Skip to main content

En styck canvas är levererad!

Ni som följer mig på Instagram har redan sett den här bilden, men jag vill visa er alla, så mallig är jag just nu. Igår levererade jag en canvas från plåtningen på Hannetorp Gård. Sjukt häftig känsla att se sin bild på det viset. Så stort liksom. MÄKTIGT! Kunden blev överväldigande nöjd vilket känns bra i hjärtat. Nöjda kunder är det vackraste som finns.

Det här var en av bilderna som jag bara i förbifarten skickade till skötaren Ebba via MMS när jag gick igenom bilderna första gången, helt oredigerad då men kunden blev förälskad och ville genast beställa den som en stor canvas för att ge bort i födelsedagspresent till sin far. I sådana snabba vändningar så är det guld och viktigt att ha en god relation med sina leverantörer och att man arbetar med bra människor! Alla tummar upp för er!

Jag såg mig runt om hemma igår och insåg att vi har en enda bild på väggen hemma av det som jag själv har plåtat, vilket kanske är lite märkligt och någonting som jag borde ordna. Men det har inte riktigt funnits tid att fundera på det. Sedan är jag nog lite rädd för att den ytterst självkritiska Malin kikar fram och hittar en fel i bilden varenda gång jag går förbi den. Ja, jag är en hård typ på det viset. Är det inte bra nog så kastas det, ibland lite för fort.

Har du många av dina egna bilder hemma?

Alla har vi haft roligt med en matta

Vi har en lugn dag här hemma. Tittar lite på TV, vilar, leker och lär känna varandra. Mys på hög nivå med andra ord!

Mandus som är den där lugna, coola snubben satt igår och tittade på när Iso attackerade och hade hemskt roligt med mattan i vardagsrummet. Han skällde, gläfste, frustade och studsade runt som en galning, Mandus satt vid sidan om, drog en otrolig suck och tittade mot mig med en blick fylld av – “Seriöst…? Var jag också så korkad? Det är en matta för guds skull!”

Jag tittade på honom och log, ja min kära lilla vän. Det var du svarade jag honom. Du käkade en glödlampa när du var tretton veckor, du åt upp en hel påse med femtio rökta grisöron när du var två år och nu smiter du titt som tätt in till grannen för att ta ett ärovarv runt deras hus. I situation ett fick du käka sparris och olivolja i två veckor, situation två fick du ligga inlagd i fyra dagar och vi minns alla vad som hände i baksätet på väg till djursjukhuset. Du vet, det där som du fortfarande inte vill att vi berättar för folk. I situation tre finns inga vinnare alls. Ingen vet varför du hemskt gärna vill gå in på deras tomt. Jag har tagit upp med Ludde att deras gräs är grönare och att deras tomt är så fin att man skulle kunna tro att den är från någon Hus&hem tidning. Men fortfarande, NEJ.

Så ja, alla har vi varit unga och tyckt att en matta är som Disneyland, full av äventyr, min käre, käre Mandus. Det var bara det att du var och förblir en listig liten jäkel. Underbar, lite korkad, men väldigt listig.

BILDBOMB: Valpträff på Kennel Chinopata´s

Idag var det en valpträff på Lena-Maria och hennes mamma Lenas kennel här i Mörrum. Den kenneln som Iso kommer ifrån. Vi blev inbjudna för att vi nu är med i denna lilla klubb av roliga människor. Trädgården fylldes snabbt av skratt, härliga människor och små fyrbenta kineser, både nakna och med hår. Jag tycker att det är en rolig grej att man har en träff för att bjuda hem sina gamla valpar och deras människor. Som en liten återträff. Det känns så mysigt och veta att man liksom har någonting att se fram emot varje år.

Hundarna busade och sprang omkring, de tvåbenta satt lite överallt, pratade, åt korv och hade roligt. Det var en tipsrunda och jag var inte ens i närheten av att vinna så det vill jag inte prata om. (Dålig förlorare.) Mandus passade inte alls in egentligen där i den lilla hagen de byggt upp. Chinese Crested överallt och så Mandus då som mest lullade omkring och såg söt ut. Jag kanske skulle ha satt en rishatt på honom istället för hans lilla scarves.

Till alla inblandade vill jag tacka så hemskt mycket för idag, både Ludde och jag hade väldigt väldigt trevligt och vi längtar redan tills nästa gång! Riktigt roligt att få ett ansikte på båda hundar och alla namn på facebook!

Välkommen härliga lördagsmorgon!

God morgon vänner!

Lördagar är den dag som jag har bestämt att jag kan sova länge, precis hur länge jag vill egentligen. En del tycker om att sova länge på söndagar men det kan inte jag, för då kommer jag inte i säng på söndag kväll. Nej, så lördag – Malins sovmorgon.

Problemet är att jag verkar ha vandrat in i en sådan period att min kropp känner av att nu du Mallan, klockan är över 07:03. UPP! Jag orkar inte ens försöka somna om, istället ligger jag där och tittar på lite tv och klappar på det djur som just då ligger ovanpå mig. Och det är lite som ett lotteri, det kan va Kerstin, Alva, Mandus eller Stinson. Aldrig Ludwig dock.

Trots att mina sovmorgnar verkar vara ett minne blott så hälsar jag alltid helgen välkommen i min gigantiska rosa onepiece och fixar till en mysig frukost till mig och Ludwig. Åh, underbara helg, du har varit efterlängtad den här veckan!

————–

Meddelande: Eftersom att någon där ute i den stora vida internetvärlden tycker att det är hemskt roligt att stjäla mina bilder och använda dem som sina egna, trots att jag har ett högerklicksskydd och skyddar mina bilder på olika vis, så fick det bli sig som så att jag nu får lägga en plutt på samtliga bilder så att charmen med att använda mitt liv som sitt eget kanske minskar en aning. Mitt tips till dig är helt enkelt att skaffa dig en egen liten kompaktkamera och diverse kreatur att fotografera. Jag tackar alla er andra läsare för att ni förstår att bilderna i denna blogg tillhör mig och är upphovsrättskyddade.  Slut på meddelande.

Barnen på Hannetorp Gård

Här har vi dem, de små liven på Hannetorp Gård. Okej, de är inte små men de räknas ändå som barn. Och de var så keliga att man ville bara stå och klappa och mysa en bra stund. Hela den här fotograferingen gjordes med ett hästhuvud på vardera axel. Lite svårt att koncentrera sig när någon blåser en bakom örat, drar i ens örhängen och äter på ens hår, men det gick!

Mängder av mysiga små frustanden och andra diverse småljud som jag inte kan identifiera hördes och jag fick uppleva hur det känns när en häst går över ens fot. Det var spännande och ack så mysigt. Jag tror bestämt att jag är lite förälskad!

Har ni uppskattat bilderna, är detta något ni skulle vilja se mer av? Alltså mer djurbilder och bakom kulisserna? Jag vill också tacka er för att kommentarer till det förra inlägget, jag blir så otrolig glad när jag får respons på det jag gör!

Copy Protected by Chetan's WP-Copyprotect.