Skip to main content

Eller så kunde jag köra en Kalle Anka

Malin Sörmlind, Hanna Hofflander

Svosch sa det så var det kväll och jag sitter här lite mer trött än vanligt efter veckans största bedrift på gymmet. Både jag och mamma körde någon form av Hulken prestation och vi blev lika förvånade båda två. Det är väl ofta så. När man inte är riktigt taggad, det är då man liksom kirrar biffen och cyklar femhundratre mil på tio minuter utan sadel.

När vi var klara var jag så svettig att jag mest gled fram längs korridorerna. Av med alla kläder, en bedrift bara i sig. Jag tycker nästan att halva passet är nästan att få av sig den nu svettiga speciella bh´n som man skall bära när man tränar, men det kan bara vara jag. In i duschen vi vandrade som idag var helt översvämmad av halvmetersfigurer som startade ett vattenkrig som jag tydligen inte fick vara med på.

Väl tillbaka vid mitt skåp la jag fram mina kläder och insåg likt en kallsup att jag inte hade packat ner mina jeans. De ligger säkert jättefint där hemma och känner sig bortglömda och sorgsna. Jag suckade högt, insåg att det inte hjälper ett dugg och här kan jag inte stå i mina trosor och vara arg.

Jag hade nu alltså endast två val, antingen ålar jag mig in i de tajta svettiga byxorna som jag precis tagit av mig och bär dem med stolthet resten utav dagen. Eller så kunde jag köra en Kalle Anka och skippa byxor helt.

Som vi kämpade jag och mitt moderskepp. Det var lättare i tanken om vi säger så. Men om man nu skall svinga detta till något positivt som jag brukar göra så behövde jag inte byta om till pyjamasbyxor när jag kom hem. Det var ju redan klart. Och det var faktiskt ganska snyggt till den outfit som jag hade med mig.

Only in the world of Mallan om vi säger så. Förra veckan glömde jag att packa ner en BH. Då fick jag åla in mig i tränings BH´n igen. DET mina vänner var inte lätt. Om den är svår att få av sig så är den ännu värre att få på sig igen. Jag blir inte ens förvånad längre. Jag får vara som jag är helt enkelt. Det är ganska spännande när allt kommer omkring.

5 thoughts to “Eller så kunde jag köra en Kalle Anka”

  1. Skratt känner igen det. Jag brukar säga, det jag inte har i huvudet får jag ha i benen. ibland får jag gå flera gånger, de bästa är när jag glömmer de jag ska hämta.
    Kanske du ska tänka från topp till tå när du packar? eller infrån och ut?

    [Svara]

  2. Vad glad jag är att jag fann din blogg! 🙂

    Har bläddrat några sidor och det känns så.. hemma!

    Jag är 27 år. Blev sjuk 2005. Akut kroniskt tarmsjuk med påse på magen som följd. Året därpå kom reumatismen. Och alla följdsjukdomar som Chrons har med sig i sitt följe! De första åren var jag SJUK. Det VAR jag! Jag behövde bearbeta, prata och ventilera. Idag har jag släppt det. Jag är så mycket mer 🙂
    Jag har mitt hundintresse, älskar smink och är bra på det (hobbynivå), har två små barn och den tredje på väg! Har älskat, varit älskad, chansat, gett mig ut med förbundna ögon och levat! Har gått ner nästan 30 kg och när ungen är ute i Maj då ska jag ta tag i min stora dröm, att börja rida! 🙂 Livet är ju NU!

    Så det jag vill säga är att- du är för mig en inspirationskälla!! Så roligt med någon som har gått och går en guppig väg och ändå fokuserar på ”trams” som foundation och eyeliner 😉 Love it! (Och allt annat du skriver om)

    Ha de gott 😉 kram

    [Svara]

  3. Hej Malin! Jag hittade hit via en länk till ditt hatinlägg och var såklart tvungen att läsa bakåt. Vilken mysig blogg! Du verkar ha en underbar personlighet Malin. Läste sen något om rullstol och förstod inte alls att du ens hade ett handikapp. Undrar lite försiktigt vad som har hänt (om du orkar dela med dig till en ny läsare)?
    oavsett vad så verkar du vara en sprudlande fighter 🙂

    Kram Lena

    [Svara]

  4. Älskar verkligen känslan i bilderna ovan och redigreingen, drömlikt! Nu kan jag inte staba heller, dumma mus och tangentbord. Stava heller. Redigeringen ska det stå. Nu blev det ärt, rätt 😀

    [Svara]

Kommentera

Copy Protected by Chetan's WP-Copyprotect.
%d bloggare gillar detta: