Allt började för fyra år sedan. Min mamma och pappa skulle iväg på midsommar och jag var inte medbjuden. (Sjukt dålig stil, jag vet. Mina egna föräldrar!) Jag kände mig ensam, liten och rädd då min vän Hanna och hennes lillasyster frågade om inte jag och Ludde ville fira midsommar med dem hemma hos deras mamma och hennes man. Gunilla är ju lite som en extramamma för mig, jag har tillbringat så många timmar vid hennes köksbord med en kopp kaffe i handen och problem i hjärnan som hon hjälpt mig att lösa. Hon är en sådan fin människa den där Gunilla. Jag tror inte att hon riktigt greppar hur bra hon är. Hon förtjänar allt det vackra i världen!

Jag var inte så svårövertalad som ni säkert förstår. Klart som korvspad att vi skulle fira midsommar där! Det blev en liten tradition av det hela om vi säger så.

De har en stor tomt och hela gräsmattan är alltid fylld av olika aktiviteter. Kasta hästsko, spela kub, kasta pil, boccia eller boule. Alla får sysselsätta sig precis hur de vill. Barnen springer runt och leker och vi pratar strunt och skrattar i flera timmar. Det serveras mat och dryck i överflöd. Hallå paradiset liksom!

Varje år smider jag och Helena olika planer på hur vi ska kunna gömma Gunillas fantastiska köttbullar så att ingen annan än vi äter dem. Vi har ännu inte lyckats.

Tusen tack Gunilla för ännu en fantastisk midsommar. Du är en fantastisk kvinna och jag älskar dig!