Månadsarkiv: december 2013

Inget år är det andra likt. Upplevelser, lärdomar, känslor och handlingar driver oss vidare i vår strävan efter att utvecklas. 2013 var det år jag lärde mig otroligt mycket om framförallt mig själv. Vad jag vill, vart jag är på väg och hur jag ska ta mig dit. Vad som faktiskt är viktigt och betyder, vilka fajter som är värda eventuella emotionella skador och vilka fajter som är så obetydliga att de går upp i rök om man väljer att blunda och ta ett djupt andetag. Jag lärde mig också vad sann vänskap är. Att en familj är något man skapar av hårt arbete och kärlek, att blod inte är tjockare än vatten. Att man inte kan gömma sig bakom i all evighet, åka gratisskjuts på det arbete och engagemang andra lägger ner.

Kol mot diamanter people, man måste skydda sitt hjärta, det tål ack så mycket. 2013 var året jag lärde mig att säga nej. Att stå bakom mina åsikter med ett leende istället för att titta ner, rädd för eventuell ögonkontakt som sköt en pil av skam och illamående genom min kropp. Jag är inte en konflikträdd människa, det har jag aldrig varit, men jag är inte någon som skapar problem där det inte finns någon dramatik att finna. Kommer det en konflikt så tar jag mig an den på ett respektfullt vis, det finns ingen anledning att gå ner på ”den” nivån. Men jag har aldrig varit den som inte ger mig förrän jag känner smak av blod.

Det här vår året jag lärde mig att släppa taget med ett gott samvete. Enligt mig har det alltid varit en styrka i sig att inse att det inte finns något man kan bidra med, att det är lika bra att släppa tillbaka fisken i vattnet, för någon annan att fiska upp. Missförstå mig inte, jag är verkligen inte den som slänger iväg människor likt smutsig tvätt för att de inte uppnår mina eventuella förväntningar eller lägger ner olika projekt för att de inte går fort nog för mitt tycke. Jag menar att det finns ingen mening att ha någonting eller någon liggande i det emotionella bagaget bara för att. I en situation där det inte finns någonting man kan göra, man har försökt allt det finaste man kan under så lång tid man bara förmår och responsen är tunn eller kanske rent utav obefintlig. Då anser jag att man har full rätt och säga tack, men nej tack. Jag backar här. Puss. Och sedan kan man gå åt vardera håll med ett leende på läpparna. Mot nya mål. Med människor som får dig att sträva mot månen och projekt som får dig att studsa ut sängen varenda morgon.

Jag vill tacka er för att ni har funnits här genom ett ganska märkligt år för mig. Trots torr och tidvis tom uppdatering och att jag ibland famlat lite i mörkret vad gäller bloggens inriktning har ni varit här, dag efter dag med peppande kommentarer, spännande frågor och fantastiska mail och brev fyllda av ord som fått mig att gråta av tacksamhet mer än en gång. Utan er vore orden inte lika mäktiga, utan er vore vardagen trist och grå. Från djupet av mitt hjärta, tack.

Jag tror inte på nyårslöften, men jag tror på inre planering. 2014 kommer att bli ett spännande år för oss. På alla plan. Vi lever för ögonblicken, vi lever för livet. Det jag slutligen vill be dig om är att du min vän, ska omge dig med människor som du tror på och som tror på dig. Människor som får dig att bryta ut i ett asgarv genom bara en blick. Människor som du älskar och som älskar dig för den du är, inte den som de önskar att du vore. Att du väljer att se på livet med ett leende och tar det för det spännande äventyr som det är. Att du ger tillbaka i den mån du har möjlighet till. Be inte om mer tid enbart för att stressa igenom den. Njut.

Och framför allt YOLO!

Jag är en snäll och lite för godtrogen tjej. Om du berättar någonting för mig så har jag inget filter inom mig som skriker NU LJUGER HEN utan jag litar helt till fullo att det du säger till mig är sant. Varför skulle du slösa både din och min tid genom att ljuga. Så onödigt tänker jag. Ja, du kan mer eller mindre säga att tomten sover under min säng och jag skulle genast bli så rädd att jag aldrig mer skulle sova.

Jag är den där bruden som står i tjugo minuter och håller dörren öppen för tiotusen människor för att jag inte riktigt kan hitta en lucka att gå vidare. Jag låter absolut människor gå före mig i kassakön om jag har trettiotusen saker och personen bakom mig bara har fem.

