– Djurporträtt

hannetorp-gård, malin sörmlind, fotograf malin sörmlind, fotograf, hästar, fotografera hästarBild från Hannetorp Gård

Solen skiner inte ens lite idag här i Karlshamn idag. Det är lite murrigt, kallt och man får ha en tjock tröja på sig för att inte frysa. Vid sådana tillfällen brukar jag vilja backa tillbaka i mitt arkiv och titta på de bilder som jag tagit under sommaren. För att minnas att, snart.. Blir det för varmt.

Jag fann den här godbiten som jag vet att jag visat er tidigare, men jag gör det igen. För så mycket älskar jag den. Det är en sådan bild, som enligt mig får nästan vem som helst att vilja köpa häst. Okej, kanske inte PAJ, hon berättade igår att hon är hemskt rädd för hästar. Det var jag också innan min vän Ebba, som jobbar på Hannetorp gård där bilden är tagen, arbetar varje dag, med just dessa hästar förklarade för mig hur jag skulle bete mig kring dem. Hur jag skulle tänka och röra mig. Jag hade inte en aning. Jag tyckte mest att de var stora och väldigt snoriga.

Sen att jag hade lite otur att hästarna skulle tycka om mig så pass mycket att de ville äta på mitt hår, slicka på mina kinder, gå över mina fötter och använda mig som en boll att putta sinsemellan, det är en helt annan historia. Men de log iallafall finare än va jag gjorde när Ebba skulle ta en bild till instagram. Men jag hade en fantastisk dag på jobbet den dagen, precis som alla andra dagar.

För arbetar du med någonting som driver dig, kittlar ditt sinne för fantasi och som gör att du får utlopp för dina känslor som i mitt fall är till största del de kreativa och sociala känslorna, då min vän, då har du hamnat helt rätt.

Behöver du en fotograf för privat eller företagsuppdrag – kontakta mig ! Jag är faktiskt väldigt duktig.

När jag kommer hem från jobbet går jag alltid ut med grabbarna i trädgården. Där får de springa och busa hur de vill tills de inte orkar mera. Mandus som älskar snön far omkring som en dåre medans Iso försöker vänja sig vid all snö och trippade som en liten prinsessa i början.

Det är så roligt att se dem ha så kul tillsammans. De studsar som korna när de släpps ut på vårkanten. Springer från den ena änden till den andra och väntar in varandra. När man bara står där och tittar på ser man det på ett vis men när kameran fångar varenda sekund så blir det kul på ett helt annat vis. Man missar inga detaljer och kan fånga ögonblicken som man vill minnas.

Nu ska jag bege mig hemåt, dricka mängder av glögg och bara njuta av helgen med min lilla familj.

Jag hoppas att ni alla får en fantastisk helg!

Mina grabbar Mandus och Iso får idag illustrera de känslor jag känner just nu. Ledordet är vänskap.

Jag har den stora förmånen och lyckan av att få omge mig med otroligt fina människor som alltid finns där när det stormar lite extra kring mitt bo. Människor som lyfter mig när jag känner mig liten på jorden. Människor som lite försiktigt puttar ner mig om jag mot all förmodan skulle sätta mig på en piedestal över andra.

De vägleder mig om jag står inför val och tuffa beslut och de är människor som jag kan både skratta och vara ledsna tillsammans med. De är människor som framförallt får mig att känna mig bra. Att jag duger precis som jag är. Nej, rättelse – Att jag är grym så som jag är och de lyfter mig alltid mot skyarna.

Till er vill jag bara skriva ett stort tack. Ni anar inte hur värdefulla ni är för mig, var och en av er. Utan er vore jag som blåbärsmuffins utan blåbär! Och det är ju egentligen bara en muffins utan smak.

Ni får mig att vilja lyckas, ni får mig att vilja kämpa och ni får mig att le. Jag älskar er!

Igår när vi kom hem från fotograferingen passade jag på att ta lite fina bilder på grabbarna bus i den gigantiska högen av löv som vårt trehundra år gamla kastanjeträd bestämt sig för att helt plötsligt släppa. Bara så där.

Iso tyckte att det var otroligt roligt med alla löv. Mandus ville mest gå in och sova. Men några fina bilder hann jag minsann knäppa innan de tappade intresset helt för mig och mitt eviga kastande av löv.

Ludde tog en fin bild på mig och grabbarna också. Mina fina killar!

Jag undrar om en liten förkylning inte håller på att försöka flytta in i min kropp. Alla varningstecken är där, jag tänker bara välja att ignorera dem ett litet tag till för det passar sig inte nu. Jag hinner och vill icke! Jag tycker så synd om mig själv när jag blir förkyld så för min egen skull och de människor i min närhet – Nej tack, kanske nästa år. Vi får liksom höras av känner jag.

Full rulle på jobbet idag, och efter jobbet ska jag åka för att hämta paketet från Add9. Sedan ska jag ta det otroligt lugnt i någon timme innan finaste Embla anländer. Jag har inte berättat det för henne, men hon ska vara med i min nya videoblogg som vi ska spela in i kväll. Vi ska presentera en vinnare i tävlingen som jag haft på min facebook-sida. Ni gillar väl mig på Facebook kompisar?

Nu kör vi vidare – mot månen!

Välkommen in!

Just nu är ni kompisar här.

Malin Sörmlind


Jag har en magisk romans med smink, är kär i ironi, förtjust i mina två hundar, galen i matlagning, djupt förälskad i min man och betuttad i skor. Jag är faktiskt lite snudd på fantastisk. Det är egentligen allt du behöver veta.
E-mail
Vill du komma i kontakt med mig?
e-mail:hej@malinsormlind.se

Företag, vänligen klicka här för att se bloggens policy. Ser fram emot ditt mail!
Arkiv
Twitter
Google translate

Copyright
Tack för att du förstår att samtliga bilder tillhör Fotograf Malin Sörmlind och är skyddade enligt upphovsrättslagen. Bilderna får ej sparas ner på något vis. Vid frågor - kontakta mig per mail.
Senaste Nytt
Övrigt

Tourn





e.l.f. Cosmetics Danmark