Månadsarkiv: februari 2013

1 2 3 11

Igår kväll ringde läkaren från rehabcentret för att ge mig deras rapport och bedömning. Vi skulle nu tillsammans gå igenom den information som skulle skickas till försäkringskassan.

Jag trodde att jag var beredd. Jag har genomgått så många medicinska utredningar på olika avdelningar, med försäkringskassan och diverse andra instanser så jag var helt övertygad om att det inte skulle vara så farligt. Jag har ju faktiskt mått ganska bra, under omständigheterna.

Jag hade fel. Jag var inte ens lite beredd.

Han började gå igenom moment för moment, väldigt många sådana, med en kort beskrivning samt en bedömning som teamet gjort med en skala från ett till fyra där ett var utan större problem och fyra var botten, alltså kraftigt bestående problem som inte kan förbättras. Momenten var saker som balans, styrka, koordination, att kunna planera, ta sig från punkt a till b, ta till sig information och andra fysiska aspekter.

Till slut hörde jag inte ens de olika momenten han beskrev, jag hörde bara fyra efter fyra efter fyra. Varenda fyra stack som en kniv rakt in i hjärtat och istappar pulserade genom hela min kropp. Tårarna börjar rinna och jag gjorde mitt bästa för att han inte skulle höra. Jag svalde, lyssnade vidare, torkade mina kinder och svarade med korta och snabba "okej".

När du har levt med någonting tillräckligt länge blir det en vardag av det också, hur märkligt det än låter. Man anpassar sig, hittar sätt som fungerar och iallafall jag, gör mitt bästa för att dölja mina handikapp. För tro det eller ej, det är inte direkt skoj att vara handikappad. Allt blir en utmaning, en prövning på liv och död. När någon då poängterar dina fel och brister, en efter en precis som att du varit som en öppen bok är det otroligt lätt att hela muren rasar ihop.

Man känner sig liten och svag. Jag tycker inte om den känslan. Jag känner mig sårbar, jag tycker inte om att bli ett lätt byte för anfall och attacker.

Den enda ettan jag fick var förmågan att vara social, vilket inte direkt förvånade mig. Jag tycker om att träffa nya människor och de vet inte att mitt ordförråd krymper och att jag hittar på egna ord för att beskriva vad jag menar. De tycker mest att jag är en kul prick.

Han läste upp deras sammanfattade bedömning och jag höll andan och blundade hårt. Nu smäller det, tänkte jag. Det är nu han släpper bomben som kommer att förändra hela mitt liv.

– Problematiken är kronisk och befaras med största sannolikhet bli värre med tiden. Det är därför vår bedömning att Malin befinner sig på den nivån som hon klarar av. En högre nivå på aktivitetsersättning är alltså ej aktuell.

Pang.

Han läste upp det som att han läste en matsedel. Snabbt och med ett oförändrat tonfall. Även om jag är fullt medveten om att heltid inte är ett alternativ så högg den kommentaren så djupt att jag var någon sekund från att svimma. Hela världen snurrade, orden ekade inom mig.

Tidigare har det varit mer löst prat och rosaskimrande drömmar om att kanske kunna försöka arbeta någon timme till om dagen. Jag har myst av den tanken. Men nu har detta team gjort sin objektiva bedömning och skrivit ner min värsta mardröm.

Jag är fast på fyra timmar. Den sorgen går inte att beskriva. Det spelar ingen roll att jag faktiskt vet innerst inne att de har rätt. Jag hade inte kommit till det stadiet att jag var redo att acceptera det och ta det till mig.

När vi hade lagt på och jag ringt för att återberätta informationen för mina föräldrar satte sig Ludwig bredvid mig i soffan, smekte min hand, pussade min kind och viskade i mitt öra;

– Du kommer alltid vara en etta för mig hjärtat. Min etta.

Vad ska man säga, min förvirring – er lycka! Den något förvirrade fru Sörmlind beställde en palett som hon redan hade i sin ägo. Så nu lottar jag ut den till någon av er, mina fantastiska läsare!

Sleek kom in i mitt liv som en trevlig överraskning och nu är jag totalt såld på deras produkter. Paletterna som är mineralbaserade ögonskuggor är lättanvända, väldigt högpigmenterade, de sitter alltså hela dagen, även utan en primer! De finns i regnbågens alla färger och nyanser. Matta, glittriga och helt magiska med andra ord. Det finns något för alla. Du kan tillsätta lite vatten och använda dem som en eyeliner, du kan använda skuggorna som en highlighter och faktiskt till och med rouge om du verkligen vill spexa till det en helt vanlig tisdag.

Paletten som jag lottar ut heter som följer; I-Divine Palette / Ultra Mattes V2 / Darks och innehåller färgerna Orbit / Ink / Highness / Noir / Dune / Pillow Talk / Thunder / Maple / Flesh / Paper Bag / Villan / Fern.

Det du behöver göra för att vara med i utlottningen av denna palett är att gilla detta inlägg (via facebook-knappen precis nedanför inlägget) samt att skriva en kort kommentar i kommentarsfältet här inne i bloggen varför just du skall vinna!