Ja, jag är snäll. Så till den milda grad att Hanna ibland skakar på huvudet och säger att jag är för dumsnäll. Vilket med all säkerhet stämmer. För oftast biter det mig i arslet. Gårdagens händelse är ett lysande exempel. Jag hade tre paket att hämta på posten. Tre paket som jag dragit mig hela veckan för att hämta då varje gång jag har försökt så har jag mötts av en omänsklig kö. Vi pratar mellandagsrea i en storstad och det ligger inte i min personlighet att stå still så länge och vara uttråkad. Jag är för rastlös. Så jag har suckandes gått hem igen och tänkt att imorgon, då är det min tur.

Du är så smart Malin sa jag fnittrandes inom mig när jag bestämde att jag skulle vänta tills efter 18:12 för att hämta mina paket. Ni förstår klockan 17:00 stänger kassan för posten och man skall istället stå i första kassan på konsum, en meter åt vänster med andra ord. Det står en stor skylt vid postdisken; Har du ärenden till Posten, vänligen ställ dig i kassa ett, kassakö gäller, mvh posten. Segern är min tänkte jag när kön var nästintill obefintlig. Så jag handlade mina varor i lugn och ro innan jag ställde mig i kön. I kassan sitter min favvis, hon har precis det spunk som jag önskar att jag hade. En gång i minuten fick hon vända sig om mot posten och be personen som stod i kön, framför skylten, att om den hade ett ärende till posten skulle denna vänligen ställa sig i kassakön. Ni vet, snällt med en liten underton av men hallå.

Personen som möttes av hennes ord suckade surt och gick in i butiken. Tre sekunder senare upprepades samma process med en kvinna. Det är här jag säger, jag ska hämta tre paket varav det ena inte är till mig, så du kan ta henne först. PANG, dumsnäll-bollen är satt i rullning. Okej sa spunkis och hoppade ner från sin stol. Jag hade inte en aning om att kvinnan skulle hämta femtusensjumiljoner paket varav trettiofem som hon inte hade någon avi för. Blicken Hanna gav mig var obetalbar. Vi stod där i säkert en kvart och väntade, minst.

Det är i sådana här situationen som jag brukar låta min hjärna sväva fritt i små knepiga funderingar. Typ, om Elvis och Lady Gaga hade skrivit en låt tillsammans, vad hade den hetat. Och hur hade Elvis reagerat som tyckte att han var så förbjuden och tuff med sin höftrullning när han hörde om Lady Gagas olika kostymer genom åren. Jag rullade höften säger Elvis. Gulligt svarar Gaga, jag kom till en gala inuti ett ägg en gång. Ja,det är viktigt att inte jag står för länge, för jag vet inte vart funderingarna hade tagit stopp.

Om det hade varit jag som stått i postkassan fast jag inte skulle och någon hade sagt jag har två paket så ta henne först och jag vet med mig att jag har tusen paket och det kommer ta tid, så hade jag svarat nej men det är ingen fara. Jag har jättemycket, så ta du ditt först, men tack ändå. Hade inte ni gjort det?

Jag måste börja ta min plats och vara snäll i moderation. Det kanske skulle vara mitt nyårslöfte?

En envis förkylning att vårda och värna, det vill vi ge dig, vår lilla tärna. God Jul Malin önskar världen. Tack, precis vad jag önskat mig!

Tajmingen är precis som vanligt helt vedervärdig, men så är väl livet. Man får icke välja. Jag är förvånad. Jag äter mer vitaminer, mineraler, kosttillskott, medikament och dylikt än vad som finns på samtliga apotek i södra Sverige. Men den här envisa lilla saken vägrar att ge med sig. Det har gått över en vecka nu av rinnande näsa, feber och allmänt sugig attityd mot livet och alla dess äventyr. Jag måste av misstag ha klickat i rutan för att vara konstant sjuk år 2013. Eller hur? Det är ju högst sorgligt. Jag som är så snäll jämt. 2014 ska jag vara som en vandrande reklampelare för en person vars näsa inte rinner en enda gång under ett helt år. Med undantag för gråtsnor som eventuellt skulle kunna förekomma om lusten föll på.

Turen ligger väl i att jag redan är klar med mina julklappar, typ. Så i år behöver jag inte stissa runt på coop tre timmar innan Kalle Anka börjar och fundera på om inte pappa vill ha en burk marmelad och om mamma kanske inte sagt i ett svagt ögonblick att hon önskar sig dammsugarpåsar eller en påse dillchips. – VICTORY!

Med endast tre.. eller va.. två?… dagar av arbete kvar känner jag mig lite lätt stressad fast på ett väldigt Grace Kelly-vis. Så jag skriver som alltid. Whaddapp people.. Let´s do this.

