Om de lyder din minsta vink
Och med det här hälsar jag er välkomna till en ny era i mitt blogglandia. Jocke har inspirerat mig till att våga göra lite mer videoklipp.
Det kommer att bli videoklipp från fotograferingar, små tankar och funderingar och förhoppningsvis blir det ganska roligt också.
Jag kommer att lägga in alla inlägg här på bloggen, men ni får gärna prenumerera på kanalen också.
Jag var uppe ibland molnen
Sanna mina ord, det var länge sedan jag var så rädd. Mina ben är lite hejsan svejsan, för att inte tala om balansen. Ludwig hade lovat att han skulle hålla i mig hårt och Louise skulle hålla ett stadigt tag i stegen. Vi var på plats tidigt och övade. Det kändes okej, jag var redo!
När de otroligt färgglada frisörerna anlände visade jag dem vägen till den plats jag valt ut med bäst ljus. När jag började ta mig upp på dödsstegen förklarade jag att de inte behövde vara rädda, för stegen var precis lika rädd för mig som jag var för den. Jag tog stegen otroligt sakta, en och en. När jag nästan var uppe i toppen gjorde jag det fatala misstaget att titta ner. Så jag gick ner ett par steg och la mig mot överdelen av stegen. Hittade balansen och sedan körde vi igång. Efter ett tag glömde jag nästan bort vart jag var. Att jag nästan var uppe i bland molnen.
Jag kan inte förklara vad som händer inom mig när jag ställs inför människor. Men, att ha så många människor som står där, tittar rakt på dig, lyssnar på vad du säger och skrattar när du är rolig. Kompisar, det är fantastiskt. Det är som bränsle. Jag avgudar det. Kanske för att jag är ett sladdbarn, jag är van vid uppmärksamhet och gillar att stå i centrum. Nej inte gillar, jag får euforiska känslor av det hela.
Jag lever på det i flera dagar. Går runt på moln och flinar som en dåre. Men det är lite charmigt.
Colours of May – Dag 15
Jag kände mig något stressad i dagens Colours of May, tiden var knapp men viljan var stor! Jag höll mig till tre skuggor. En i samma ton som min hud, för lite grund och sedan en korall mörkrosa röd (nummer 13) från MIYO. Ett märke som jag verkligen kan rekommendera. De kostar cirka 50 kronor styck och sitter som berget. Jag har varit i otroligt stark vind under kvällen men sminkningen sitter fortfarande lika fint så här några timmar senare. Jag skuggade med en riktigt djup svart från elf. Som jag också verkligen gillar.
Jag tänkte att det kan vara roligt att använda något annat än paletterna. Fast imorgon är jag nog på dem igen. Det var i och för sig ganska länge sedan vi hade något kanariegult nu. eller vad säger ni. Haha!
Blandade bilder från Marinex och jag har en dejt med en stege
Hej å hå kompisar!
Tiden går fort denna korta vecka. Mängder av saker står på schemat och tiden är knapp. Jobbar man bara fyra timmar om dagen som jag gör så går det liksom ännu fortare. Men ack den som ger sig!
Nu ska jag åka för att leverera bilderna till butiken Marinex, ta en kopp te och prata om framtida projekt med den förtjusande Marianne. Sedan beger vi oss mot Centrumföreningen där ännu ett möte står på tur, den här gången med den fantastiska Frida. Sedan beger jag mig vidare på nästa uppdrag. (okej, jag ska vila en hel del emellan.) Men jag ska idag fotografera 42 härliga frisörer i ett enda porträtt. Ekvationen Malin+stege är nog sant här. Ludwig har lovat att följa med för att hålla i både mig och stegen, den är förmodligen lika rädd som jag är. Balansen är ju inte riktigt på topp och jag är ganska höjdrädd. Det har hänt att jag fått svindel när jag tittat på mina skor. Men vad gör man inte för konsten, eller hur?
Bollen är sannerligen i rullning för mig nu och ingen är gladare än jag! Det känns som en dröm alltihop. Det är ganska fantastiskt att man hittar någonting i livet som man är bra på och lyckas göra det till vad jag håller på att skapa nu. Ett varumärke. Ett väldigt glatt, spralligt och proffsigt varumärke. Det känns läskigt, men ack så roligt!
Colours of May – Dag 14
Det här med att vara subtil är inte riktigt min grej som ni säkert har märkt vid det här laget. Okej, det här kanske inte är en sminkning som jag skulle köra på en torsdag så där. Eller ett bröllop där jag är anlitad som fotograf. Men för en vild kväll ute, absolut – utan tvekan. Det är lite kul, massor av glitter och otroligt vågat!
Skuggorna som jag har använt mig av heter FBI och är lösa pigment. Har inte använt dem så mycket men jag måste säga att jag är otroligt imponerad än så länge det lilla jag har provat dem. Har dem i lite olika färger så jag tror att ni kommer att få se mycket mer utav dem framöver!
Vad tycker ni vänner?
Imorgon är det full rulle så jag tror inte att jag hinner lägga upp någonting, men jag ska göra mitt allra bästa!
