Att jaga en gädda som eventuellt inte existerar

Malin Sörmlind, Ludwig sörmlind

I helgen for vi för att fiska. Ludwig packade iordning sin gigantiska fiskelåda som han byggt upp de senaste 25+ åren och jag såg över min lilla låda som jag byggt upp de senaste tio timmarna. Den är så liten och söt och alla mina fina drag har fått ett dragname. Firre Laguna, Lickmy Hook och Sahara Ocean för att nämna några. Jag hade givetvis fått en mindre livskris om någon utav dem fastnat på botten. Möjligtvis hade jag tagit ett dopp för att rädda dem och sedan sjungit en vaggvisa innan jag la ner dem i säkerhet i sitt lilla rum. Vi håller det lite öppet.

Nej, jag äter inte ens fisk. Men jag sväljer kapslar som säger sig innehålla fiskleverolja i stora mängder men nej, jag varken äter eller valfritt tuggar på någonting som kan ha varit med i den lilla sjöjungfrun, det gäller även statister. Men jag tycker att det är mysigt att vara vid havet och låtsas att jag jagar dem. Ni vet, stövlar, pippitröja, lugn musik i öronen, doften av hav och en magisk utsikt. Den delen gillar jag. Själva fiskandet brukar bara pågå i någon minut. Att kasta med spö är inte direkt något min kropp är helt bekväm med. Så jag sitter där på en klippa, metar och låtsas att jag är fullt delaktig. I själva verket fikar jag mest. Det stavas nästan likadant som fiskar. Så det räknas.

Vi var ute i många timmar. Den sista timmarna satt jag mest och kärleksfullt tittade på Ludwig hur han tålmodigt slogs med en gädda vars blotta existens jag tvivlar på. När vi kom hem så tog jag ett långt varmt bad och Ludde lagade kvällsmat. Jag säger inte att det är så, men det kan ha varit så att jag somnade med hela munnen full av tacos.

Tre gånger.

And the award for laziest blogger of the year goes to…

malin sörmlind

Malin Sörmlind, drottningen av stiftelsen sämst minne rockar.

*applåder*

Hörrni.. Jag har inte förberett något tacktal. Men jag känner ändå att några väl valda ord vore på sin plats när man vinner en sådan här utmärkelse, som man dessutom var helt ovetandes om att man var med i, än mindre att den överhuvudtaget existerade.

Det är nästan två månader sedan jag slog mig ner och talade till folket. Två månader går ganska fort när man inte har något direkt närminne. Svosch säger det bara. Men nu när jag sitter här och försöker gå igenom vad jag har pysslat med egentligen så inser jag ju att två månader är ganska lång tid, alot of shit has gone down om vi säger så.

Snabbt sammanfattat så har jag firat bröllopsdag i Helsingborg, legat en vecka på soffan i den värsta förkylning som skådat mänskligheten sedan dackefejden, plåtat ett helt fantastiskt bröllop, stått framför spegeln och mimat till multi language versionen av Let it go sisådär 125 gånger, funnit ebay, bestämt mig för att jag nog är lite gangsta trots allt, firat pappas födelsedag tillsammans med syskonen ute på en ö jag aldrig minns namnet på, ångrat mig och insett att jag inte är så gangsta utan mer nallebjöprns-subba, slutat äta godis, rakat av Iso allt hår (det var mer rasta än hår, räddas det som räddas kan liksom), börjat äta godis igen, fått min utehiss installerad av en trevlig kille med isländskt ursprung och blivit flerspråkig av bara farten, fått min innehiss installerad av en snubbe från växjötrakten som blev lovad kakor vid varje besiktning i framtiden (det är viktigt att man bestämmer sådant från början tycker jag.) Börjat sälja åkband till mina karuseller, döpt dem till Stepparn och Klara, vet dock ej varför. Det kom av bara farten, som det mesta av min fantastiska briljans.