Malin Sörmlind

Sämst jag är som har så många bilder att visa er och så bara glömmer jag bort det hela tiden jämt. Jag skyller på dackefejden, det känns som en logisk ursäkt för denna fadäs.

Ni minns att jag satt här helt fnittrig en fredagseftermiddag och berättade för er att jag dagen därpå skulle plåta Cissi och Julle. En kombinerad kärleksfotografering samt en plåtning till ett projekt som vi har arbetat med i flera månader. Här är några av bilderna från den fotograferingen. Vi var nere vid Mörrumsån, en av mina absoluta favoritplatser för porträtt. Ån är majestätisk som bakgrund, minst sagt.

Det var höst men inte så pass mycket att man ville bibringa någon fysisk skada. Jag blev minsann till och med lite svettig där under min vårjacka. Motljus, kärlek, fantastisk natur, bra musik innan min telefon spontant skrek hej då och dog samt två underbara människor som också är fina vänner. Vi hade så roligt och jag gjorde mitt yttersta att inte ramla ner i ån. Bilderna blev så fina och jag hade så svårt att välja ut vilka bilder att visa er. Men vi börjar så här.

I eftermiddag ska jag utföra lite ärenden innan jag beger mig hem och vi ger oss på det berg av ren tvätt som skall vikas in i sina garderober och jag hörde igår att dammråttorna hade fest bakom min soffa. Den festen tänker jag krascha och stänga ner som en ilsken tonårsförälder.

Förra veckan sög så hårt att jag ett tag funderade på att börja skriva sorglig poesi om svunna tider. Jag hade feber i flera dagar. Orkade ingenting mer än att bara ligga och blunda. Tillslut var jag så utmattad att min kropp mer eller mindre sa hej då och checkade ut i bokstavligt talat lite mer än ett dygn. Mardröm efter mardröm, alla under samma festliga tema, död av nära och kära. Jag vaknade kallsvettig och med ett ryck för att direkt somna om och kastas in i ett nytt brinnande inferno. Om och om igen.

Inte kul. Jag gick säkert ner femton kilo av all skräck.

Jag underhöll mig själv med att titta på “The real housewives of Beverly Hills”. När de avsnitten var slut gav jag mig på New York, Vancouver och till sist Atlanta. Vid det laget var jag så trött och fnittrig. Jag hade umgåtts med dessa fruar för länge och allt blev roligt. Fruarna Nene och Sheree döptes om till Shänaynay och Shärayray. Innan jag visste ordet av var allt omvänt. Jag drack inte te, jag drack shätaytay. Det visade sig fort att allt kunde bli roligt och shäskojskoj. Och det smittade av sig. Hanna kallade sina barn för shäbabies. Prova själv. Step into my world. Det är löjligt roligt. Eller jag tyckte det i min feberyra.

Nu är det måndag. Jag har kaffe och är laddad inför den här sista veckan i tomtefabriken. Med en vecka minus har jag löjligt mycket att göra för att hinna ikapp men jag har redan börjat planera inför år 2014 och den totala makeover som kommer att ske i mitt liv. På alla möjliga plan. Bloggen är en stor del av denna plan. Ni kommer förhoppningsvis inte att bli besvikna. Eller ja, alla kommer nog inte att bli nöjda. Men så får det nog lov att bli.

Uppdateringen fram till jul kommer att bli lite gullig och sporadisk, många inlägg via mobilen. Men jag saknar er så mycket och om kvällarna sitter jag aldrig framför en dator. Hur märkligt det kanske än låter. Är det någonting särskilt ni vill att jag skriver om?

PUSS!

Välkommen in!

Just nu är ni kompisar här.

Malin Sörmlind


Jag har en magisk romans med smink, är kär i ironi, förtjust i mina två hundar, galen i matlagning, djupt förälskad i min man och betuttad i skor. Jag är faktiskt lite snudd på fantastisk. Det är egentligen allt du behöver veta.
E-mail
Vill du komma i kontakt med mig?
e-mail:hej@malinsormlind.se

Företag, vänligen klicka här för att se bloggens policy. Ser fram emot ditt mail!
Arkiv
Twitter
Google translate

Copyright
Tack för att du förstår att samtliga bilder tillhör Fotograf Malin Sörmlind och är skyddade enligt upphovsrättslagen. Bilderna får ej sparas ner på något vis. Vid frågor - kontakta mig per mail.
Senaste Nytt
Övrigt

Tourn





e.l.f. Cosmetics Danmark