Skip to main content

Här har ni mig igen

malin sörmlind

Hello.. Long time no blogging. Jag vet jag vet jag vet. Men vi tar oss vidare och går mot nya vanor och erfarenheter istället för att grubbla tycker jag. Men en snabb förklaring; jag tog en välbehövlig paus. Efter att ha bloggat konstant i nästan tio år så hamnade jag rakt framför en vägg och all min inspiration och motivation försvann. Jag började tappa lusten att dela med mig av mig själv. Man kanske skulle kunna se det som att jag befann mig vid ett vägskäl och visste inte om jag hade så mycket mer att säga på “det där” planet. Ni vet väder, vind, smink och roliga iakttagelser. Jag kände att jag kanske skulle behöva släppa fler om inte alla spärrar och öppna upp hela vägen rakt in i min själ. Och det är ganska stort och läskigt. Och det skulle inte vara för er skull. Mer för min egna. Sanningen är att denna publika plats är min dagbok, min fristad. Det enda stället i världen där jag präntar ner mitt liv och delar med mig av mina innersta och mest intima tankar.

 

Jag ville inte ha en jakt på nya läsare. Jag eftersöker inte fame and glory som jag gjorde när jag var tjugotvå. Missförstå mig inte. Jag blir jätteglad när någon ny hittar hit och tycker om det jag gör. Jag älskar att träffa er läsare som kommer fram och säger hej. Den delen är helt amazing. Men press, krav och tvång är något jag haft för vana att fräsa som en katt åt och när jag känner att någon förväntar sig på tok för mycket av mig så sluter jag mig och blir så jäkla introvert. Men jag är nu här för att göra en förändring, jag behöver den, er och den här platsen. Och jag hoppas att ni är några stycken där ute som vill fortsätta att följa den här resan. Jag hjärta er, glöm aldrig det.

 

Så nu tar vi den här erfarenheten med oss och kör framåt. Inga fler ursäkter, inga fler pauser. Framtiden är redan ljus och vacker, låt oss fylla den med skratt och färg!

Malin plus lösögonfransar är lika med sant, for evah

malin sörmlind

Foto av Cecilia Jägenmark

Igår hade jag en efterlängtad playdate med min vän Cecilia. Ni vet ibland behöver man få utlopp för all kreativitet och bara släppa loss med någon som är likasinnad. Med Cecilia är det inte märkligt att man länsar hemmet på små detaljer och dekorationer och binder fast dessa i olika grenar och vissna kvistar precis bredvid det otroligt icke täta växthuset. Sedan kan man stå där i en söt prinsessklänning, lockat hår, sjukt snygga röda läppar, gigantiska lösögonfransar, pärlhalsband och harembyxor. Ja vi skulle ju inte ta helkroppsbilder och jag älskar mina byxor så jag nästintill krävde att dem skulle vara på. Kan man ha dem på sig så har jag dem på mig. Jag är en comfy chic. ingen blir förvånad.

 

Det var också premiär för mig och lösögonfransar. Aldrig i mitt liv jag har använt dessa men jag har en hel låda full av diverse sorter som jag köpt på ebay till olika plåtningar. Mitt enda mantra när jag började med klister och pincetter var att om en man kan göra det med bravur så borde jag kunna få till det lagom. Men det här med finmotorik är ju inte direkt ett område där jag briljerar eller någonsin kommer få en medalj i. It´s just not gonna happen.  Men skam den som ger sig, jag fick på dem tillslut och jag blev genast förälskad. Herregud vilken skillnad. Nu vill jag knappt kladda mascara på mina egna fransar. Jag vill ha fem par lösisar jämt istället.

 

Jag och Cissi hade otroligt kul i vårvärmen och jag har fått se en bild ännu så länge (längst upp i inlägget) och den är jag helt förälskad i. Sicken pingla hon har fått fram, jag känner knappt igen mig själv. Ser verkligen fram emot fler! Och jag längtar redan hem till min dator och att kunna visa henne de alster jag knäppte till. Ni skall givetvis få se mer av allt vart det lider.

Jag lever, jag lovar

IMG_20150224_031409

 

Okej okej, jag inser att det här med att skriva ett inlägg om dagen inte verkade vara någonting som jag kom ihåg. Så här fyra tusen månader senare så känner jag väl att oooopsie daisy. My bad.

Till mitt försvar kan jag säga att det har varit ett par otroligt stormiga månader rent hälsomässigt. Det gäller att hålla i sig så man hinner med i alla svängar och backar ibland. Jag har hunnit med en kort sjukskrivning, den värsta förkylning sedan 1997 och dagar fyllda av tårar och smärta. Men jag har också hunnit med att skratta, fara på äventyr och bli hopplöst förälskad i min man, om och om igen. Ni vet, livet. Man gör det finaste man kan och förstår att tids nog hänger allt ihop, då ser man sambandet. Det finns en mening med allt. Men man får inte glömma att ha kul under tiden.

 

Na na na na na na na naaaa YOLO!

 

Med detta korta lilla inlägg vill jag berätta att jag lever, jag mår okeeeejisch och att livet typ flyter på. Jag har lite problem att orka med dagarna men jag försöker. Jag vill att ni ska veta att jag tänker på er och att jag ska göra mitt allra bästa att inte glömma bort er så här igen.

 

Vi hörs av snart igen.

 

Ut med det gamla..

