Månadsarkiv: maj 2012

1 2 3 6

Hanna och Rickard Hofflander - 29 maj 2012

Rickard och Hanna Hofflander, sommaren 2010. Mitt allra första bröllop!

Äntligen är den här, min älskade säsong av sagolika bröllop. På lördag tar jag och Kaj an oss vårt första bröllop det här året och jag längtar som en dåre! Jag hoppas givetvis på fantastiskt väder. Inte för varmt, jämt ljus och inget regn. Det måste man väl kunna begära?

Jag är redo för alla bröllop i sommar. Jag har nämligen köpt lite för många klänningar för att min plånbok ska vara nöjd. Vi vet ju alla att jag har ju inte direkt varit ett fan av klänningar innan, men ingen talade om för mig hur skönt det faktiskt fläktar. Här har jag gått runt i jeans och nästan dött av värmeslag. Jag tror att jag får köra någon form av Lady Gaga på lördag så jag hinner visa upp alla mina nya klänningar. Åtta stycken, det kommer bli fantastiskt!

Vad säger ni flickor där ute, klänningar, ja eller nej?

De senaste dagarna har jag och Ludwig haft ett maraton utan dess like av Glee säsong ett och två. Vi smådansar lite där i soffan, nynnar och mest njuter. Det hela är ganska mysigt. Jag har alltid älskat musik, sjunger så fort jag får tillfälle och när jag duschar brukar jag låtsas att jag står framför idoljyrun och att de, naturligtvis är helt begeistrade av min fantastiska talang. Det säger ju sig själv. Ludwig är den där snubben som sjunger “Strangers in the night” när han får välja fritt ur karaokemaskinen.

Problemet här är att man glömmer bort lite vad som är verkligt. När som helst på dygnet kan jag nu få ett infall att sjunga så jag blir blå till en låt som passar ypperligt situationen och jag förväntar mig att en orkester helt magiskt dyker upp och att mina vänner förvandlas till en doa doa kör som gör hela grejen amazing.

Det har varit nära några gånger nu. Det ligger liksom på tungan att jag kör ett broadwaynummer och dansar loss längs gatorna.

Livsfarligt.

 

Min vän Embla, som också är min fotoassistent tar minsann studenten! Balen är på lördag men eftersom att jag har ett heldagsbröllop i Göteborg så kunde jag inte fotografera henne innan balen. Vi slog våra kloka huvuden ihop och bestämde att vi tar det efter hennes provuppsättning av håret. Jag vet inte om det kallas så. Men hon var hos sin frisör och de klippte, färgade och sedan satte de upp håret så som det ska vara på lördag så jag antar att det var på det viset..?

Jag fick äntligen träffa hela Emblas härliga familj och deras trädgård var helt fantastisk! Stort, fullt av olika miljöer, båda mjuka och hårda bakgrunder och ljuset var rena drömmen! På köpet kom två stora kungspudlar och ville vara med och leka. Emblas bror spelade trumpet i fjärran, hundarna lekte och föräldrarna hjälpte till med skärmarna. Det var ett välorganiserat och mysigt kaos. Jag stormtrivdes verkligen!

Vi hoppade, lekte, körde lite Vouge och hade roligt. Bilderna blev härliga och hela den glädjen som är Embla lyste verkligen igenom!

Emblas mamma Monica bloggar om sina odlingar, blommor och livet. Kika gärna in på hennes blogg här !

Kennel ChinoPata’s – besök deras hemsida här!

Vi vet ju alla hur jag blir kring hundar. Fritjof (sista bilden) och jag har dessutom en liten grej på gång. Jag tycker om hans fluffiga öron och han gillar att sitta på min axel som en papegoja. I mitt huvud har han dessutom en mexikansk dialekt. Det blir liksom lite roligare så.

Fantastiska hundar, underbart lynne och otroliga kelgrisar. Lena-Maria och hennes mamma lever verkligen för sina hundar. Man blir så varm i hjärtat när man ser det!