Nu vet vi vad som hände med vår lilla Sigvard
Och nu vet vi äntligen vad som hände med vår fina Sigvard. Det tog fyra långa månader av saknad, oro och bearbetande av att han nog var borta för gott. Det har varit tufft, otroligt tufft. Man kommer på sig själv med att kika längs vägen, varenda katt man ser stirrar man lite extra på men det var aldrig han. Att förlora två pälsbarn på två dagar, det är ingen dans på rosor om man är så fäst vid sina djur som jag är.
Men idag ringde en vänlig man från Laxens hus i Mörrum.
Han hade hittat Sigvards halsband i ett galler i ån. Hans kropp var borta, men halsbandet lyckades han fånga upp.
Jag hoppas att det gick fort för hans skull. Med de strömmarna som är i ån och hans lilla kropp så måste det ha gått otroligt fort. Man skulle kunna tänka att han inte klarade sig utan sin Tuvali, som blev påkörd dagen innan Sigvard försvann. Om man vill köra en Romeo och Julia spinn på det hela. Jag känner mig dock lite lättad. Det här att inte veta har varit otroligt jobbigt för både mig och Ludwig. Man tar en risk när man låter katterna gå ut, det är jag väl medveten om. Men det gör likt förbannat ont i hjärtat när någonting händer med ens pälsbarn.
Jag vill säga tack till alla vackra människor som hjälpte oss att leta, både över nätet och ute i verkligheten, ni är guld värda!
Blandade bilder från helgens trädgårdsfest
I helgen stod det trädgård på hela schemat. Jag for iväg till en plantskola med moderskeppet och dennes moderskepp, samt fadern Åke. Denna far har i alla år talat varmt om sten och vintergröna växter. Jag har dissat honom knall fall och tyckt att nej, blommor is the way to go.
Jag hade fel. För jag är inte en sån där människan med jätte gröna fingrar och allt typ dog. Så jag for iväg för att inhandla vintergröna växter. Två granar och två mindre granar i form av bowlingklot fick följa med hem till Bolsvägen. När vi kom fram till plantskolan regnade det och jag var otroligt missnöjd. Så när jag kom hem med alla växter deklarerade jag soffmys tills regnet avtog. Det gjorde det inte på hela dagen så vi hann avverka två filmer en en hel påse med onyttigheter.
Vi planterade dock som dårar hela söndagen. Jordgubbsplantor, majs, tomater, potatis, växter och brytbönor. Vi rockade stenhårt min man och jag. Ludwig grejade och jag tittade på. Jag plockade lite ogräs där jag satt och vilade, flyttade på mig lite och planterade lite jordgubbar. Vi hade det så mysigt!
Ludwig briljerade med sina kunskaper som han inte borde ha, betongbarn som han är. Han pratade om perioder i ett träds liv och hur ofta man får hallon. Jag var impad.
Torkvindan på baksidan har varit ett hett ämne de senaste månaderna. Den står i skuggan hela tiden och mitt i en paradisbuske. Vi beslöt oss för att ta bort den och tänkte att det är nog inte så svårt. Tji fick vi, den var gjuten. Vi grävde en meter åt alla håll och Ludwig slet som en dåre, den ruckade inte på sig. Efter två timmar gav vi upp och Ludde gick för att hämta någon form av såg som lät väldigt högt. Tjipp tjopp så var den plötsligt borta och det kändes jätteskönt. Nu ska vi bara luska ut vart den nya fina ska stå. Är dock lite sugen på att ha en sådan som man hänger på väggen och bara fäller ut. Vi får se!
Jag hoppas att ni alla har haft en trevlig helg!
Malin har twittrat i veckan!
Igår eftermiddag fick jag ett mail från Sydöstrans chefdredaktör. Ett ack så kort litet mail där det stod att de ville publicera några av mina tweets i lördagens bilaga och att de ville ha min profilbild i högupplöst format. Jag trodde att det var ett skämt. Så jag var givetvis tvungen att googla om den här Gunnar verkligen var den som han utgav sig för i mailet att vara. Det var han och jag blev genast kallsvettig. Gick in och tittade på vad jag hade skrivit den senaste veckan och blev besviken. Jag hade ju inte alls varit så rolig som jag brukar.
Tre dagars magsjuka förstörde mitt flow, man kan inte vara rolig och inspirerande med två otäta hål som hela tiden påkallar ens uppmärksamhet.
Jag tycker dock att de tre som de valt ut var helt okej. Och jag blev uppriktigt glad över att jag fick chansen att vara med. Sen är det ju ett stort plus att jag är ruskigt snygg på bilden. Jag ser ut som rena rama supermodellen. Det måste ni hålla med om kompisar?
Det här lärde mig en läxa. Man måste twittra hela tiden to stay on top. Nu har jag smakat på framgången och jag vill ha mera!
Ni kan se mina senaste tweets här i sidopanelen. Men för att alltid ha koll så finner ni mig på @MSormlind – Vi ses på twitter vänner!
Namn: Malin Gull-Britt Sörmlind.
Född: Den fjärde april 1986.
Bor: I en villa, utanför Carlshamn.
Civilstånd: Gift med Ludwig.
Jobbar: Som fotograf, grafiker och säljare på Sörmlinds Reklam i Karlshamn.
Intressen: TV-serier är något jag kan följa slaviskt, matlagning är också rogivande.
Svag för: Svartvita bilder gör mig barnsligt lycklig i hjärtat. Och te i alla dess smaker slinker ner.
