Här sitter jag i soffan och känner mig mer död än levande för tillfället. Helgen har varit rolig med besök av syskon både från Malmö och Göteborg. Full rulle med andra ord.

Sen är det nämligen som så att Fru Sörmlind har börjat träna på ett gym. Ja, jag vet. Det känns mäktigt, jag fick en vattenflaska och allt!

Visserligen så har jag bara tränat två gånger än så länge varav den första gången var i fredags tillsammans med en instruktör. (Som för övrigt var hej kom och hjälp mig snygg. Hur förväntar de sig att man ska kunna lyssna på vad tränaren säger när man bara vill drunkna i hans ögon liksom.) Vi gick igenom problemen som finns och han visade mig vilka maskiner jag skulle använda och vilken vikt jag skulle använda. Vilket var det minsta på varenda liten maskin. Han var med mig hela vägen och jag måste erkänna att jag kände mig måttligt dum när jag fick tvåkilos hantlar i nävarna och kämpade som en idiot med den högra handen. Jag stönade, blev röd i hela ansiktet och började nästan skaka. Ungefär samma reaktion som mannen bredvid mig, men hans hantlar vägde 40 kilo.

Dagens session gick bra, mamma var med mig och vi tacklade maskin efter maskin. Hon hjälpte mig att få upp benen, peppade mig när jag inte orkade mera och torkade svetten från min panna. Jag ska helt ärligt säga att det var otroligt skönt att duscha. Men nu sitter jag här, som en liten grönsak och längtar tills det blir så pass sent att det är okej att gå och lägga sig.

Den långsiktigta planen är att gå till gymmet tre dagar i veckan. Men vi börjar med två och ser om kroppen går med på det. Kroppens ord verkar ju vara lag. Blir återhämtningstiden för lång så får jag trappa ner och ta det lite försiktigt.

Jag hoppas att ni alla har en fantastisk Valborg. Och till mamma och pappa vill jag bara hälsa – Grattis på bröllopsdagen! Älskar er always!