Jag har skrattat, gråtit, älskat, lyssnat, gjort mig hörd och vänt andra kinden till. Jag har helt enkelt levt. Helt utanför det magiska som vi kallar för internet, laddat batterierna inför hösten 2014 och försökt hitta någon form av inspiration där jag befinner mig just nu. Försökt att se saker på ett nytt vis för att inte hamna i en repeterings slentrian. Jag är livrädd för det. Att förnya sig själv är ett livstidsprojekt, man blir aldrig fullärd.

Till er som har hört av sig, tack för era ord. De värmer otroligt i detta hjärta. Men ni behöver icke vara oroliga. Jag är okej, jag är mer än okej. Jag mår bra.. Och det är faktiskt okej det också. Det är okej att vara på en stabil plats och älska det.

Så. här är jag nu. Och nu blire åka av. Vi har ju några ämnen att beta igenom om vi säger så. Är ni redo?

En veckas semester for förbi

malin sörmlind, långasjön

Jo, semestern kom och gick. Eller ja, förspelet till den kommande semestern det vill säga. En vecka går fort hörni. Sen har jag i och för sig jobbat en hel vecka också, men det var en tuff vecka och jag var inte riktigt bloggig där och då. Men ett inlägg om detta kommer så fort jag hamnat i rätt mode.

I vilket fall som helst..

Jag överraskade Ludde med en ny kamera i för tidig födelsedagspresent och den anlände lyckligtvis samma kväll som semestern började. Så jag tror att ni har en liten aning om vad vi gjorde hela veckan. Vi var inte direkt hemma så mycket. Nej, vi for mest land och rike runt med varsin kamera i handen. Tiden bara flög förbi när vi satt där i bilen, lyssnade på musik lite för högt för våra öron skull och höll handen precis som ett nyförälskat par i tonåren.

Ludde plåtar ju i en helt annan stil än vad jag gör, men jag har alltid varit ytterst fascinerad över det sätt han ser världen. Och det är så vackert att jag ibland tappar andan. Kika absolut in på hans sida, jag lovar att du kommer att trivas där inne. Jag älskar att lära mig nya saker så mitt mål för veckan var att jag skulle lära mig att plåta HDR. Problemet här är att jag är mer en instant gratification kind of girl. Jag vill ta en bild och ganska direkt se att den är magisk eller att den tar upp värdefullt utrymme på mitt minneskort och direkt måste elimineras. Så jag hade ganska stora problem att ta tre eller fem bilder och sedan behöva VÄNTA tills jag kommer hem och dra igenom bilderna i hela två program innan jag ser om det är bajs eller bra. Stora issues här. Väntan är ju inte direkt någonting som jag skulle vinna en tävling i… Någonsin.

Men vi hade roligt och vi var tillsammans, det är väl huvudsaken. Ovan ser ni en av mina alster från veckan. Jag tycker om den.

Välkommen in!


Just nu är ni kompisar här.

Malin Sörmlind

Hej! Nu är du här och jag önskar dig varmt välkommen. Malin heter jag, är 28 år, lyckligt gift, hundtokig och inte riktigt klok.

På MalinSörmlind.se blandar vi humor med allvar, skönhet med fotografi.Jag är helt besatt av saker som luktar gott, är fyllt av färg eller glänser. Så jag ger er mina bästa tips och recensioner av olika produkter men vi tar också upp allvarliga saker. Hur det är att leva med ett handikapp, att sitta i rullstol, demonerna som kan smyga sig på och ilskan som kan ta vid. Vi blandar det med lite fina bilder och hoppas att det blir bra i mitten.

Såhär beskriver människor mig:
Intelligent, Förebild, Sprallig, Glädjespridare, Kreativ, Viljestark, Kärlek, Social, Empatisk.

Det var väl det. Vill du veta mer om mig kan du trycka här.

Kontakta mig


E-mail:
kontakt@malinsormlind.se

Företag, vänligen se bloggens policy.

Copyright

Tack för att du förstår att samtliga bilder tillhör Fotograf Malin Sörmlind och är skyddade enligt upphovsrättslagen. Bilderna får ej sparas ner på något vis. Vid frågor - kontakta mig per mail.

Google translate


Senaste Nytt

Besökare

Nu: | Idag: | Vecka:
Totalt sedan 120101: