Fotografi

1 2 3 34

Jag hade den otroligt stora äran att agera fotoassistent och BTS-fotograf till den ytterst talangfulla Cecilia Jägenmark när hon plåtade ursnygga smycken som Annika Gustavsson skapat. Emma Cervin stod för makeupen och modellen var Sofie Lloyd.

 

Vi hade en sjukt kul dag någonstans i Bräkne-Hoby och det var spännande att plåta på ett lite annat vis än vanligt. Att fotografera vad som händer bakom kulisserna och ge en överblick över hela situationen istället för att sikta in sig på modellen, produkten och eventuellt få in lite omgivning är helt annorlunda och helt olikt varandra. Jag tycker att det är nyttigt att ta del av andra delar av processen också för att kunna avancera, låta kreativiteten flöda och lära sig mer. Sen vill jag ju givetvis finnas där för Cecilia så som hon har gjort för mig. Hon är den som gång på gång dragit med mig på roliga saker och mer eller mindre peppat mig hela vägen när min inspiration legat på noll och jag tjurat ihop. Jag är henne evigt tacksam för det. Så när hon än behöver mig så vill jag mer än gärna hänga på. Det är både roligt och otroligt lärorikt, så why not liksom.

 

Jägenmarks bilder blev precis som förväntat helt amazing, ni kan se dem här. (Lämna henne gärna en kommentar!) Men nedan följer ett inlägg med mina bilder från dagen bakom kulisserna, håll tillgodo!

 

sofie-lloyd-jagenmark, malin sörmlind, cecilia jägenmark

malin sörmlind

Foto av Cecilia Jägenmark

Igår hade jag en efterlängtad playdate med min vän Cecilia. Ni vet ibland behöver man få utlopp för all kreativitet och bara släppa loss med någon som är likasinnad. Med Cecilia är det inte märkligt att man länsar hemmet på små detaljer och dekorationer och binder fast dessa i olika grenar och vissna kvistar precis bredvid det otroligt icke täta växthuset. Sedan kan man stå där i en söt prinsessklänning, lockat hår, sjukt snygga röda läppar, gigantiska lösögonfransar, pärlhalsband och harembyxor. Ja vi skulle ju inte ta helkroppsbilder och jag älskar mina byxor så jag nästintill krävde att dem skulle vara på. Kan man ha dem på sig så har jag dem på mig. Jag är en comfy chic. ingen blir förvånad.

 

Det var också premiär för mig och lösögonfransar. Aldrig i mitt liv jag har använt dessa men jag har en hel låda full av diverse sorter som jag köpt på ebay till olika plåtningar. Mitt enda mantra när jag började med klister och pincetter var att om en man kan göra det med bravur så borde jag kunna få till det lagom. Men det här med finmotorik är ju inte direkt ett område där jag briljerar eller någonsin kommer få en medalj i. It´s just not gonna happen.  Men skam den som ger sig, jag fick på dem tillslut och jag blev genast förälskad. Herregud vilken skillnad. Nu vill jag knappt kladda mascara på mina egna fransar. Jag vill ha fem par lösisar jämt istället.

 

Jag och Cissi hade otroligt kul i vårvärmen och jag har fått se en bild ännu så länge (längst upp i inlägget) och den är jag helt förälskad i. Sicken pingla hon har fått fram, jag känner knappt igen mig själv. Ser verkligen fram emot fler! Och jag längtar redan hem till min dator och att kunna visa henne de alster jag knäppte till. Ni skall givetvis få se mer av allt vart det lider.

malin sörmlind, långasjön

Jo, semestern kom och gick. Eller ja, förspelet till den kommande semestern det vill säga. En vecka går fort hörni. Sen har jag i och för sig jobbat en hel vecka också, men det var en tuff vecka och jag var inte riktigt bloggig där och då. Men ett inlägg om detta kommer så fort jag hamnat i rätt mode.

I vilket fall som helst..

Jag överraskade Ludde med en ny kamera i för tidig födelsedagspresent och den anlände lyckligtvis samma kväll som semestern började. Så jag tror att ni har en liten aning om vad vi gjorde hela veckan. Vi var inte direkt hemma så mycket. Nej, vi for mest land och rike runt med varsin kamera i handen. Tiden bara flög förbi när vi satt där i bilen, lyssnade på musik lite för högt för våra öron skull och höll handen precis som ett nyförälskat par i tonåren.

Ludde plåtar ju i en helt annan stil än vad jag gör, men jag har alltid varit ytterst fascinerad över det sätt han ser världen. Och det är så vackert att jag ibland tappar andan. Kika absolut in på hans sida, jag lovar att du kommer att trivas där inne. Jag älskar att lära mig nya saker så mitt mål för veckan var att jag skulle lära mig att plåta HDR. Problemet här är att jag är mer en instant gratification kind of girl. Jag vill ta en bild och ganska direkt se att den är magisk eller att den tar upp värdefullt utrymme på mitt minneskort och direkt måste elimineras. Så jag hade ganska stora problem att ta tre eller fem bilder och sedan behöva VÄNTA tills jag kommer hem och dra igenom bilderna i hela två program innan jag ser om det är bajs eller bra. Stora issues här. Väntan är ju inte direkt någonting som jag skulle vinna en tävling i… Någonsin.