Tävlingen pågår till 2013 03 03 och en vinnare dras dagen efter i ett spännande litet videoinlägg.

LYCKA TILL KOMPISAR!

Fotograf Malin Sörmlind står det stort över hela bloggen och jag bjuder er nästan enbart på ytterst välkomponerade mobilbilder inlägg efter inlägg. Lite pinsamt tycker yrkeskvinnan i mig. Men det känns som att ni har lite förståelse för detta just nu. Men bara för att spexa till det hela lite och visa er att jag faktiskt har rastat av Kaj så bjuder jag er på en bild på härliga lilla Novalie i sina vita pluffiga klänning och fint dopsmycke.  Hon dansade och tyckte att reflexskärmen var ytterst intressant. En riktig liten solstråle!

Det är samma bild, en i svartvitt och en i färg, vilken tycker du bäst om?

Nu skall jag snart åka hem. Min kropp längtar märkligt nog efter soffan som jag igår avskydde.

Jag är på plats. Halleluljah.

Sömnen var ganska okej och när jag vaknade kände jag mig som att det vore min födelsedag, äntligen tänkte jag. Detta kanske kan gå vägen ändå. Under tiden som jag sminkade mig blev jag svettig och löjligt andfådd när jag koncentrerade mig och tog i, så jag fick kladda på mer och mer puder hela tiden. Iso följde vartenda steg jag tog hela morgonen och hjälpa mig med att få av pyjamasbyxorna och på med tofflorna. Plockade upp en pensel jag tappade och vaktade så att Ludde fick ner mig för trappan ordentligt. Han är så duktig min lilla kille.

Mot jobbet vi sedan for, yay!

Det gör brutalt ont lite överallt och jag kan inte riktigt slappna av. Men det är värt det. Jag har varit här i två timmar snart och har druckit kaffe med kollegan Cissa vid mitt skrivbord. Pratat om ditt och datt. Kollat av mailen och druckit lite kaffe till.

Känner mig lite matt och trött men snart är det dags att åka hem och då är jag nöjd. För jag kunde ta mig hit och vara social en liten stund. Efter jobbet ska jag snabbt inom Konsum och handla lite nödvändigheter innan jag far hem och vilar. Förhoppningsvis kanske vi kan göra om detta imorgon igen. Vi håller tummarna.

20130226-193026.jpg


Jag lever! Att skriva att jag frodas vore kanske att ta i. Men jag andas och mår okej. Mer känns det inte som att jag kan begära just nu.

Idag fyller min bästis Noel fem år och jag kan inte ta mig dit för att fira honom idag. Det gör mig ledsen, men det är tur att hans mamma är så förstående, hon vet hur gärna jag hade velat och att jag verkligen försökt. Men snart ska jag krama om honom som aldrig förr. Frun också för den delen. Abstinensen är ett faktum. Jag saknar min andra lilla familj.

Jag ska snart gå och lägga mig, för att försöka somna innan klockan slår nio. Jag hade hoppats på att kunna arbeta imorgon. Men allt beror på hur natten går. Igår låg jag ju och tittade på film efter film tills klockan slog sju på morgonen. Sedan sov jag i nästan två timmar.

De nya tabletterna som jag fick för dessa toppar av smärta, morfin, gör mig otroligt illamående och full av huvudvärk. Men det skulle gå över efter någon dag enligt läkaren. En annan ganska otrevlig biverkning är *trumvirvel* ehm… Ja.. Gaser. Idag blev det så illa att både Iso och Mandus gick till ett annat rum. Fantastiskt.

Jag vet att läkaren vill att jag skulle hålla mig lugn i några dagar, men jag kan inte ligga här en dag till. Jag behöver vara lite social. Få sminka mig lite, lukta lite gott, åka till jobbet, dricka lite kaffe, krama på mina föräldrar, fnittra med mina arbetskamrater och bara försöka få någonting gjort en liten stund.

Sedan åker jag hem till soffan igen och bäddar ner mig. Jag lovar!

Jag vet också att alla nere på Sörmlinds har koll och vaktar mig. Ser de att det inte fungerar skjutsar de hem mig illa kvickt. Men de låter mig iallafall få försöka och det behöver jag.

Vi får se hur natten går. Men en flicka måste få drömma. Eller hur?

1 2 3 11
Välkommen in!

Just nu är ni kompisar här.

Malin Sörmlind


Jag har en magisk romans med smink, är kär i ironi, förtjust i mina två hundar, galen i matlagning, djupt förälskad i min man och betuttad i skor. Jag är faktiskt lite snudd på fantastisk. Det är egentligen allt du behöver veta.
E-mail
Vill du komma i kontakt med mig?
e-mail:hej@malinsormlind.se

Företag, vänligen klicka här för att se bloggens policy. Ser fram emot ditt mail!
Arkiv
Twitter
Google translate

Copyright
Tack för att du förstår att samtliga bilder tillhör Fotograf Malin Sörmlind och är skyddade enligt upphovsrättslagen. Bilderna får ej sparas ner på något vis. Vid frågor - kontakta mig per mail.
Senaste Nytt
Övrigt

Tourn





e.l.f. Cosmetics Danmark