Allmänt

1 2 3 26

IMG_5361---

 

Ja så här sitter jag nu. Det är söndag, jag har tvättat mitt hår, lagt en ansiktsmask, tagit ett avslappnande bad och tittat på väldigt många avsnitt av Geordie Shore. Så pass många att mina fingrar fortfarande ser ut som russin, fast håret hunnit självtorka. Jag kan inte hjälpa det. Jag är besatt av reality tv. Att se dessa unga människor helt på egen hand bli tokigt berusade av livets alla shots och begå misstag efter misstag för att då lära sig viktiga lärdomar som de kan bära med sig för resten av sitt liv tilltalar liksom modern inom mig på en förbluffande ny nivå. Jag vet inte varför.

Det är också väldigt bra tv att liksom ha på i bakgrunden medans man gör andra saker för när man kommer tillbaka kan man nästan vara säker på att samma människor bråkar fast om en helt ny sak efter en helt annan utekväll. Men det slutar alltid med att alla är vänner igen så man får den där gosiga känslan i magen och det gör mig glad.

 

Den här helgen har jag nog sovit mer än Törnrosa gjorde. Hela förra veckan låg jag hemma med en feber och något som jag så här i efterhand känner igen som urinvägsinfektion. Som njurbarn har man en del sådana per år så man känner inte av dem förrän de är borta nu för tiden. Varenda gång jag vaknade var jag törstig eller hungrig så tillslut kände jag mig som ett spädbarn som vaknade var sjätte timme och behövde omtanke. Eller hur ofta behöver bebisar typ äta..? Jag är så redo att bli mamma, hör ni?!

 

Vi nu är redo inför en ny spännande arbetsvecka och diverse läkarsamtal. Mer om det kommer vid ett annat tillfälle. Nu ska jag stänga ner datorn, släcka mer alla miljoner av myggljus som tänts, packa in mig från altanen och poppa mig lite popcorn innan sängen väntar.

 

Imorgon kommer ett spännande inlägg som jag arbetat på i några dagar. Saker jag önskar att jag hade vetat som sextonåring. Ooooh. Spicy.

malin sörmlind

Hörrni, vilken sommar vi fick helt plötsligt. Vad hände.. Jo, precis som vanligt var jag inte ens lite beredd på att svettas och dö en smula. Så när skogsmullen från Stockholm, det vill säga Ludde föreslog en dag ute i trädgården log jag utåt men skrek inombords.

 

Okej, sidospår, men jag lovar att det är värt det. En hemlis. Jag fullkomligt avskyr allt som har med trädgård att göra. Allt som har med trädgård att göra älskar dock mig. Jag brukar få höra att jag har gröna fingrar, men nej, det har jag inte. Jag har tur. En väldig tur och otroligt dåligt minne. Förra året glömde jag totalt bort mina tre tomatplantor. Jag vattnade dem typ sex gånger och sen fick moder natur sköta resten av vården. Jag tror att vi plockade runt åttio tomater den sommaren. Minst.

Nu kanske ni tänker att ett hus med en tomt runt tusen kvadratmeter inte är att föredra om man inte njuter av att peta i rabatter. En lägenhet kanske vore smidigare. En liten mysig hyresrätt på sjuttiotre kvadrat, nyrenoverat kök och en balkong i söderläge. Och ja, kanske det. Men jag tycker om att duscha när jag vill och Ludde älskar att klippa gräset. Och jag har nog inga rabatter. Så det är bra. Slut på sidospår.

 

Ludde ville väldigt gärna klippa gräset just denna dag och jag ville väldigt gärna inte det, så jag stapplade till grannen, a.k.a Konsum och köpte en liten pool istället. Jag hade en liten idé att hundarna kanske skulle älska att ha en plats att svalka av sig när det är så förbaskat varmt. Mandus är en liten självplågare och ligger alltid i solen, även om det bara är solfläckarna genom fönstret. Och så flyttar han sig allt eftersom att tiden går. Till slut kokar nästan stackarn, men det är han för korkad för att inse. Jag hade sett så många filmer på youtube innehållande hundar som plaskade och lekte i pooler. De hade så kul och de älskade livet! Mina hundar däremot stod orörliga i en kvart och avskydde livet medans jag plaskade, lekte och hade så kul. Mysfaktorn var på sju av tio. Iso tjurade i flera timmar efteråt.