Men vi hade roligt och vi var tillsammans, det är väl huvudsaken. Ovan ser ni en av mina alster från veckan. Jag tycker om den.

I lördags for jag och maken till Ryd med ett specifikt mål i sikte. Vi skulle till Kyrkö Mosse. Som kanske är mer känt för namnet Åkes Bilskrot eller helt enkelt Bilkyrkogården i Ryd. Jojjomän, mitt ute i skogen finns en plats dit bilar rullade mot den eviga vilan. Det hela är nästintill en poetisk upplevelse. Det är något vackert över hur naturen har tagit över och till viss del beklätt bilarna i mossa och gräs.

Bilarna står inte i någon direkt ordning utan det hela är väldigt mycket “här kan man va” och jag måste medge att pedanten inom mig skrek och höll för sina ögon bitvis. Om man har vägarna förbi Ryd så tycker jag absolut att man ska sticka inom för en visit. Det är sannerligen en majestätisk syn.

MEN. Förutom bilarna och en ström av turister måste man vara medveten om att i skogen bor också enmiljonfemhundrasextiotusen blodtörstiga myggor samt min nya vän Hugge.

Akta dig för ormen där sa Ludde lugnt och jag insåg direkt att min stund var kommen. Nu skulle jag dö med sexhundra färska myggbett, rött läppstift och en hatt. För jag var helt övertygad om att bakom mig var en sjutton meter lång anakonda med nyvässade tänder och en taskig attityd. Jag hade nästan rätt, det var en svart farlig huggorm som vaknat på helt fel sida och jag svär att han hade för avsikt att använda mig för att statuera ett exempel att i hans skog, där bär man icke hatt och läppstift. Jag undkom med nöd och näppe trots Hugges många försök. Jag skrek givetvis som en liten skolflicka under hela episoden.. Mot slutet var det mer en jojk i väldigt hög tonart. Hugge ville inte då längre ta del av min fantastiska konsert så han gav upp och slingrade iväg. Nailed it.

Jag bjuder er på en mindre bildkaravan från vårt besök. Ta gärna ett besök in på Luddes blogg också. Killen har onekligen en talang. Du hittar hans blogg på ludwigsormlind.se <— Ta en kik vetja!

Lämna gärna en kommentar, era ord gör mig barnsligt glad!

bilkyrkogård_ryd

malin sörmlind

Helgen är åter förbi. Det går så fort. I det Sörmlindska hushållet har vi dessa dagar lagt fokus på vila. Vädret var emot oss så våra ursprungliga planer att vara ute i trädgården blev nästintill en omöjlighet. Jag passade då på att verkligen bädda ner mig i soffan, starta Netflix, kicka igång en omgång av 308-bitars pussel på min ipad och deklarerade att nu, nu är jag inte här. Stör mig icke om huset inte brinner ner förstås. Och om det brinner, snälla vänta med att skrika tills jag har lagt hörnbitarna bara, för hela pusslet hänger på dem. Sedan var jag borta. Helt plötsligt sov jag med paddan i knät och jag kände inte igen någon på tvn. Oklart hur länge jag hade haft ögonen stängda. Men skönt var det.

Vi trotsade vädret på lördagen och gav oss ut på en fotografisk expedition av det Blekingska landskapet. Ludde kör sina HDR bilder och är så fantastiskt duktig (Ludde på instagram) och jag låg raklång längs stranden med grus och små musslor på ställen där grus och små musslor icke skall vara.

Någon timme senare var jag hemma i min soffa igen och tillbringade resten av helgen med att laga mat, planera och pussla. Nu känner jag mig utvilad och laddad inför kommande arbetsvecka. Det är mycket på gång nu. I veckan har jag ett möte som jag dragit mig för att ta tag i. Något som jag inte varit redo för men som nu är oundvikligt, det måste liksom ske för så här kan jag inte ha det längre. Och när den stenen väl föll känns det okej. Inte bra, men okej. Mer om detta kommer i ett separat inlägg, men ni som hängt med mig länge vet nog vad det kan gälla.

Jag har en hel mängd recept till er som jag har knåpat ihop också! Ni ser, veckan har bara börjat men jag känner redan att vi är på gång. NU KÖR VI!

1 2 3 34
Välkommen in!

Just nu är ni kompisar här.

Malin Sörmlind


Jag har en magisk romans med smink, är kär i ironi, förtjust i mina två hundar, galen i matlagning, djupt förälskad i min man och betuttad i skor. Jag är faktiskt lite snudd på fantastisk. Det är egentligen allt du behöver veta.
E-mail
Vill du komma i kontakt med mig?
e-mail:hej@malinsormlind.se

Företag, vänligen klicka här för att se bloggens policy. Ser fram emot ditt mail!
Arkiv
Twitter
Google translate

Copyright
Tack för att du förstår att samtliga bilder tillhör Fotograf Malin Sörmlind och är skyddade enligt upphovsrättslagen. Bilderna får ej sparas ner på något vis. Vid frågor - kontakta mig per mail.
Senaste Nytt
Övrigt

Tourn





e.l.f. Cosmetics Danmark