Solen sken som aldrig förr och brände hela Louise men bara min axel. Vi hittade dock skugga när det väl var dags att fotografera. Sessan njöt av uppmärksamheten och jag måste säga att hon verkligen lyssnade som modell. När jag bad henne låta vinden leka i hennes päls var hon direkt med på noterna. Och lekte med hennes päls gjorde vinden verkligen!

En tipp topp eftermiddag med andra ord och resultatet blev fantastiskt! Tusen tack till Lena-Maria och mamma Lena!

Nina Ruthström undrar:

Hur går dina tankar kring feminism? Kallar du dig feminist? Varför/varför inte?

Jag har faktiskt inte, hur hemskt det än låter satt mig ner och funderat på vad jag är. Jag har nog inte riktigt ens koll på vad feminism är. Jag googlade, blev mörkrädd av all text och beslöt mig för att fråga min mentor i livet -Ludwig.

– Ludde, vad är feminism? (Här får ni föreställa er att jag är som Nemo när han ska säga anemon.)

– Att man kämpar för att fler ska inse att kvinnor och män är lika värda..

– Fattar inte. Alla är väl värda lika mycket?

– Vad gör du här, gå hem och ställ dig vid spisen.

– ……

– Blev du arg nu?

– Ja, väldigt.

– Då är du nog lite feminist.

Jag har blivit uppfostrad att alla människor har samma värde. Att allt ska delas lika. Ludde får inte mer av godispåsen för att han råkar ha en snopp liksom. Mina föräldrar deklarerade inte spelar någon roll att jag har ett kvinnligt kön. Vill jag ge mig ut i den stora världen och ta en bit av kakan så har jag samma rätt som alla andra att göra så. Att det skulle vara på något annat vis skrämmer mig. Jag har dock stött på människor i mitt arbete som inte tror att jag besitter samma kunskap som en man. De vill inte prata med mig om pennor, de vill prata med en man. För män kan tydligen pennor bättre än jag. En fialotta på 26 år som verkligen inte har någon koll på livet. Det är otroligt frustrerande ibland.

Var/hur har du lärt dig webbdesign?

Ludde skaffade min första domän till mig 2006, han visade grunderna och sedan har jag liksom mest hakat på, läst, klurat, totalt fackat upp och försökt rädda saker. Trial and error skulle man väl kunna kalla det. Nu kan jag nästan bli lite imponerad av mig själv när jag förstår vad som står på skärmen och alla andra står som frågetecken. Vill man någonting tillräckligt mycket så lär man sig.

Hur sjutton har du fått till de läckra glimmande stjärnorna i headern?

Just den biten har jag fått till genom ett program som heter Artisteer. Jag brukar göra mina grundmallar där för att sedan skriva saker som jag vill ha det sedan.

 

Zarah-Lou undrar:

Om jag kommer och hälsar på dig i höst, hur skulle vår helg se ut?

Åh herregud kvinna. It would be amazing! Du hade fått slå sönder precis hur många lampor du velat. Vi hade ätit god mat, druckit vätskor som innehåller alkohol varvat med varannan vatten så klart. Sedan hade jag nog dragit med dig till skogs och plåtat dig. God mat, god dryck, mängder av skratt och hemliga små äventyr!

Har du någon ”backup”-plan vid fotograferingar? Typ om minneskort ”hänger” sig/kameran strular/batteriet dör osv.

Jag kollar alltid av all utrustning dagen innan fotograferingen. Laddar batterierna, formaterar minneskort och ser över objektiven. Om Kaj skulle få en mentalblockering så har jag alltid alltid alltid en backupkamera med mig. Han heter Mini-Kaj.

Varför valde ni den hundras ni valde?