.. Och in med det nya. Hela MALINSORMLIND.se har fått sig en rejäl renovering och ett nytt och fräscht utseende. Jag hoppas att det här nu blir startskottet och den spark i rumpan som jag verkar behöva för att komma igång och blogga igen. Ni vet hur det kan vara, dagarna går i en jämn takt av “stannakarusellentack” och när man väl hittar sig till soffan och lutar sig tillbaka, så är inte ögonen öppna i många ögonblick.

 

Jag blir så inspirerad av alla fina bloggar jag följer som har ett jämt flöde med fantastiska bilder, två exempel här är Jennifer Ruuska och Molkan.se. Det är två tjejer som jag verkligen ser upp till. Jag förstår vilket otroligt arbete de lägger ner på sina bloggar och jag blir alltid så motiverad när jag har varit inne hos dem en sväng. Jag inser att planering och att vara motiverad och organiserad är a och o, något som jag kanske inte varit bäst i världen på tidigare. Men jag har bestämt mig för att ge det hela ett nytt ärligt försök. Skriva upp ämnen, planera inlägg och fotografera mer. Jag märker hur mycket bättre jag mår när jag har en ventil. En plats att skriva av mig som bara är min. Att vara hemlig i en dagbok har aldrig varit min grej, jag har alltid ställt mig upp och haft högläsning. Jag behöver ha en publik och människor som uppskattar min brutala ärlighet, som diggar sarkasm och som kanske vill följa mig genom livet, både upp och ner. Jag behöver er.

 

Så, min plan är att kicka igång det här med ett inlägg om dagen, måndag till fredag. Efter den här första veckan kan man se över hur det har gått och kanske öka mängden inlägg beroende på efterfrågan. Hur många inlägg om dagen eller per vecka tycker du är lagom? Ge mig gärna era tips och idéer. Jag är så taggad på det här att jag nästan skäms lite.

 

Låt oss yttra de bevingade orden; Let´s do this.

Say it don´t spray it Bro

Den här veckan leker vi en otroligt rolig lek i det Sörmlindska hushållet. Vi har lekt något som jag valt att kalla;

Say it don´t spray it Bro..

Ni vet själva hur det kan vara ibland, man kommer in i perioder då man fastnar för olika uttryck och sedan använder man dem så frekvent att ens omgivning fnittrandes börjar räkna hur ofta du faktiskt säger just detta ord eller denna fras. Och ofta är man inte ens medveten om att man gör det. Det bara händer.

När jag var liten hade familjen en vän som alltid och då menar jag alltiiid använde ordet vettu. Jag räknade en gång och i en spännande berättelse på fem minuter använde han ordet vettu med en liten paus efteråt för reaktion hela 78 gånger. Det är ändå ganska imponerande. Framförallt om man inte alls är medveten om det hela.

Under åren har även jag haft några personliga favoriter. En liten hall of fame if you will En utav dem var “Hoppsan Kerstin!” Men sedan skaffade vi ju katten Kerstin och det blev en sådan taskig stämning varje gång jag sa det och hon trodde att jag ville henne någonting. En annan är whaddapp people. Den kan fortfarande slinka in ibland om man inte passar sig väldigt noga. Fantastiska nyheter är en som jag har kampats med de senaste månaderna. Problemet med den är inte själva orden i sig, för de är ju faktiskt ganska trevliga att mötas av. Nej, det är tonfallet. Orden spottas ut i ton som är en härlig kompott av ironi och bitterhet. Om något går helt fel, om jag till exempel ramlar eller spiller så är det enligt min åsikt bättre att säga "Men.. Fantastiska nyheter" än att gå direkt till trucker mouth.

En annan är "Jooo då.." Också sagt i en ganska bitter ton. Om något är så urbota dumt att det inte ens finns något att säga, eller man lyckas göra någonting som absolut inte alls var som man tänkte sig, liksom helt fel.. Det är här frasen kikar in och kirrar jobbet. Det är lite nuff said efter det. Man kan säga ABSOLUT istället om man hellre vill det. Båda fungerar, jag har provat massa gånger.

Ludwig däremot är en liten kameleont när det kommer till att använda speciella fraser. Han delar upp det så pass att man inte reagerar. Eller så säger han det hela tiden, jag har ju så taskigt närminne numer så han kanske säger det tjugo gånger på en timme. Ingen vet.

Regler:

Ni väljer vardera tre ord eller fraser som den andra icke får säga under hela veckan och skriver upp dessa på någon form av lokal anslagstavla. När ni sedan råkar säga något utav dessa ord eller fraser som står på tavlan är det fullt tillåtet att både peka, skratta och eventuellt lite hån. Sedan skriver ni helt enkelt upp detta fatala misstag på anslagstavlan och tro mig under veckans gång kommer pappret att bli fullt med små pinnar och streck. Iallafall under mitt namn. Vad man vinner bör man bestämma innan leken börjar. För allas trevnad.

De ord eller fraser jag icke får säga:

“Men, vad säger du nu för dumt..?” (Används av mig när jag inte förstår vad Ludde säger eller frågar mig. Ganska ofta med andra ord.)

“Okej.. Det var så här..” (Används när jag ska förtälja en fantastisk saga från mitt liv.)

De ord eller fraser som Ludde icke får säga:

“Tror du…” (Tätt följt av frågor så som att man kan fiska där, eller parkera där, eller köpa det där. Du har bott här i sju år, det finns typ sju gator. Come on dude.”)

“Men…” (Används av Ludde när han ska motbevisa mig, tydligen viktigt att ha händerna på höften och köra någon form av vickning på rumpan.)

————

Game on. Bring it. Let´s do this.

Spänningen är sisådär olidlig. Man skulle kunna säga att jag leder på det icke braiga viset.

Copy Protected by Chetan's WP-Copyprotect.