Jag åkte till min mormor igår för att umgås en stund. Jag har totalt dille för historia och det bästa jag vet är när någon som är äldre än mig berättar hela sin livshistoria. När min farfar gick bort tog jag över hans släktforskning och jag kan sitta i flera timmar och läsa igenom alltihop. Jag hamnar som i trans när jag läser alla namnen och vad de arbetade med.

Men på mammas sida vet jag ingenting längre än att min mormor heter Gulli och bor i ett gult hus på landet. Så jag hade ett block med mig och över flera koppar kaffe berättade hon hela sin historia. Barndom, ungdom, arbete, kärlek och sorg. Jag fick titta i gamla album med små svartvita kort och jag hade ingen aning om att min mormor var en sådan skicklig fotograf. Jag blev grymt imponerad över hennes förmåga att  komponera de små konstverken! Jag fyllde sju A4:a blad med information, årtal och namn som jag ska sätta mig ner och renskriva och försöka gå vidare med.

Det här är så sjukt spännande! Nu ska jag leka detektiv här hörrni.

Nu är det lunch och jag ska mumsa på köttgrytan som stod på spisen i flera timmar igår och gosade till sig. I eftermiddag ska jag till min mormor på en långfika. Ska bli jättemysigt att bara sitta ner och prata en stund. En liten städning kanske står på schemat också. Fast jag vet inte om jag är på humör..

Med en virvelvind Ludwig till make är det bara fint i några minuter innan han kommer hem och är fantastisk all over the place. Men lite får jag nog damma i hörnen. Är ju inte lika mycket längre sedan klanen halverats och Mandus fick det där magiska badet med det speciella ickefällar-schampot.

Vi får helt enkelt se vad som händer. Jag är ju ganska impulsiv av mig, som vi alla vet. Jag är sjukt sugen på att fota lite macro efter att jag fick låna ett objektiv en sväng av min kompis Benny. Hmm.

Igår när jag gick och la mig för natten tänkte jag vitsa till det lite genom att skapa en ny plats på facebook. Så att människor vet vart de har mig tänkte jag. Jag döpte den till “Malins sänghalva” och kände mig ganska nöjd.

En stund senare ser jag att Facebook valt att kalla min sänghalva för ett lokalt företag med professionella tjänster. Det kändes lite så där. Men jag kunde inte sluta skratta!