Vi hade en cavalier när jag var liten, Fanny. Det var tack vare henne som jag började intressera mig för hundar. Jag var nio år när vi var med i vår första tävling i lydnad hon och jag. Vi kom trea och jag fick en otroligt blodad tand för just lydnad men också psykologin bakom. Varför hon gjorde som jag sa, hur hon tänker, flockbeteende och det sociala. Fanny gick tyvärr bort när hon var sex år, hon fick cancer och det gick otroligt fort allting. Jag var helt otröstlig och kan fortfarande sakna henne. Efter Fanny skaffade jag en stor sak. En omplaceringshund på sex månader som var en blandras mellan Rottweiler/Grönlandshund. Lukas som han hette var en otrolig utmaning för mig. Han hade haft ett tufft liv och man kände av väldigt fort att han litade inte på någon alls. Jag gillar utmaningar.

Vi tränade som dårar, mest jag. För problemet ligger väldigt sällan hos hunden, utan hos föraren. Jag fick anpassa mig, lära mig att tänka på ett annat vis. Det här var inte en cavalier på 10 kilo. Det var en klump på 50 kilo med ett helt annat lynne. Det tog ett bra tag, men när jag tillslut förstod att han behövde ett syfte och vilket syfte det nu skulle vara så gick allting sju resor lättare. Jag började träna honom till att hjälpa till hemma. Slänga skräp i soporna, tända och släcka lampor, hämta posten (fatta många räkningar som revs sönder innan han hajjade den biten) och att hämta saker ur skafferiet. När mitt ex och jag sedan gick skilda vägar bestämdes det att han skulle ta Lukas, för jag jobbade heltid och ville inte att han skulle vara ensam all den tiden.

Så nu bodde jag ensam. Och jag saknade att ha en hund. Jag visste ju att cavalier var en trevlig ras så jag började ringa runt till uppfödare för att visa mitt intresse inför nästa kull. En kvinna berättade att hon hade en valp kvar som nu var tio veckor. Det var ju inte riktigt min plan om man säger så. Men jag åkte dit och tittade tillsammans med Ludde. När vi kommer fram till kvinnans hus kommer tio vuxna hundar springandes emot oss. Sedan ser jag en tjock, ack så liten sak komma hoppandes på sina små ben. Han snubblar och ramlar ner i en liten fontän och jag minns att jag tänkte hur lika vi var. Jag har också en tendens till att ramla.

Vi föll för varandra direkt Mandus och jag. Men jag ville ändå kika igenom hans stamtavla och alla andra viktiga papper. Det var när jag såg hans stamtavla som jag skrek att den här hunden ska bo med mig. För Mandus pappa, var bror till min Fanny. Det kändes som att jag var tillbaka där allting började för mig. Han följde med mig hem samma dag och nu, fem år senare är han fortfarande den finaste hunden i världen för mig. Det finns planer på att köpa en kompis till Mandus och då blir det samma ras en gång till. Jag är så svag för de där skelande ögonen!

 

 

Milla undrar:

Vad har du för utbildning?

Jag gick handel och administration med inriktning it och turism på en internationell friskola. Jag vet, det låter himla fancy pancy. Men det var det egentligen inte.

Var gick du utbildningen till att bli fotograf?

Jag funderade länge och väl på om jag skulle ta mig den tiden att gå en utbildning och betala de pengarna. Jag var livrädd att jag skulle tappa bort det som gjorde mina bilder så speciella. Jag gick en kurs hos Emelie Ohlsson, som jag förresten totalt avgudar, våren 2011och bad henne titta på mina bilder. Hon tyckte inte att jag behövde gå en utbildning, det hade inte hon heller gjort. Att jag var grym redan nu och tänk då om några år sa hon. Jag blev sjukt mallig och intalade mig själv gång på gång att så säger hon säkert inte till alla, haha! Så jag bestämde mig för att gå livets utbildning istället. Prova på, plåta som en galning och lära mig på det viset. Jag har gått mängder av onlinekurser, läst, provat och lärt mig. Och när jag kände mig redo, då jäklar körde jag på och tvekade inte på mig själv. För jag är bra, jag kan det jag gör och jag levererar. (I det här läget skiter vi i jante)

Vad kostar det att bli fotograferad av dig (porträtt)?