 

Bildbevis:

mandus-iso-badar

Trots insmörjning av kroppen upprepade gånger med solskyddsfaktor FEMTIO (Va i hela fridens namn??!) brände jag min likbleka rygg till en snygg nyans av beigeröd med mjölk i. Jag fick, som en ren bonus, till ett snyggt kryss över hela ryggen också. Jag har ju nu en given plats i X-men ligan, jag ska bara komma på min superkraft först.

 

Har ni några förslag? Jag är öppen för allt.

malin sörmlind

Hello.. Long time no blogging. Jag vet jag vet jag vet. Men vi tar oss vidare och går mot nya vanor och erfarenheter istället för att grubbla tycker jag. Men en snabb förklaring; jag tog en välbehövlig paus. Efter att ha bloggat konstant i nästan tio år så hamnade jag rakt framför en vägg och all min inspiration och motivation försvann. Jag började tappa lusten att dela med mig av mig själv. Man kanske skulle kunna se det som att jag befann mig vid ett vägskäl och visste inte om jag hade så mycket mer att säga på “det där” planet. Ni vet väder, vind, smink och roliga iakttagelser. Jag kände att jag kanske skulle behöva släppa fler om inte alla spärrar och öppna upp hela vägen rakt in i min själ. Och det är ganska stort och läskigt. Och det skulle inte vara för er skull. Mer för min egna. Sanningen är att denna publika plats är min dagbok, min fristad. Det enda stället i världen där jag präntar ner mitt liv och delar med mig av mina innersta och mest intima tankar.

 

Jag ville inte ha en jakt på nya läsare. Jag eftersöker inte fame and glory som jag gjorde när jag var tjugotvå. Missförstå mig inte. Jag blir jätteglad när någon ny hittar hit och tycker om det jag gör. Jag älskar att träffa er läsare som kommer fram och säger hej. Den delen är helt amazing. Men press, krav och tvång är något jag haft för vana att fräsa som en katt åt och när jag känner att någon förväntar sig på tok för mycket av mig så sluter jag mig och blir så jäkla introvert. Men jag är nu här för att göra en förändring, jag behöver den, er och den här platsen. Och jag hoppas att ni är några stycken där ute som vill fortsätta att följa den här resan. Jag hjärta er, glöm aldrig det.

 

Så nu tar vi den här erfarenheten med oss och kör framåt. Inga fler ursäkter, inga fler pauser. Framtiden är redan ljus och vacker, låt oss fylla den med skratt och färg!

malin sörmlind

Malin Sörmlind, drottningen av stiftelsen sämst minne rockar.

*applåder*

Hörrni.. Jag har inte förberett något tacktal. Men jag känner ändå att några väl valda ord vore på sin plats när man vinner en sådan här utmärkelse, som man dessutom var helt ovetandes om att man var med i, än mindre att den överhuvudtaget existerade.

Det är nästan två månader sedan jag slog mig ner och talade till folket. Två månader går ganska fort när man inte har något direkt närminne. Svosch säger det bara. Men nu när jag sitter här och försöker gå igenom vad jag har pysslat med egentligen så inser jag ju att två månader är ganska lång tid, alot of shit has gone down om vi säger så.

