Jag vaknade utvilad, tog på mig min mysigaste pyjamas med tillhörande tofflor och släpade mig ner till nedervåningen där en frukost väntade på mig. Efter lite slötittande på tv beslöt jag mig för att tvätta mina penslar, det var liksom på tiden om man så säger.

Vilket projekt. Det tog lite mer än en timme om man räknar bort alla små pauser jag var tvungen att ta. Men rena och fina blev de! Ett snabbt bad fick dock planeras in då jag helt plötsligt hade ögonskugga precis överallt. Ett tips är att inte tvätta alla penslar eller vänta tills du inte behöver dem tio minuter senare.

För jag och min man skulle på galej strax efteråt och jag fick köra någon märklig form av fingermålning i ansiktet då penslarna fortfarande var blöta.

Vi begav oss sedan till extramamma Gunilla, där min fru Hanna, hennes familj, Helena med tillhörande familj och my main man Lillebror väntade på oss. Vi satt utomhus och drack en kopp kaffe, solglasögonen var på och det bara skrek vår. Barnen lekte, hundarna lekte och vi pimplade kaffe och kaka som att det vore vatten. Mängder av kramar, kel och mys med mina finaste Ella och Noel. Tro det eller ej, idag gillade Love mig i flera minuter och jag fick mysa bebis. Himmelriket!

Lillebror och jag hade kramkalas på gräsmattan och han sprang omkring med en stock som en komplett galning. Älska! För att förtydliga för nya läsare (hej hej!) så är Lillebror familjen Hofflanders hund. Och han och jag är bästisar. For life.

När vi skulle åka kom både Ella och Noel och skulle kramas, de ville  berätta att de älskade mig och Noel ville berätta att han fortfarande är fem år. Men att jag hade fina örhängen idag. Alltså denna lilla kille, han är så fantastisk.

Efter det for vi på kalas för mormis Gullan som fyllde åttiofyra år! Smörgåstårta, kakor, skratt i mängder och ingen blir nog förvånad att jag och de härliga kusinbarnen samt vuxen kusin Tobias som är lika barnslig som jag är, begav oss ut och lekte i trädgården. De skulle lära mig hur man hjulade, hallå mission impossible, denna kropp hjular ej. Jag försökte mig inte ens på det, jag mer ålade längs gräset och låtsades att jag hjulade. Som tur väl var tyckte de att det var roligare.

Klockan var strax efter sju när vi kom hem och då tränade jag hundarna en stund. De börjar bli så duktiga, så synkade. Lite mer individuell träning krävs dock. Men snart ska vi ge oss på lite mer avancerade saker som att de tillsammans ska hämta någonting som är lite tyngre, så att de får samarbeta. Min plan om att de skall hjälpa mig här hemma och att jag vart så konsekvent börjar verkligen löna sig. Så härligt när man ser resultat. Nu måste jag bara få Iso att förstå att det enbart är mina strumpor han behöver ta av och endast på kommando. Sakta men säkert helt enkelt, haha!

Lite svamligt inlägg, men ni kanske ville veta hur min dag varit, ett enda ord kan beskriva den – Lycka.