Min prislista är som en buffé! Du väljer själv hur lång tid du vill fotograferas, hur stora du vill ha dina bilder eller om du vill ha dem framkallade. Jag har inte längre färdiga paket, men det är på gång! Priserna är från 650 kronor. Vill du ha prislistan så mailar jag gärna den till dig!

Var intar du helst ditt te?

I min älskade soffa. Jag avgudar den tiden när jag kommit hem från jobbet. Tagit av mig skorna och gosat ner mig i soffan med en stor kopp te.

Föredrar du lös-, eller påste? Speciellt märke? Svart, vitt, rött, grönt, oolong?

Jag har en svaghet för lösa, söta, svarta teer. Allt med jordgubbar och grädde är fantastiskt. På kvällen dricker jag dock en rooibos med apelsin och kaktus.

Dricker du någon kaffedryck?

Chailatte är sjukt gott, men jag mår så dåligt av socker så jag håller mig ifrån det där numera. Visst kan jag dricka en kopp kaffe när jag inte orkar be om te istället.

För övrigt vill jag bara tillägga att du alltid är så sjukt snygg i håret!

TACK! Det där gjorde mig otroligt glad ska du veta!

 

Andrew undrar:

Kommer matrecepten du hade en gång i tiden på bloggen tillbaka?

Inte i nuläget, vi hade ju en matkasse som levererades en gång i veckan innan. Men maten åts inte upp och vi valde att ta en paus med det hela. Men, kanske i framtiden!

Hur tänker du när du planerar en fotografering? Vilken sort som helst.

Jag lyssnar alltid på vad kunden vill ha. Det är otroligt viktigt för mig! Jag vill gärna åka hem till kunden för att ta en fika och smygkika på hur de har det hemma. För då får jag ett hum om hur de är som människor och vilken stil de vill ha på sina bilder. Men man lär också känna kunden, så att de känner sig lite avslappnade när det väl är dags för fotografering.

Tänker du annorlunda när det är personer med fysiska begränsningar? Rullstolar t.ex.

Eftersom att jag själv har ett handikapp så har jag alltid det i åtanke. Man får tänka på vinklarna. Sedan får man ju fråga kunden, återigen hur de ser sina bilder framför sig. Vill de ha med rullstolen, eller vill de inte ha med den. Man måste lyssna! Det är så otroligt viktigt.

Roligaste fotograferingen du har gjort?

Åh! Jag har gjort så många roliga fotograferingar!¨Det är så svårt att välja. Men för någon månad sedan var jag på Ninas konditori i Mörrum för att fotografera personalen. Jag fick gå in i bageriet och se hur de gjorde alla fantastiska kakor, tårtor och smörgåsar. Det var riktigt roligt!

Vill också passa på att säga att du är en fantastisk människa och har en underbar blogg och hemsida:)

TACK snällaste Andrew!

 

Och tack till er alla som ställt frågor! Det var jätteroligt!

1 2 3 6
Välkommen in!

Just nu är ni kompisar här.

Malin Sörmlind


Jag har en magisk romans med smink, är kär i ironi, förtjust i mina två hundar, galen i matlagning, djupt förälskad i min man och betuttad i skor. Jag är faktiskt lite snudd på fantastisk. Det är egentligen allt du behöver veta.
E-mail
Vill du komma i kontakt med mig?
e-mail:hej@malinsormlind.se

Företag, vänligen klicka här för att se bloggens policy. Ser fram emot ditt mail!
Arkiv
Twitter
Google translate

Copyright
Tack för att du förstår att samtliga bilder tillhör Fotograf Malin Sörmlind och är skyddade enligt upphovsrättslagen. Bilderna får ej sparas ner på något vis. Vid frågor - kontakta mig per mail.
Senaste Nytt
Övrigt

Tourn





e.l.f. Cosmetics Danmark