ett helt gäng knappar på tangentbordet, knapparna som är bokstäverna bildar ord som förökar sig till meningar som sedan blir till ett stycke. När jag sitter där och skriver är jag som i en bubbla, jag är helt okontaktbar och jag blir skogstokig om någon rubbar mitt flow. Mitt enda mål är att få ut mina ord, få ut vad jag tycker och dela med mig av det till er. Sedan händer något, man får ett gensvar, någon tar sig tiden att skriva en kommentar och inte bara läsa inlägget. Någon i den ibland löjligt anonyma publiken ger ett livstecken och man tänker KORS I JÖSSE NAMN.

För låt oss vara ärliga här. Jag förstår att du läser min blogg, så istället för att sitta och fnissa, smygkika och mer eller mindre peka, kom fram och säg hej vetja? Jag lovar att jag blir jätteglad. Jag kommer inte att slå dig. Det är otroligt enerverande att ha någon som sitter och tittar, man hör att de pratar om olika inlägg eller bilder och man vill bara titta på dem och skrika BUH! Kom fram och säg tjenamors, jag tycker du är tuff. Så kan du få pussa mig på handen och gå vidare med ditt liv igen.

Skämt åsido.

En del av er sänder mig era tankar via mail, kommentarer, facebook och twitter. Då blir jag så lycklig att jag vill skrika och studsa. Ett innerligt tack till er. Ni anar inte. Varenda bokstav räknas, varenda ord räknas, varenda mening räknas, varenda stycke söker sig rakt till mitt hjärta.

Låt mig visa vad jag menar:

Eller hur. Man blir nästan tårögd. Människor inser hur bäst jag är, de tycker att jag inspirerar. Det är en mysig känsla. Jag blir otroligt glad när ni hör av er, sluta aldrig med det. För det är era kommentarer, mail och ord som gör att jag orkar fortsätta och tar mig fram. Det var mängder av nya människor som hittade hit via e.l.fs intervju med mig och kommentarerna i det inlägget är det sista jag läser varje kväll. Jag blir så otroligt glad och rörd.

Ni inspirerar mig! Tack för det, ni är världsbäst.

1 2 3 5
Välkommen in!

Just nu är ni kompisar här.

Malin Sörmlind


Jag har en magisk romans med smink, är kär i ironi, förtjust i mina två hundar, galen i matlagning, djupt förälskad i min man och betuttad i skor. Jag är faktiskt lite snudd på fantastisk. Det är egentligen allt du behöver veta.
E-mail
Vill du komma i kontakt med mig?
e-mail:hej@malinsormlind.se

Företag, vänligen klicka här för att se bloggens policy. Ser fram emot ditt mail!
Arkiv
Twitter
Google translate

Copyright
Tack för att du förstår att samtliga bilder tillhör Fotograf Malin Sörmlind och är skyddade enligt upphovsrättslagen. Bilderna får ej sparas ner på något vis. Vid frågor - kontakta mig per mail.
Senaste Nytt
Övrigt

Tourn





e.l.f. Cosmetics Danmark