Snabbt sammanfattat så har jag firat bröllopsdag i Helsingborg, legat en vecka på soffan i den värsta förkylning som skådat mänskligheten sedan dackefejden, plåtat ett helt fantastiskt bröllop, stått framför spegeln och mimat till multi language versionen av Let it go sisådär 125 gånger, funnit ebay, bestämt mig för att jag nog är lite gangsta trots allt, firat pappas födelsedag tillsammans med syskonen ute på en ö jag aldrig minns namnet på, ångrat mig och insett att jag inte är så gangsta utan mer nallebjöprns-subba, slutat äta godis, rakat av Iso allt hår (det var mer rasta än hår, räddas det som räddas kan liksom), börjat äta godis igen, fått min utehiss installerad av en trevlig kille med isländskt ursprung och blivit flerspråkig av bara farten, fått min innehiss installerad av en snubbe från växjötrakten som blev lovad kakor vid varje besiktning i framtiden (det är viktigt att man bestämmer sådant från början tycker jag.) Börjat sälja åkband till mina karuseller, döpt dem till Stepparn och Klara, vet dock ej varför. Det kom av bara farten, som det mesta av min fantastiska briljans.

Jag har skrattat, gråtit, älskat, lyssnat, gjort mig hörd och vänt andra kinden till. Jag har helt enkelt levt. Helt utanför det magiska som vi kallar för internet, laddat batterierna inför hösten 2014 och försökt hitta någon form av inspiration där jag befinner mig just nu. Försökt att se saker på ett nytt vis för att inte hamna i en repeterings slentrian. Jag är livrädd för det. Att förnya sig själv är ett livstidsprojekt, man blir aldrig fullärd.

Till er som har hört av sig, tack för era ord. De värmer otroligt i detta hjärta. Men ni behöver icke vara oroliga. Jag är okej, jag är mer än okej. Jag mår bra.. Och det är faktiskt okej det också. Det är okej att vara på en stabil plats och älska det.

Så. här är jag nu. Och nu blire åka av. Vi har ju några ämnen att beta igenom om vi säger så. Är ni redo?

semester

Ludde och jag tar oss nu en liten semester. I sju hela dagar ska vi bara gå dit näsan pekar och rå om varandra. Jag misstänker att vi åker på ett och annat fotoäventyr. Det ryktas om att jag äntligen ska få rulla runt inuti Kalmar slott. Och jag tror att vi drar en dag till Öland om dagsformen gör att jag  klarar av resan. Jag skall även ligga raklång på min gräsmatta och lyssna på en ljudbok eller två.

Eftersom att jag inte har någon dator hemma, jag vet, det är nästintill inte mänskligt. Så blir det ju lite begränsad åtkomst hit och till er. Jag kan blogga via mobilen och paddan dock, det tror jag nog att jag gör någon dag så där bara så ni vet vart ni har mig. Jag kommer dock, som alltid vara löjligt aktiv på instagram och twitter, så vill ni följa alla våra galna upptåg kan ni följa oss där, malinsormlind och Luddrigo heter vi där. Har ni inte instagram kan ni följa oss ändå, via den här länken till mig och den här länken till Ludwig.

Jag önskar er alla en helt fantastisk helg och hoppas att sommarens värme har nått er också. Jag har faktiskt shorts idag, så jag bländar alla med mina vita ben. Jag tänker dock att efter sju dagar i förhoppningsvis sol bör jag väl uppgradera min nyans från lik till mjölk. Det är väl en högst rimlig förhoppning..?

Stor kram på er, så hörs vi av.

Love you!

1 2 3 26
Välkommen in!

Just nu är ni kompisar här.

Malin Sörmlind


Jag har en magisk romans med smink, är kär i ironi, förtjust i mina två hundar, galen i matlagning, djupt förälskad i min man och betuttad i skor. Jag är faktiskt lite snudd på fantastisk. Det är egentligen allt du behöver veta.
E-mail
Vill du komma i kontakt med mig?
e-mail:hej@malinsormlind.se

Företag, vänligen klicka här för att se bloggens policy. Ser fram emot ditt mail!
Arkiv
Twitter
Google translate

Copyright
Tack för att du förstår att samtliga bilder tillhör Fotograf Malin Sörmlind och är skyddade enligt upphovsrättslagen. Bilderna får ej sparas ner på något vis. Vid frågor - kontakta mig per mail.
Senaste Nytt
Övrigt

Tourn





e.l.f. Cosmetics Danmark